<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849</id><updated>2012-01-31T21:02:08.018+08:00</updated><title type='text'>BECKyilHAM</title><subtitle type='html'>"...and the writer who is to be anything more than an echo of his predecessors must always find expression for something which has never yet been expressed, must master a new set of phenomena..." - Edmund Wilson</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default?start-index=101&amp;max-results=100'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>518</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1696523822243467210</id><published>2012-01-29T00:11:00.001+08:00</published><updated>2012-01-29T00:13:33.246+08:00</updated><title type='text'>Catatan Tahun Baru</title><content type='html'>Sesuatu yang mungkin ramai tidak sedar, apatah lagi tahu, saya sangat tidak prolifik tahun lalu.&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Cerpen terakhir yang saya tulis/terbit tahun lalu adalah pada bulan Mei 2011. Selepas itu saya tidak berjaya menyudahkan satu pun cerpen baru. Cerpen-cerpen yang terbit seterusnya merupakan cerpen-cerpen dalam simpanan; sama ada yang sudah lama dihantar kepada penerbitan dan baru terbit, atau juga yang lama terperuk dan baru dihantar. Malah, novel Bumi Lestari yang terbit pada Oktober 2011 sebetulnya ditulis setahun sebelumnya sementelah ia dihantar untuk penilaian HSKU 2010.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sesuatu berlaku bermula Mei 2011. Sesuatu itu membingungkan saya, memutar cara saya memandang pelbagai perkara terutamanya hal-hal asas berkaitan kewujudan, agama, diri dan lain-lain lagi. Dengan fikiran yang belum tersusun ketika itu, saya tidak dapat menulis dengan baik. Secara peribadi, apabila menulis, saya perlu menyelesaikan dahulu keributan mental yang tidak tampak, agar yang tertumpah di kertas kelak murni dalam bentuk zahirnya.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Saya mencuba banyak kali, tetapi saya banyak kali juga tersangkak setelah menyoal diri - tentang kejujuran, tentang tahap ilmu yang dimiliki, tentang apakah benar yang dimiliki itu ilmu atau sekadar maklumat, tentang tanggungjawab dan tentunya tentang tujuan menulis karya sastera.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sepanjang tempoh bingung itu, saya bersyukur kerana Tuhan mempertemukan sekaligus merapatkan saya dengan sebilangan penulis mapan yang tidak lokek apatah lagi jemu melayan kebingungan saya, membetulkan juga mengingatkan kembali tentang niat dan aspirasi sebagai penulis. Lebih penting, mereka banyak mendorong saya bermuhasabah dan mencari ilmu. Saya lebih mengenali sosok peribadi mereka, dan semakin memahami mengapa karya-karya mereka yang saya baca selama ini sedemikian rupa. Begitulah, kata mereka, apabila kita mengukuhkan bekal di dada, yang lain-lain akan datang sendiri.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Namun, sepanjang tempoh bingung itu juga, entah mengapa, saya menjadi renggang dengan buku-buku sastera. Novel-novel Barat kontemporari yang saya baca dengan setia beberapa buah sebulan tidak lagi ingin saya sentuh. Adakalanya saya beli sahaja novel-novel itu hanya kerana saya tidak mahu meninggalkan sesuatu yang saya akrabi sebelumnya. Saya berjinak-jinak, sebelum mabuk, dengan buku-buku dan artikel-artikel lain yang bersifat ilmiah, mendasar dan mendalam.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Saya mengadu kepada seorang penulis yang lebih senior, yang saya anggap bagai abang. Saya tekankan padanya, saya ini penulis; jikalau pun saya jatuh cinta dengan falsafah Islam misalnya, saya masih harus menulis kreatif. Beliau mendengar, lalu memberi analogi mudah. Katanya, "apabila kita sudah mendapat lampu yang cahayanya lebih terang, lampu yang malap itu tidak akan lagi menarik perhatian kita."&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ouch. Nampaknya selera saya selama ini bukanlah bagus pun. Saya belum meladeni apatah lagi menghayati karya-karya sastera dan persuratan yang sama terang dengan apa yang baru saya jumpai dan berjinak-jinak terokai. Satu peringatan menyakitkan, tetapi mencerahkan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Maka buat seketika, saya 'meninggalkan' karya-karya sastera. Perkembangan baik Cabaran Membaca Goodreads di mana saya memberi komitmen untuk membaca 60 buah buku pada tahun 2011 statik pada angka 50 lebih. Sukar sekali menghabiskan sebuah buku, kerana apa yang ingin saya baca dan dalami pasa suatu-suatu masa tidak terdapat dalam sebuah buku sahaja, dan bukan melalui buku sahaja. Artikel, makalah dan lain-lain bahan bacaan eceran, walau setebal mana pun, bukanlah dikira sebagai buku. Tetapi saya memujuk diri.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hanya baru-baru ini, saya dapat kembali kepada kegilaan lama itu. Namun jika sebelum ini saya membaca novel-novel sebegitu untuk mempelajari teknik terutamanya pelukisan emosi dalam karya, kini saya membacanya untuk lebih memahami jiwa Kebudayaan Barat. Hanya apabila kita mengenali sesuatu, kita akan bijak menyaringnya, inshaallah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fikiran yang dulunya berkesiuran kini lebih tersusun, meski tidaklah sempurna. Cinta saya kepada sastera kembali mekar, malah kembangnya melebihi rasa sebelum ini. Cinta ini semakin dibumbui dengan tanggungjawab serta komitmen yang lebih berat, namun inshaallah, saya terima dengan redha dan rela.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Alhamdulillah :)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;But God knoweth, and ye know not.&lt;/blockquote&gt;&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;[Holy Qur'an; 2: 216]&amp;nbsp;&lt;/blockquote&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1696523822243467210?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1696523822243467210/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1696523822243467210' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1696523822243467210'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1696523822243467210'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2012/01/catatan-tahun-baru.html' title='Catatan Tahun Baru'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-9181988195664406263</id><published>2012-01-24T15:22:00.003+08:00</published><updated>2012-01-24T15:28:01.522+08:00</updated><title type='text'>Of Being An Engineer and A Writer Part II</title><content type='html'>My share of 20 free articles from NY Times on my personal PC at home has been fulfilled. I think I have a remaining allocation of two more articles on the PC in the office. On the iPad, well, it's untouched. But my iPad is now the family's public property so I don't really use it anymore apart from checking office emails, IF and only if I must. Anyway, since there's one more week to go until February, I decided to venture to The Washington Post.&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;I saw the article on &lt;a href="http://www.washingtonpost.com/entertainment/books/abraham-verghese-author-of-cutting-for-stone-describes-his-writing-life/2011/12/05/gIQArL6jiO_story.html" target="_blank"&gt;Abraham Verghese (Cutting for Stone) about his life in writing&lt;/a&gt; a few days ago, when I was reading another article in the Books section. I have somewhat a 'thinning' patience when it comes to western authors creative thoughts and process these days but after a couple of articles related to writers and writing shared and discussed among friends over the weekend, I realized that even though their problems are not our problems, there are things about the craft and art of writing that we can learn from the West. As long as we know which are appropriate and which are not. (How to know? Oh well, that calls for a separate entry but for now it is suffice to say, that calls for knowledge)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Anyway.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Verghese is a physician, and he claimed that only by having a consuming day-to-day job, is he able to steal time to write. Besides, he said, only by engulfing oneself in something one truly love (a worthy, fulfilling career) that one would be able to be passionate about writing. Your day job, according to Verghese, gives you things to write about.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;I couldn't agree more. I think that is exactly the reason I am very very very reluctant to part with my day job. Well, two main reasons are purely financial (my college education was paid for by the company I work for, and not having to think about how to pay the bills by the end of each month is a blessed perk), but ultimately, I consider my engineering career as an escapade.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;It is not unlike that I am in reality a writer; when I leave my writings at 8 o'clock in the morning, I know I have 8 hours to contemplate and subconsciously rearrange what I have written. When I return to my writing desk after nightfall, I know I am ready to get the real work done.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;With that, I am humbly grateful.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;So which of the favors of your Lord would you deny?&lt;/blockquote&gt;&lt;blockquote&gt;[Holy Quran; 55:21]&lt;/blockquote&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-9181988195664406263?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/9181988195664406263/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=9181988195664406263' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/9181988195664406263'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/9181988195664406263'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2012/01/of-being-engineer-and-writer-part-ii.html' title='Of Being An Engineer and A Writer Part II'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4347958265391289078</id><published>2012-01-20T22:15:00.007+08:00</published><updated>2012-01-20T22:22:05.044+08:00</updated><title type='text'>Of Being An Engineer and A Writer</title><content type='html'>A quarter to 12 noon today, I received a text: "Sis, are you busy? Can we have an impromptu date in Kino?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;It was from a former junior from my boarding school days. I didn't know him back then; as usual I blamed anti-social behavior on the academic over-ambition. Somehow we met later as fellow writers and have kept in touch since, most probably due to our similar background: engineering students turned (we hope) literary writers.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Anyway, I said yes. We met in Kino, bought some books (this is why I love-hate meeting up friends in book stores) then sat down for lunch. I asked him about work (well, he was in KLCC before lunch hours) and he told me that he just quit his engineering job and will start as a book editor in an independent publishing house soon.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;I was shell-shocked.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;"Come on," I said to him, "it hasn't even been a year since you practice engineering! Trust me, if you give it time, you'll get attached to it and would be reluctant to leave it."&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;"Well, I don't want to get attached to engineering. I have never wanted to be an engineer in the first place. I was ready to be in the art stream when I was 16 -"&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;"Then boarding school happened?" I interjected.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;He nodded.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;"I still think you should give engineering a try. It's fun, it helps with the writing." (Me being a typical know-it-all big sister)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;He shrugged and I decided not to push it.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;I would not say that I understand, because I do not, really. I am not in his shoes; according to him, his workload was too much to handle. Besides, he had no time to write any more. I did tease him, "make sure you write when you're an editor and not just spending time reading other people's writings!"&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;But I did recall when I started as an engineer almost two and a half years ago; I wanted to give up engineering as soon as I could as well. I hated everything; the job, the workplace, the office politics, the having-to-get-up-at-six-in-the-morning, etc. But as I grow technically and professionally (tougher) in my career, I discovered and still am discovering things that might not be possible if I were to leave my current field.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It might not help with the writings per se; but it does help me grow as a human being in my quest for the Higher Truth.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4347958265391289078?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4347958265391289078/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4347958265391289078' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4347958265391289078'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4347958265391289078'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2012/01/of-being-engineer-and-writer.html' title='Of Being An Engineer and A Writer'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3823245018060124295</id><published>2012-01-19T21:58:00.000+08:00</published><updated>2012-01-19T21:58:37.706+08:00</updated><title type='text'>Pewaris Rahimidin Zahari</title><content type='html'>Lama sebelum genre Sastera Islami diisi oleh novel-novel yang menampilkan ustaz-ustaz soleh yang menjadi impian gadis sebagai suami serta ibu mertua sebagai calon menantu, Rahimidin Zahari terlebih dahulu memperkenalkan kita kepada Ustaz Muhammad Bagia Shaif bin Haji Muhammad Al-Peringati lewat novelnya, Pewaris (terbitan Fajar Bakti; 1995).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Novel ini mengambil latar desa Padang Rombakan, sebuah kampung yang dikelilingi desa-desa yang amat dekat dengan zaman anak-anak saya di Tanah Serendah Sekebun Bunga - Bukit Marak, Pauh Lima, Jelawat, Gunung dan Peringat. Ustaz Bagia baru pulang setelah sedasawarsa belajar agama di Tanah Hijaz; dihantar ayahnya sebagai memenuhi amanat datuknya dalam usaha memastikan kesinambungan institusi pondok yang diasaskan tuan guru tersohor itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun sebaik menjejak kaki ke Padang Rombakan, Ustaz Bagia terkesan dengan kawasan pemondokan yang terbiar dan tidak lagi diimarahkan. Ayahnya sendiri sudah menjadi imam di masjid kerajaan, manakala bapa saudaranya, Haji Abdul Rahman, pula telah berpatah arang dan berkerat rotan dengan adiknya Haji Muhammad lalu membina surau sendiri dengan makmum seramai 20 orang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di sinilah kewibawaan Ustaz Bagia bermula dan terserlah. Beliau tekad menghidupkan kembali institusi pondok warisan nendanya. Beliau mengajar agama, tetapi pada masa yang sama mengusahakan ternakan ikan air twar, menternak ayam dan itik serta becucuk tanam bersama-sama anak-anak muridnya sebagai ikhtiar hidup. Pada waktu malam, beliau menulis kitab, sebagai tinggalannya pada masa hadapan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perwatakan Ustaz Bagia tidak ada bezanya dengan ustaz-ustaz dalam novel-novel cinta Islami yang melambak di pasaran pada masa ini. Namun istimewanya Ustaz Bagia, beliau lebih sibuk dengan hal-hal lebih besar seperti berikhtiar menyatukan kembali keluarganya yang berpecah-belah daripada menelah hati budi ustazah kampung seberang atau anak ketua kampung yang menghantar kuih saban petang!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya senang sekali membaca novel berketebalan 109 halaman ini. Tajuknya bukan sekadar membayangkan Ustaz Bagia sebagai penerus usaha dakwah datuknya, tetapi Rahimidin mengingatkan kita kepada barisan ulama-ulama ulung di Kepulauan Melayu ini seperti Hamzah Fansuri, Abdul Samad Al-Palembangi, Abdul Rauf Singkel, Shamsuddin Al-Sumatrani sebagai pewaris dakwah Rasulullah SAW.&amp;nbsp;Saya juga bahagia apabila Rahimidin menyelitkan kisah-kisah cabaran yang dihadapi tokoh-tokoh ulama di Kelantan seperti Mutfi Haji Wan Musa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya menjadi kagum, dengan novel yang terbit ketika saya masih di bangku sekolah rendah ini. Jikalau benar Sastera Islami itu satu genre, maka saya kira novel ini layak dilabelkan sebagai salah satu contoh karya Islami yang baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuma saya tertanya, siapa pula bakal menjadi 'pewaris' Rahimidin Zahari?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3823245018060124295?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3823245018060124295/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3823245018060124295' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3823245018060124295'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3823245018060124295'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2012/01/pewaris-rahimidin-zahari.html' title='Pewaris Rahimidin Zahari'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7723521244621596366</id><published>2012-01-19T19:40:00.000+08:00</published><updated>2012-01-19T19:40:39.352+08:00</updated><title type='text'>Cerpen "Kerana Aku Seorang Perempuan" dalam Majalah Harmoni 15-31 Jan 2012</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Q6bA61ZWwCw/Txf_yere5ZI/AAAAAAAACGw/7SB6ktxpEcg/s1600/Perempuan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-Q6bA61ZWwCw/Txf_yere5ZI/AAAAAAAACGw/7SB6ktxpEcg/s320/Perempuan.jpg" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah, cerpen "Kerana Aku Seorang Perempuan" disiarkan majalah Harmoni edisi 15 - 31 Jan 2012, sekaligus menjadikannya karya pertama di media tahun ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cerpen ini saya tulis lama dulu, barangkali empat, lima tahun lepas. Ketika itu saya feminis mentah, dan banyak perkara yang saya persoalkan. Namun secara dasarnya, prinsip saya terhadap kedudukan wanita ketika itu tentunya berpandukan Islam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cerpen ini pendek dan ringkas - saya pun tidak ingat lagi di mana mula-mula karya ini ditulis. Tetapi jika tidak salah titik akhirnya di Mines Park, tempat tinggal saya selama tiga tahun pertama di Amerika. Latarnya sengaja dikaburkan, kerana saya kira persoalan seperti ini merentas latar tempat, waktu dan warna kulit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat membaca, semoga cerpen kerdil ini bermanfaat.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7723521244621596366?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7723521244621596366/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7723521244621596366' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7723521244621596366'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7723521244621596366'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2012/01/cerpen-kerana-aku-seorang-perempuan.html' title='Cerpen &quot;Kerana Aku Seorang Perempuan&quot; dalam Majalah Harmoni 15-31 Jan 2012'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-Q6bA61ZWwCw/Txf_yere5ZI/AAAAAAAACGw/7SB6ktxpEcg/s72-c/Perempuan.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4511320585921763105</id><published>2012-01-16T23:23:00.006+08:00</published><updated>2012-01-16T23:54:42.848+08:00</updated><title type='text'>Pengarang Bipolar</title><content type='html'>Benarkah pengarang itu bipolar sifatnya?&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Benarkah seseorang pengarang itu bisa menyembunyikan dirinya yang sebenar daripada terpamer dalam karya-karyanya?&lt;br /&gt;Jika ya, apakah takrif kejujuran dalam berkarya?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Saya tidak tahu sama ada mahu kecewa atau berlapang dada, apabila sikap bipolar pengarang dekat dan jauh semakin jelas pada pandangan dan pengetahuan saya. Argh, saya fikir saya juga pernah (atau masih?) begitu. Saya terkesan kerana ada pengarang yang kepura-puraannya jelas melalui makalah, tulisan di blog mahu pun karya-karya sasteranya sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi saya juga keliru - mengapa harus yang dicakapkan lain, yang ditulis dan dipersembahkan atas nama pengarang pula lain? Tidakkah pengarang yang baik asalnya insan yang baik. Dan insan yang baik, pada saya, haruslah seorang manusia yang jujur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;Saya mendengar rakaman &lt;a href="http://www.bbc.co.uk/programmes/p004y24r" target="_blank"&gt;podcast In Our Time terbitan Radio 4 BBC tentang penyair-penyair Inggeris aliran Romantis&lt;/a&gt; tempoh hari. Tertarik dengan Percy Bysshe Shelley dan kebetulan beberapa hari kemudian membelek buku Intellectuals (Paul Johnson) di rak, lantas memutuskan untuk membaca bab tentang penyair berketurunan aristokrat itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Shelley penyair bipolar.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dia mementingkan diri sendiri, tetapi melalui puisi-puisinya serta pegangan politiknya, menyeru tentang kesamarataan dan kebebasan, tentang keadilan dan cinta. Namun, apabila sesuatu perkara tidak menyebelahinya, dia tidak bertangguh melampias amarah tanpa memikirkan perasaan, atau situasi orang lain.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Argh.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kesannya, saya meragui keikhlasan Shelley tatkala bertemu puisi Love's Philosophy dalam kompilasi puisi pilihan Caroline Kennedy (She Walks in Beauty), terutamanya baris-baris berikut:&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;Nothing in the world is single;&lt;br /&gt;All things by a law divine&lt;br /&gt;In another's being mingle--&lt;br /&gt;Why not I with thine?&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;Jika kita tahu tentang tabiat hidung belang Shelley, kita tahu puisi ini barangkali bukan sahaja diinspirasikan bekas isterinya Harriet, tetapi juga isterinya yang kedua Mary Shelley (si penulis Frankenstein itu), tetapi juga Claire Clairmont dan ramai lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh, semoga kita, yang tidak menghadapi masalah seperti Shelley dan pengarang-pengarang yang lain tradisi sasteranya, tidak begitu!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4511320585921763105?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4511320585921763105/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4511320585921763105' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4511320585921763105'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4511320585921763105'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2012/01/pengarang-bipolar.html' title='Pengarang Bipolar'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1353442081541801515</id><published>2012-01-13T13:49:00.005+08:00</published><updated>2012-01-13T13:52:14.704+08:00</updated><title type='text'>On PPSMI: Many Opted for BM</title><content type='html'>An excerpt from my letter on PPSMI (&lt;a href="http://www.nst.com.my/opinion/letters-to-the-editor/ppsmi-many-opted-to-use-bm-1.31743" target="_blank"&gt;Many Opted for BM&lt;/a&gt;); published in today's New Straits Times: &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;"Deserving attention should be given to  students' performances in other subjects as well, such as Bahasa Malaysia, History as well as  Islamic and Moral studies.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It seems like these non-technical subjects are being neglected in our fascination with Science and Mathematics,  hence sending the message that to be "successful" means excelling in the technical subjects only.&lt;/i&gt; &lt;i&gt;"&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="background-color: white; border: medium none; color: black; overflow: hidden; text-align: left; text-decoration: none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="background-color: white; border: medium none; color: black; overflow: hidden; text-align: left; text-decoration: none;"&gt;May it be beneficial.&lt;/div&gt;&lt;div style="background-color: white; border: medium none; color: black; overflow: hidden; text-align: left; text-decoration: none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="background-color: white; border: medium none; color: black; overflow: hidden; text-align: left; text-decoration: none;"&gt;Apart from that, inshaallah, this coming Sunday (Jan 15), Dialog Orang Muda (DOM) will be discussing the same topic. The title of the forum is &lt;a href="http://dialogorangmuda.blogspot.com/2012/01/januari-2012-ppsmi-kita-tewas.html" target="_blank"&gt;"PPSMI: Kita Tewas?"&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="background-color: white; border: medium none; color: black; overflow: hidden; text-align: left; text-decoration: none;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="background-color: white; border: medium none; color: black; overflow: hidden; text-align: left; text-decoration: none;"&gt;The panelists are Dr Mohammad Alinor from Akademi Sains Islam Malaysia (ASASI), Imran Mustafa (Himpunan Keilmuan Muslim (HAKIM)) and Ng Yap Hwa (Pusat Pengembangan Kebudayaan LLG). It will be moderated by Arif Atan (Akademi Pengajian Melayu, UM).&lt;/div&gt;&lt;div style="background-color: white; border: medium none; color: black; overflow: hidden; text-align: left; text-decoration: none;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="background-color: white; border: medium none; color: black; overflow: hidden; text-align: left; text-decoration: none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="background-color: white; border: medium none; color: black; overflow: hidden; text-align: left; text-decoration: none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1353442081541801515?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1353442081541801515/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1353442081541801515' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1353442081541801515'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1353442081541801515'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2012/01/on-ppsmi-many-opted-for-bm.html' title='On PPSMI: Many Opted for BM'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4308617237648506288</id><published>2012-01-08T00:40:00.000+08:00</published><updated>2012-01-08T00:40:31.236+08:00</updated><title type='text'>Falsafah dan Sastera</title><content type='html'>“Konsep kesusasteraan itu sebenarnya harus direnungkan sebagai merangkum tulisan yang meliputi bidang kebudayaan termasuk hasil agama, falsafah, sejarah, hukum dan undang-undang serta adapt-adat istiadat, kesenian; ia menjelaskan sifatnya dalam mitos, dongeng, hikayat, baikpun dalam bentuk epik, roman atau lain-lain lagi; dalam prosa dan puisi dan tentu juga memasuki bidang-bidang pemikiran politik dan pendidikan – pendek kata ia meliputi bidang-bidang ilmiah yang dikaji dalam rangka ilmu-ilmu kemanusiaan dan kemasyarakatan. Kesusasteraan itu mencerminkan tamadun, yang merupakan kehidupan intelek”.&amp;nbsp;&lt;div&gt;(Syed Muhammad Naguib al-Attas)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Melalui takrif kesusasteraan yang diperincikan oleh Prof. al-Attas, seharusnya pemisahan antara falsafah dan sastera tidak lagi menjadi isu. Ia sudah selesai.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Di Barat sekali pun, di mana kesusasteraan berpaksikan estetika, ahli falsafah pernah diangkat memenangi Hadiah Nobel Kesusasteraan, seperti Bertrand Russell (1950) dan Jean-Paul Sartre (1964).&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4308617237648506288?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4308617237648506288/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4308617237648506288' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4308617237648506288'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4308617237648506288'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2012/01/falsafah-dan-sastera.html' title='Falsafah dan Sastera'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3116164149890347702</id><published>2011-12-11T01:50:00.000+08:00</published><updated>2011-12-11T01:50:32.642+08:00</updated><title type='text'>Buku-Buku Yang Bakal Terbit Sempena PPMN III</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-hph6pM7CYb4/TuObKybIpPI/AAAAAAAACF8/_fLO7rJkBqI/s1600/ks.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-hph6pM7CYb4/TuObKybIpPI/AAAAAAAACF8/_fLO7rJkBqI/s320/ks.jpg" width="206" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption"&gt;Antologi Karya Sasterawan 2011 menghimpunkan karya-karya pengarang muda Malaysia mutakhir dalam genre cerpen, puisi dan fragmen novel.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-uSp3P8rpcGU/TuObTSQE5VI/AAAAAAAACGE/LteCtIJk7aA/s1600/ppm.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-uSp3P8rpcGU/TuObTSQE5VI/AAAAAAAACGE/LteCtIJk7aA/s320/ppm.jpg" width="206" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption"&gt;Perjuangan Penulis Muda: Arah dan Cabaran merupakan buku prosiding makalah yang telah dibentangkan di PPMN II pada tahun 2009 di Ayer Keroh, Melaka.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-BOTtgqyG47g/TuObWnu-oUI/AAAAAAAACGM/UVeLH-elE4Q/s1600/tlp.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-BOTtgqyG47g/TuObWnu-oUI/AAAAAAAACGM/UVeLH-elE4Q/s320/tlp.jpg" width="207" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption"&gt;Takah Lima Puluh - antologi puisi sempena ulang tahun PENA ke 50. &lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;b&gt;Akan terbit sempena PPMN III pada 16-18 Disember. Jangan terlepas mendapatkannya!&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3116164149890347702?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3116164149890347702/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3116164149890347702' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3116164149890347702'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3116164149890347702'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/12/buku-buku-yang-bakal-terbit-sempena.html' title='Buku-Buku Yang Bakal Terbit Sempena PPMN III'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-hph6pM7CYb4/TuObKybIpPI/AAAAAAAACF8/_fLO7rJkBqI/s72-c/ks.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-213602612776951629</id><published>2011-12-01T00:12:00.010+08:00</published><updated>2011-12-11T23:00:47.969+08:00</updated><title type='text'>Perhimpunan Penulis Muda Nasional (PPMN) III: 16-18 Disember 2011</title><content type='html'>Dua musim telah berlalu sejak berlangsungnya PPMN II di Ayer Keroh, Melaka pada tahun 2009. Kini tibalah giliran PPMN III pula. Bertempat di Akademi Kenegaraan, inshaallah PPMN III akan berlangsung pada 16 - 18 Disember 2011. Pendaftaran terbuka dan keutamaan diberikan kepada para penulis muda berusia 40 tahun ke bawah. Sila ke &lt;a href="http://www.penulismudanasional.blogspot.com/" target="_blank"&gt;sini&lt;/a&gt; untuk maklumat lanjut tentang pendaftaran, penginapan dan lain-lain.&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tema PPMN III ialah "&lt;b&gt;Pengukuhan Makna Diri Pengarang Muda&lt;/b&gt;." Tentatif PPMN III adalah seperti di bawah:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;16 Disember 2011 (Jumaat)&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;9.00 pagi - 3.00 petang:&lt;br /&gt;Pendaftaran Peserta&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4.00 - 5.00 petang:&lt;br /&gt;Ucapan YM Raja Arif bin Raja Ali, Ketua Pengarah Biro Tatanegara&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8.45 - 11.00 malam:&lt;br /&gt;Perasmian oleh Dato' Seri Mohd Najib Tuan Abdul Razak, PM Malaysia&amp;nbsp;(di Hotel Intercontinental, Jalan Ampang - sila daftar di &lt;a href="http://penulismudanasional.blogspot.com/p/makan-malam-50-tahun-pena.html" target="_blank"&gt;sini&lt;/a&gt;)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;u&gt;&lt;b&gt;17 Di&lt;/b&gt;&lt;/u&gt;&lt;u&gt;&lt;b&gt;sember 2011 (Sabtu)&lt;/b&gt;&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;8.30 - 10.00 pagi:&lt;br /&gt;Ucaptama &lt;b&gt;"Pengarang Muda dan Makna Diri"&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;Oleh: Prof Datuk Dr Md Salleh Yaapar&lt;br /&gt;Pengerusi: Dr Mohamad Saleeh Rahamad&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10.00 - 10.20 pagi:&lt;br /&gt;Jamuan pagi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10.20 pagi - 12.30 tgh hari:&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Sesi Pembentangan Kertas Kerja I:&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;"Pengarang Muda di Tengah Cabaran Intelektual, Kreativiti dan&amp;nbsp;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;Pertembungan Pandangan Alam"&amp;nbsp;&lt;/b&gt;(lihat senarai panel di bawah)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;12.30 tgh hari - 2.30 petang:&lt;br /&gt;Makan tengah hari&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &lt;br /&gt;2.30 - 3.30 petang:&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Sesi Pembentangan Kertas Kerja II:&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;"Tradisi dan Pengalaman Kepengarangan Islam Sebagai Teras&amp;nbsp;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;Pemikiran dan Pengucapan"&amp;nbsp;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;(lihat senarai panel di bawah)&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;3.30 - 3.45 petang:&lt;br /&gt;Minum petang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3.45 - 5.15 petang:&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Sesi Pembentangan Kertas Kerja III:&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;"Perkembangan Pengarang Muda Kontemporari: Antara&amp;nbsp;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;Tanggungjawab Sosial dan Individu"&amp;nbsp;&lt;/b&gt;(lihat senarai panel di bawah)&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;8.30 - 11.00 malam:&lt;br /&gt;Malam Genta Puisi ASWARA - PENA&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;18 Disember 2011 (Ahad)&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;8.30 - 10.00 pagi:&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Sesi Pembentangan Kertas Kerja IV:&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;"Pengarang Muda dan Faham Dasar Kebudayaan Kebangsaan"&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;(lihat senarai panel di bawah)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10.00 - 10.15 pagi:&lt;br /&gt;Minum pagi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10.15 pagi - 11.45 tgh hari:&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Sesi Pembentangan Kertas Kerja V:&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;"Perkembangan Pengarang Muda Mutakhir"&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;(lihat senarai panel di bawah)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;11.45 pagi - 12.30 tgh hari:&lt;br /&gt;Pembentangan Resolusi dan Majlis Penutup&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;12.30 tgh hari - 1.30 petang:&lt;br /&gt;Makan tengah hari&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1.30 petang:&lt;br /&gt;Penangguhan PPMN III&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Senarai Tema Makalah dan Pemakalah&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Sesi Pembentangan Kertas Kerja I:&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;"Pengarang Muda di Tengah Cabaran Intelektual, Kreativiti dan&amp;nbsp;&lt;/b&gt;&lt;b&gt;Pertembungan Pandangan Alam"&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &amp;nbsp; &lt;br /&gt;Panel:&lt;br /&gt;1. Syed Mohd Zakir Syed Othman (PENA)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;2. Dr Awang Azman Awang Pawi (UNIMAS)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;3. Dr Mohd Zariat Abdul Rani (UPM)&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Materialisme, Islam dan Nilai Kesasteraan: Satu Penelitian Terhadap Novel-novel Popular Islami Terbitan PTS Sdn. Bhd. Berdasarkan PersuratanBaru&lt;/i&gt;]&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;4. Nisah Haji Haron (UKM)&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Dasar Kebudayaan Kebangsaan: Penulis Muda Mencari &lt;/i&gt;Locus Standi]&lt;br /&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;Sesi Pembentangan Kertas Kerja II:&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;"Tradisi dan Pengalaman Kepengarangan Islam Sebagai Teras Pemikiran dan Pengucapan"&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Panel:&lt;/div&gt;&lt;div&gt;1. Muhammad Zarif Hassan&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Kepengarangan Muda:&amp;nbsp;&lt;/i&gt;&lt;i&gt;Mencari Sinar Tradisi Kembali&lt;/i&gt;]&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;2. Dr Kamariah Kamarudin (UPM)&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Risalah Tarbiah Dalam Tradisi dan Pengalaman Kepengarangan Islam Sebagai Teras Pemikiran Dan Pengucapan: Penelitian Terhadap Pengarang Muslimah Mutakhir Pilihan&lt;/i&gt;]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;"&gt;&lt;i&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;3. Zaid Akhtar&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Menelusuri Diaspora PenulisTimur Tengah&lt;/i&gt;]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;4. Sailfullizan Yahaya (DBP)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Moderator: Salman Sulaiman&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;Sesi Pembentangan Kertas Kerja III:&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;"Perkembangan Pengarang Muda Kontemporari: Antara Tanggungjawab Sosial dan Individu"&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Panel:&lt;/div&gt;&lt;div&gt;1. Mohd Ali Salim (PEKASA)&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;&lt;span lang="MS"&gt;Mengangkat Tingkat Penulis: Satu Perspektif&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;2. Ummu Hani Abu Hassan (UiTM)&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Tanggungjawab Penulis Menurut Perspektif Teori Proses Kreatif Dakwah&lt;/i&gt;]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; margin-left: 0.1in; margin-right: 0in; margin-top: 0in;"&gt;&lt;i&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;3. Faridah Abdul Hamid (BAHASA)&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Dunia Kepengarangan Penulis Muda Kontemporari: Antara Kesungguhan Dan Pertanggungjawaban&lt;/i&gt;]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;4. Muhammad Lutfi Ishak (PENA)&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Pengarang Sedar: Antara Tanggungjawab Individu dan Sosial&lt;/i&gt;]&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Moderator: Rebecca Ilham&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;Sesi Pembentangan Kertas Kerja IV:&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;"Pengarang Muda dan Faham Dasar Kebudayaan Kebangsaan"&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Panel:&lt;/div&gt;&lt;div&gt;1. Mohd Arif Atan (UM)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;2. Mohd Hilmi Ramli (HAKIM)&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Pengarang Muda dan Faham Dasar Kebudayaan Kebangsaan&lt;/i&gt;]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;3. Dr. Mohd Faizal Musa (ATMA, UKM)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;[&lt;i&gt;Hegemoni Budaya, Nasib Minoriti &amp;amp;&amp;nbsp;&lt;/i&gt;&lt;i&gt;Peranan Pengarang Muda&lt;/i&gt;]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Moderator: Mohd Ali Atan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;Sesi Pembentangan Kertas Kerja V:&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;"Perkembangan Pengarang Muda Mutakhir"&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Panel:&lt;/div&gt;&lt;div&gt;1. Mohd Jaafar Hamdan (DBP Sarawak)&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Perkembangan Karya Pengarang Muda Mutakhir Sarawak dan Sabah Sepintas Lalu&lt;/i&gt;]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;2. Dr Mohd Hanafi Ibrahim (DBP)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;3. Shamsudin Othman (UPM)&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Jurang Yang Berjungkir Balik: Antara Kesegaran Muatan Puisi Atau Idealis Angkatan-21?&lt;/i&gt;]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;"&gt;&lt;i&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;4. Ariff Mohamad (UPSI)&lt;br /&gt;[&lt;i&gt;Cabaran Naratif Melayu Baharu Generasi Milenium&lt;/i&gt;]&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Moderator: Rita Robert Rawantas&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sebarang pertanyaan lanjut tentang PPMN III sila ajukan kepada Sdr Muhammad Lutfi Ishak (lutfi_ishak@yahoo.com), Sdr Ariff Mohamad (arifmohamad@gmail.com), Sdr Rebecca Ilham (beckyilham@yahoo.com) dan/atau Sdr Hani Salwah (haniesalwah@gmail.com).&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Semoga bertemu di PPMN III nanti!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://a8.sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash4/376144_10150414861627688_546857687_8651342_1454301939_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="195" src="http://a8.sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash4/376144_10150414861627688_546857687_8651342_1454301939_n.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"&gt;Peta lokasi PPMN III&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-213602612776951629?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/213602612776951629/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=213602612776951629' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/213602612776951629'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/213602612776951629'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/12/perhimpunan-penulis-muda-nasional-ppmn.html' title='Perhimpunan Penulis Muda Nasional (PPMN) III: 16-18 Disember 2011'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1593450666595611682</id><published>2011-11-08T22:26:00.002+08:00</published><updated>2011-11-08T22:30:44.965+08:00</updated><title type='text'>Ulasan Sri Rahayu Terhadap Bumi Lestari</title><content type='html'>&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;&lt;blockquote class="tr_bq"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-J0GMBlD2B-M/Trk7y4_yTTI/AAAAAAAAB_k/f5dp1ABEgbM/s1600/IMG_6371.JPG" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-J0GMBlD2B-M/Trk7y4_yTTI/AAAAAAAAB_k/f5dp1ABEgbM/s320/IMG_6371.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;"&lt;i&gt;Namun begitu, terhadap dua kelemahan dalam BL. Pertama ialah latar  tempat luar negara yang agak mengganggu pembacaan. Watak-watak bergerak  melalui banyak tempat dalam masa yang amat singkat, menjadikan fokus  terhadap cerita terganggu. Latar tempat ini sekadar menjadi tempat  watak-watak berdialog.&lt;/i&gt;" &lt;/blockquote&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;Yang kedua? Sila ke &lt;a href="http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/11/tanggapan-bumi-lestari-karya-rebecca.html" target="_blank"&gt;sini&lt;/a&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih, Kak Ayu!&lt;br /&gt;Inshaallah tanggapan jujur ini membantu proses pengkaryaan seterusnya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1593450666595611682?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1593450666595611682/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1593450666595611682' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1593450666595611682'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1593450666595611682'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/11/ulasan-sri-rahayu-terhadap-bumi-lestari.html' title='Ulasan Sri Rahayu Terhadap Bumi Lestari'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-J0GMBlD2B-M/Trk7y4_yTTI/AAAAAAAAB_k/f5dp1ABEgbM/s72-c/IMG_6371.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4038177429030620302</id><published>2011-11-05T00:00:00.000+08:00</published><updated>2011-11-04T23:14:21.122+08:00</updated><title type='text'>Sisi Romantis Sri Rahayu dalam Bimasakti Menari</title><content type='html'>&lt;a href="http://www.goodreads.com/book/show/12975147-bimasakti-menari" style="float: left; padding-right: 20px;"&gt;&lt;img alt="Bimasakti Menari" border="0" src="http://photo.goodreads.com/books/1319943279m/12975147.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Dalam Bimasakti Menari, Sri Rahayu membawa pembaca sejenak merenung tentang aktiviti-aktiviti antropogenik yang telah mengakibatkan pencemaran cahaya sehingga langit tidak lagi gelap dan kelip-kelip Kuala Selangor tidak lagi mahu menunjuk cahaya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sri Rahayu memprovokasi, mengajak kita memikirkan tentang bagaimana sebenarnya kita menggunakan kemajuan teknologi yang telah kita capai - apakah untuk membantu kita hidup dengan lebih baik tanpa mengabaikan amanah menjaga kemandirian alam, atau untuk hidup yang lebih laju dan maju itu, kita persetankan sahaja persekitaran?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nurul Hafsha, gadis kental graduan Ilmu Falak yang ingin mengembalikan langit gelap ke Kuala Selangor; agar daerah yang pernah masyhur sebagai lapangan pencerapan bintang-bintang itu kembali menggalas peranan itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Muhammad Taufik; si jejaka bercita-cita tinggi sedang membina penempatan di luar grid agar manusia kembali akrab serta bergantung pada alam dengan harapan kecaknaan terhadap kepentingan alam dalam kehidupan seharian akan menyubur. Muhammad Taufik juga membeli 50 hektar tanah di Kuala Selangor, memagarnya serta mencerap populasi kelip-kelip secara berkala.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya harus mengakui bahawa premis novel ini sangat menjanjikan. Malah, sebetulnya saya jatuh cinta terlebih dahulu dengan tajuknya. Jauh dalam novel ini Sri Rahayu menggunakan imej bimasakti itu untuk menggambarkan suatu objek lain, yang sebenarnya tidak pun jauh daripada subjek utama cerita. Dan kesannya terasa kerana di situlah tersimpulnya perjuangan dua aktivis alam sekitar ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Secara peribadi, saya merasakan Bimasakti Menari lebih baik daripada Impuls/Roh. Watak-watak diberi ruang yang wajar, kecuali barangkali watak Johann Arlington-Majid. Namun agaknya Sri Rahayu sengaja - buat apa beri ruang terlalu banyak kepada watak antagonis, bukan? Kemunculannya secara langsung dalam dua bab pun sudah cukup menjengkelkan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari aspek penceritaan, saya masih kurang berpuas hati kerana Sri Rahayu lebih banyak memberitahu daripada menunjukkan. Penggunaan cakap ajuk juga berleluasa sehingga kadang-kala mengganggu. Dialog kadang-kala terlalu panjang. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperkara yang paling saya suka dalam novel ini adalah permainan imej dan simbolnya seperti tudung hitam bertatah kristal tujuh warna yang dipakai Nurul Hafsha. Selain itu, saya amat menggemari simbol &lt;i&gt;dua ekor kelip-kelip terakhir di dunia, dan mereka tidak dapat bertemu kerana dikelirukan cahaya lampu-lampu.&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Argh, buat julung kali Sri Rahayu memberi kita peluang untuk mengintai sisi romantisnya dalam novel ini!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4038177429030620302?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4038177429030620302/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4038177429030620302' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4038177429030620302'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4038177429030620302'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/11/sisi-romantis-sri-rahayu-dalam.html' title='Sisi Romantis Sri Rahayu dalam Bimasakti Menari'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4392592504433840744</id><published>2011-11-04T08:35:00.001+08:00</published><updated>2011-11-04T09:08:41.913+08:00</updated><title type='text'>On PPSMI: Between Concepts and Language Proficiency</title><content type='html'>There are limits to everything, my patience included. After some urging, I decided to actually pen down something voicing out on why I support the abolishment of the PPSMI policy; and hopefully manage to "correct" the confusion in our society today.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A small excerpt from my letter to the Editor of The Sun, published today (Nov 4th, 2011):&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"&lt;i&gt;Language is only a medium – the main goal of the subjects of Science and  Maths is to instil and cultivate analytical skills in students. The  main focus should be on how to enable them to grasp the basic concepts  in both subjects. According to Unesco, there is no better language of  instruction to achieve this than the student’s own mother tongue. In the  Malaysian context, this should be Bahasa Melayu, our national language  as enshrined in the Constitution.&lt;/i&gt;"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To read the whole letter, go &lt;a href="http://www.thesundaily.my/news/198738" target="_blank"&gt;here&lt;/a&gt;. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;May it be beneficial, inshaallah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4392592504433840744?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4392592504433840744/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4392592504433840744' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4392592504433840744'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4392592504433840744'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/11/on-ppsmi-between-concepts-and-language.html' title='On PPSMI: Between Concepts and Language Proficiency'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4939087720325941383</id><published>2011-11-03T23:08:00.003+08:00</published><updated>2011-11-03T23:16:55.943+08:00</updated><title type='text'>Di Sebalik Bumi Lestari</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-aDF3Gg3ogMc/TrKtxg83s2I/AAAAAAAAB_M/sz4iOPx5PC0/s320/IMG_6370.JPG" width="240" /&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;Bagaimana Bumi Lestari bermula?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semusim yang lalu, saya tidur empat jam sehari selama dua minggu; bangun jam empat pagi, solat sunat lalu menulis tangan sebahagian bab sebelum menangguhkan pada jam enam pagi untuk bersiap-siap ke tempat kerja. Sampai di tempat kerja jam tujuh suku, saya singgah dahulu di kedai kopi. Bertemankan segelas americano (kadang-kadang dengan susu, tapi lebih kerap hitam sahaja) tanpa gula, saya menulis tangan lagi sehingga selesai bab yang dipaksa berhenti tulis di rumah tadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian saya naik ke pejabat, melunas tanggungjawab hakiki yang memungkinkan saya melepak 45 minit di kedai kopi pagi itu sehingga jam lima petang sebelum mencari kedai kopi lagi. Ada kalanya saya menulis pada waktu makan tengah hari tetapi kerapnya tidak. Saya sambung menulis di rumah selepas Maghrib, sehingga jam 12 malam. Tidur, dan rutin bermula kembali pada jam empat pagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada hari saya punya program lain yang memakan waktu sedia diperuntukkan untuk menulis. Yang paling saya ingat adalah konsert puisi Kata Luhur yang menampilkan Pak Samad di Dewan Filharmonik PETRONAS sempena Festival Seni KLCC tahun 2010. Maka pada malam sebelumnya, saya pastikan kuota bab untuk hari seterusnya itu disiapkan terlebih dahulu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seksa. Sungguh seksa ketika itu. Tidur kurang, tetapi dengan bantuan kafein dan adrenalin, alhamdulillah draf pertama bertulis tangan siap juga. Selepas itu barulah kerja menaip semula, mengemaskini bab dan fakta bermula. Saya harus mengaku bahawa sememangnya saya sengaja menulis dalam tempo yang pantas. Sebagai cerpenis, saya kurang sabar. Saya kenal diri sendiri; tahu jikalau terlalu perlahan, saya akan hilang minat terhadap sesuatu idea lantas akan meninggalkannya. Saya lekas bosan, perhatian saya lekas beralih; entah-entah saya ada ADD. Maka untuk novel sulung ini, saya sungguh-sungguh memaksa diri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Novel ini lahir atas musabab kerinduan. Pada bulan Julai 2010, saya didesak kenangan sebagai pelajar di kampus kejuruteraan Colorado School of Mines di sebuah bandar kecil di kaki Perbanjaran Rockies. Saya teringatkan kehidupan sebagai pelajar yang tak berduit tetapi gembira seadanya, komuniti universiti yang menghormati kepelbagaian, rakan-rakan yang banyak berbagi pengalaman serta para pensyarah yang tidak lokek mencerahkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi saya tahu, kerinduan itu hanya boleh mencetus cerita. Sedangkan itu tidak cukup, kerana saya harus membina wacana. Wacana yang belum ada pada bulan Julai 2010 itulah yang akan membentuk plot. Oleh itu, ketika itu, saya hanya menukilkan separuh daripada Bab 1. Dokumen itu saya peram dalam komputer riba.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oktober 2010; apabila dikenang kembali, sungguh Tuhan itu Maha Pemberi Rezeki. Saya merasakan Dia telah menghantar wacana yang saya cari-cari. Sebuah empangan besar projek mega bekas kepimpinan negara akhirnya siap dan mula menakung air. Penduduk peribumi yang dipaksa pindah dari tanah adat kalah dalam tuntutan di mahkamah. Saya jurutera, saya mula tertanya apakah tidak ada keharmonian antara kejuruteraan dengan aspek kemanusiaan. Kemajuan itu, apa harganya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi, saya mahu menulis karya sastera. Saya tidak mahu hanya berkhutbah tentang wacana, sebaliknya ingin menyampaikan secara bercerita. Gerak hati lagi, saya akhirnya membaca novel awal dewasa bertajuk Wintergirls, karya penulis genre itu yang amat saya minati, Laurie Halse Anderson. Anderson sememangnya pintar mempamerkan (tanpa memberitahu) &lt;i&gt;teenage angst&lt;/i&gt; dalam jiwa remaja melalui permasalahan berbeza. Wintergirls khusus mengangkat kisah remaja aneroksia. Dari situ, saya membina watak Amira.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi itu tidak cukup, masih berdenyar ingatan terhadap kesan emosi ditinggalkan novel Speak yang barangkali novel terbaik Anderson. Saya baca kembali Speak. Saya mahu jadi Amira, siswa jurusan kejuruteraan yang memendam rencam rasa itu. Bagaimana pun saya tidak ingat adakah saya membaca The Bell Jar oleh Sylvia Plath yang mati bunuh diri itu ketika menulis Bumi Lestari juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, Bumi Lestari bukan sekadar tentang Amira, Tengku Adli anak tokoh korporat yang menjarah kedamaian pedalaman Ulu Pelangi dan Jai, anak peribumi yang dipaksa pindah. Bumi Lestari juga tentang Dr Hishamudin yang kehilangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Banyak watak sebenar dalam hidup saya dalam novel ini; ada yang saya kekalkan nama sebenarnya, ada yang saya kaburkan identitinya. Namun yang pasti, kebanyakan personaliti watak adalah cerminan insan-insan yang saya bertuah mengenali. Terima kasih atas sumbangan senyap kalian :) &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Novel ini pendek, saya maklum. Namun sebagai membela diri, inilah yang mampu saya hasilkan dengan sumber yang saya ada pada ketika itu, semusim yang lalu. Harapan saya, agar ada manfaatnya percubaan pertama menulis novel ini, meski sebesar hama. Inshaallah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4939087720325941383?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4939087720325941383/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4939087720325941383' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4939087720325941383'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4939087720325941383'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/11/di-sebalik-bumi-lestari.html' title='Di Sebalik Bumi Lestari'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-aDF3Gg3ogMc/TrKtxg83s2I/AAAAAAAAB_M/sz4iOPx5PC0/s72-c/IMG_6370.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1098637296106682477</id><published>2011-11-02T13:10:00.000+08:00</published><updated>2011-11-02T13:10:58.680+08:00</updated><title type='text'>Ulasan Sulung Bumi Lestari</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://photo.goodreads.com/books/1319859686l/12974940.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://photo.goodreads.com/books/1319859686l/12974940.jpg" width="190" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Komentar Nisah Haron: &lt;br /&gt;&lt;i&gt;"Isu alam sekitar, Empangan Gemawan, penduduk asli &lt;em&gt;vs&lt;/em&gt; kapitalisme @ konglomerat bukanlah isu baharu. Namun, Rebecca memberikan perspektif yang berbeza."&amp;nbsp;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baca lanjut ulasan ringkas beliau &lt;a href="http://www.goodreads.com/book/show/12974940-bumi-lestari" target="_blank"&gt;di sini&lt;/a&gt;. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Novel Bumi Lestari kini boleh didapati di &lt;a href="http://www.ujanailmu.com.my/pd-bumi-lestari.cfm" target="_blank"&gt;Ujana Ilmu&lt;/a&gt;.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1098637296106682477?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1098637296106682477/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1098637296106682477' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1098637296106682477'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1098637296106682477'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/11/ulasan-sulung-bumi-lestari.html' title='Ulasan Sulung Bumi Lestari'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1742015217806391099</id><published>2011-11-01T00:59:00.000+08:00</published><updated>2011-11-01T00:59:40.071+08:00</updated><title type='text'>Seksa Yang Nikmat</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-TvI8W4EJI70/Tq7RjVJxcmI/AAAAAAAAB-0/AmNKIJ99UuQ/s1600/IMG_6371.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-TvI8W4EJI70/Tq7RjVJxcmI/AAAAAAAAB-0/AmNKIJ99UuQ/s320/IMG_6371.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Alhamdulillah :) &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1742015217806391099?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1742015217806391099/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1742015217806391099' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1742015217806391099'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1742015217806391099'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/11/seksa-yang-nikmat.html' title='Seksa Yang Nikmat'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-TvI8W4EJI70/Tq7RjVJxcmI/AAAAAAAAB-0/AmNKIJ99UuQ/s72-c/IMG_6371.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6477837176828570888</id><published>2011-10-27T22:27:00.002+08:00</published><updated>2011-10-28T00:17:19.987+08:00</updated><title type='text'>Mencari Diri</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_GVgkJpc-PEQ/SgNNjx8CljI/AAAAAAAAAoM/8YoilXF4lvo/s400/flower+in+the+crannied+wall.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/_GVgkJpc-PEQ/SgNNjx8CljI/AAAAAAAAAoM/8YoilXF4lvo/s400/flower+in+the+crannied+wall.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;"Flower in the crannied wall,&lt;br /&gt;I pluck you out of the crannies,&lt;br /&gt;I hold you here, root and all, in my hand,&lt;br /&gt;Little flower -but if I could understand&lt;br /&gt;What you are, root and all, and all in all,&lt;br /&gt;I should know what God and man is." &lt;/div&gt;&lt;h6 class="uiStreamMessage" data-ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:1}" style="font-weight: normal; text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;&lt;span class="messageBody translationEligibleUserMessage" data-ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:3}"&gt;~ Alfred Lord Tennyson&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h6&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: small;"&gt;&lt;span class="messageBody translationEligibleUserMessage" data-ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:3}"&gt;Tuhan, aku meyakini kewujudan-Mu. Kini, aku mahu lebih mengenali-Mu, bermula dengan mengenali diriku. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6477837176828570888?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6477837176828570888/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6477837176828570888' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6477837176828570888'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6477837176828570888'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/10/mencari-diri.html' title='Mencari Diri'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_GVgkJpc-PEQ/SgNNjx8CljI/AAAAAAAAAoM/8YoilXF4lvo/s72-c/flower+in+the+crannied+wall.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5241212242268419598</id><published>2011-10-25T23:43:00.002+08:00</published><updated>2011-10-26T00:07:24.365+08:00</updated><title type='text'>Yang Selesai dan Yang Tak Selesai-Selesai</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-URK5CG2W1F8/TqbSRi9KdII/AAAAAAAAB-k/tUMaHjBPygU/s1600/IMG_6027.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-URK5CG2W1F8/TqbSRi9KdII/AAAAAAAAB-k/tUMaHjBPygU/s320/IMG_6027.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Dua dari kiri: Cheryl Tan, Alice Pung dan Janice Lee di Pesta Penulis Singapura, 2011&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu merancang untuk menghadiri Pesta Penulis Singapura tahun ini, saya pasang niat untuk menghadiri sesi melibatkan Bapak Putu Wijaya sahaja. Selainnya, kesempatan mengembara ke Kota Singa mahu digunakan untuk merayau, maksud saya merayap, ke kedai-kedai buku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya, itulah yang terjadi. Saya bersama teman-teman sepengembaraan, Kak Nisah Haron dan Dik Nurul Badriyah, menghadiri tiga sesi melibatkan sasterawan tersohor Indonesia itu sempena Pesta Penulis Singapura. Kami turut duduk mendengar sesi bual bicara bertajuk Not the Flower Drum Song: Female Asian Writers in the West yang menampilkan Alice Pung (peguam berbangsa Cina-Kemboja yang lahir di Australia), Janice Lee (berketurunan Korea-Amerika) dan Cheryl Lu-Lien Tan (berasal dari Singapura tetapi kini bermastautin di kota New York).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya pernah menggilai genre Asian Literature, sehingga dengan lahap sekali membaca satu demi satu novel tulisan penulis wanita Asia yang celaru identiti dalam budaya di negara asing. Namun, saya muak apabila kebanyakan novel itu tidak menawarkan sesuatu yang baru dan segar, sebaliknya hanyalah mengulang formula yang telah terbukti mampu melariskan novel genre itu di negara-negara Barat. Saya jelak dengan tema ketaksuban Barat terhadap eksotisme (erotisme?) Timur dan perempuan Asia yang disilaukan kehebatan tamadun Barat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya merasakan isu-isu seperti itu sudah selesai. Mengapa ia harus terus-terusan diangkat seolah-olah itu sahajalah yang perempuan dan masyarakat Timur tahu? Tidakkah ada tanggungjawab dan wacana yang lebih utama yang seharusnya diangkat serta diletakkan di tempat yang sewajarnya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh itu, saya sangat tidak menikmati sesi di dalam khemah putih di Pavillion Pesta Penulis Singapura itu. Saya lekas teringatkan tulisan Fatemeh Kesharvarz, pensyarah sastera berketurunan Iran yang bertugas di Amerika tentang kemunculan genre baru yang digelarnya New Orientalism. Asian/Migrant Literature tidaklah sampai ke tahap memburukkan bangsa dan negara asal sendiri seperti buku-buku seperti Reading Lolita in Tehran (Azar Nafisi), tetapi tidak juga mewakili pemikiran wanita Asia secara menyeluruh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berisi lagi sesi Bapak Putu Wijaya yang mungkin tidak &lt;i&gt;full house&lt;/i&gt;, tetapi padat tentang sisi penulisannya yang merangkum aspek spiritual dan sosok sosio-budaya Indonesia umumnya, atau Bali khususnya.&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-URK5CG2W1F8/TqbSRi9KdII/AAAAAAAAB-k/tUMaHjBPygU/s1600/IMG_6027.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5241212242268419598?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5241212242268419598/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5241212242268419598' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5241212242268419598'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5241212242268419598'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/10/yang-selesai-dan-yang-tak-selesai.html' title='Yang Selesai dan Yang Tak Selesai-Selesai'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-URK5CG2W1F8/TqbSRi9KdII/AAAAAAAAB-k/tUMaHjBPygU/s72-c/IMG_6027.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-615161792398998420</id><published>2011-10-25T00:55:00.002+08:00</published><updated>2011-10-25T01:15:08.746+08:00</updated><title type='text'>Venezia, Venezia</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-1ddSBz3s_fs/TqWXqY1q8ZI/AAAAAAAAB-c/yrRqHMG4NQE/s1600/IMG_6057.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-1ddSBz3s_fs/TqWXqY1q8ZI/AAAAAAAAB-c/yrRqHMG4NQE/s320/IMG_6057.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Gelato Venezia di Bugis Junction&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;Alhamdulillah, cerpen &lt;a href="http://ww1.utusan.com.my/utusan/info.asp?y=2010&amp;amp;dt=1212&amp;amp;pub=Utusan_Malaysia&amp;amp;sec=Sastera&amp;amp;pg=sa_01.htm"&gt;Citra Venezia&lt;/a&gt; &lt;span class="messageBody translationEligibleUserMessage" data-ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:3}"&gt;yang  menggabungkan subtopik Kejuruteraan Petroleum (Keseimbangan Material)  dan Fizik (Hukum Newton Ketiga) serta persoalan ketuhanan disenaraikan  sebagai salah satu daripada 19 buah cerpen dalam Senarai Akhir Cerpen  Remaja, Hadiah Sastera Kumpulan Utusan 2010.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="messageBody translationEligibleUserMessage" data-ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:3}"&gt;Lihat senarai penuh &lt;a href="http://utusan.com.my/utusan/info.asp?y=2011&amp;amp;dt=1023&amp;amp;pub=Utusan_Malaysia&amp;amp;sec=Sastera&amp;amp;pg=sa_02.htm"&gt;di sini&lt;/a&gt;. Tahniah kepada teman-teman penulis yang disenarai akhir :)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="messageBody translationEligibleUserMessage" data-ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:3}"&gt;Sedikit imbauan tentang proses kreatif CV &lt;a href="http://rebeccailham.blogspot.com/2010/12/cerpen-citra-venezia-di-mm-12-disember.html"&gt;di sini&lt;/a&gt;. &lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-615161792398998420?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/615161792398998420/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=615161792398998420' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/615161792398998420'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/615161792398998420'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/10/gelato-venezia-di-bugis-junction.html' title='Venezia, Venezia'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-1ddSBz3s_fs/TqWXqY1q8ZI/AAAAAAAAB-c/yrRqHMG4NQE/s72-c/IMG_6057.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6733276281113669248</id><published>2011-10-12T22:22:00.000+08:00</published><updated>2011-10-12T22:22:15.281+08:00</updated><title type='text'>Wanita dan Kejahilan</title><content type='html'>Kata seorang sahabat, "Musuh wanita bukan lelaki, juga bukan wanita lain. Musuh wanita adalah kejahilan."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6733276281113669248?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6733276281113669248/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6733276281113669248' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6733276281113669248'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6733276281113669248'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/10/wanita-dan-kejahilan.html' title='Wanita dan Kejahilan'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-8313498432499977947</id><published>2011-10-06T14:33:00.003+08:00</published><updated>2011-10-06T14:38:47.386+08:00</updated><title type='text'>Ulasan Dr Siti Hajar Che Man Terhadap Gadis dari Grozny Daripada Aspek Feminisme</title><content type='html'>Ulasan Dr Siti Hajar Che Man dalam majalah Tunas Cipta September 2011 tentang cerpen Gadis dari Grozny (Tunas Cipta, Ogos 2011):&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Katija Anwarova dari kumpulan pemisah dan Profesor (Alexandra) Fetkovich dari Rusia. Bagaimana dua watak yang ada pendirian masing-masing tenang pergolakan negara ini dipertemukan denga satu titik kedamaian? Sudah tentulah Afifi yang menjadi orang tengahnya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Inilah keistimewaan kisah yang dipaparkan oleh Rebecca Ilham yang telah memecahkan suara wanita terpinggir yang berada dalam dominasi lelaki, dalam masa yang sama tidak meminggirkan lelaki. Katija Anwarova ada pendapat dan pendiriannya yang tersendiri tentang politik negaranya. Judul cerpen "Gadis dari Grozny" seolah-olah membayangkan Katija Anwarova sedang mewakili suara wanita lain tentang untung nasib negara mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, elok jika diketengahkan lebih padat hujah, pendapat dan suara lantang dalam hemah dan sopan yang diluahkan oleh Katija Anwarova supaya suara-suara terpinggir itu dapat menjelaskan bahawa sudah sampai masanya lelaki tidak lagi menganggap, "&lt;i&gt;man is superior to woman, that a woman should be controlled by man, and is a part of man's property&lt;/i&gt;" (Khamla Bhasin &amp; Nighat Said Khan, 1989:9).&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-8313498432499977947?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/8313498432499977947/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=8313498432499977947' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8313498432499977947'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8313498432499977947'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/10/ulasan-dr-siti-hajar-che-man-terhadap.html' title='Ulasan Dr Siti Hajar Che Man Terhadap Gadis dari Grozny Daripada Aspek Feminisme'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5770339486060401300</id><published>2011-10-03T20:47:00.007+08:00</published><updated>2011-10-04T00:07:33.784+08:00</updated><title type='text'>Pemikiran Kreatif dan Minda Anak Muda di TV Alhijrah</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-6pHT-WUDad0/TomwFjTGnQI/AAAAAAAAB-I/-NJYs942mgo/s1600/TV%2BAlhijarh.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5659248016188939522" src="http://4.bp.blogspot.com/-6pHT-WUDad0/TomwFjTGnQI/AAAAAAAAB-I/-NJYs942mgo/s320/TV%2BAlhijarh.jpg" style="cursor: hand; cursor: pointer; display: block; height: 240px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 320px;" /&gt;&lt;/a&gt;Gambar ihsan rakan penulis, Pena Alam&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Sabtu, 1 Oktober yang lalu, kami, rakan penulis Lutfi Ishak, Aidil Khalid dan saya ke Kompleks Penyiaran TV Alhijrah sekali lagi untuk salah satu slot rancangan Assalamualaikum. Minggu sebelumnya kami diundang untuk segmen Kreatif dan Kritis, sementara minggu ini pula khusus untuk memperkenalkan acara Dialog Orang Muda (DOM) yang diadakan di Rumah PENA pada setiap hari Ahad minggu ketiga.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;Saya gugup ketika ditanya tentang bagaimana orang muda harus berani melontar pendapat. Jawapannya sudah ada - iaitu berlandaskan ilmu. Namun saya belum fasih menghurainya dengan mudah. Ya, proses. Inshaallah pembaikan akan dilakukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak banyak bercakap tentang DOM - melainkan hal-hal teknikal, termasuklah tentang DOM bulan Oktober yang kebetulan sempat kami bincangkan selepas mesyuarat tentang PPMN hari Khamis lalu. Masih banyak yang perlu saya dalami. Tetapi Abang Lutfi merupakan orang yang tepat untuk ditanya tentang "selepas DOM - apa, dan ke mana?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebetulnya, soalan itu pernah saya tanya lama dulu, ketika saya baru belajar bergaul dengan penulis-penulis di Rumah PENA dengan cara hadir ke DOM setiap bulan. Jawapan Abang Lutfi - "kesannya bukan sekarang." Ya, bahkan kota Melaka pun tertegak bukan dalam masa sehari!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Amna kemudian bertanya lagi soalan sukar - tentang bagaimana untuk menarik khalayak ke DOM. Perbincangan di DOM seringkali intens dan menjurus ke perkara-perkara berat; ini bukan selera kebanyakan orang. Namun Abang Lutfi memanipulasi peranan dan ruang yang diberikan media sebagai wadah untuk mewar-warkan tentang kewujudan DOM sebagai saluran untuk anak muda meluahkan pendapat dalam pelbagai isu (tanpa dilarutkan emosi).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://dialogorangmuda.blogspot.com/2011/10/bagaimana-dom-bermula-muhammad-lutfi.html"&gt;DOM lahir&lt;/a&gt; dan berkembang sejak hampir 2 tahun lalu bukan kerana kami bertiga. Masih ramai tenaga kerja DOM yang lebih selesa di belakang tabir, namun bekerja dan teguh menyokong. Kami hanyalah wakil, yang mengajak agar lebih ramai anak-anak muda ikut berwacana di Rumah PENA. Di DOM, tiada kasta, tiada kotak-kotak dan tiada larangan untuk menyuarakan pendapat. Kita boleh bersetuju, dan bisa saja bersetuju untuk tidak bersetuju. Asal tidak emosional!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih dan penghargaan untuk Tuan Zainal Rashid Ahmad, Pengurus Besar Bahagian Penerbitan TV Alhijrah yang memberikan orang-orang muda peluang dan ruang di media.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan orang-orang muda, ayuh, jemput ke DOM bulan Oktober pada 16 haribulan dengan tajuk &lt;a href="http://dialogorangmuda.blogspot.com/2011/10/dom-penulis-luar-sastera-penyelamat.html"&gt;"Penulis Luar Sastera: Penyelamat Sastera Kebangsaan?"&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5770339486060401300?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5770339486060401300/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5770339486060401300' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5770339486060401300'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5770339486060401300'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/10/pemikiran-kreatif-dan-minda-anak-muda.html' title='Pemikiran Kreatif dan Minda Anak Muda di TV Alhijrah'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-6pHT-WUDad0/TomwFjTGnQI/AAAAAAAAB-I/-NJYs942mgo/s72-c/TV%2BAlhijarh.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1807442914342498812</id><published>2011-09-24T23:16:00.005+08:00</published><updated>2011-09-24T23:51:43.303+08:00</updated><title type='text'>The Kind of Feminist That I Was</title><content type='html'>It was not until we worked on the format of paper submission for the incoming young writers gathering this afternoon at our usual headquarter that I realized how much I miss writing academic essays. It was also the first time that I admitted to people other than myself at how much the novel The Awakening by Kate Chopin, one of the texts of my Women in Literature class made an impact on me and my views on feminism.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At the time, I felt that Chopin reached out to me, and liberated me from succumbing to the typical life that awaits a woman. Chopin told me that it is okay for mothers not to feel 100% affection and devotion to their children, that wives can have careers, that having desires that can only be fulfilled by breaking away from the roles of a mother and a wife is a part of human rights. I wrote my end of term research paper by exploring a theme from The Awakening and felt, upon completion of the essay, truly awakened.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Three years down the road, I still feel that The Awakening is one of the best novels on feminism that I have ever read (the others being Their Eyes Were Watching God [Zora Neale Hurston], The Color Purple [Alice Walker] and Woman At Point Zero [Nawal el Sadaawi]). However, my view on feminism has changed. Ahh. Life is indeed a process.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Meanwhile, my research paper with its grammatical errors and all.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:applybreakingrules/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;  &lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable  {mso-style-name:"Table Normal";  mso-tstyle-rowband-size:0;  mso-tstyle-colband-size:0;  mso-style-noshow:yes;  mso-style-parent:"";  mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt;  mso-para-margin:0in;  mso-para-margin-bottom:.0001pt;  mso-pagination:widow-orphan;  font-size:10.0pt;  font-family:"Times New Roman";  mso-ansi-language:#0400;  mso-fareast-language:#0400;  mso-bidi-language:#0400;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:200%" align="center"&gt;&lt;b&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:applybreakingrules/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;  &lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable  {mso-style-name:"Table Normal";  mso-tstyle-rowband-size:0;  mso-tstyle-colband-size:0;  mso-style-noshow:yes;  mso-style-parent:"";  mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt;  mso-para-margin:0in;  mso-para-margin-bottom:.0001pt;  mso-pagination:widow-orphan;  font-size:10.0pt;  font-family:"Times New Roman";  mso-ansi-language:#0400;  mso-fareast-language:#0400;  mso-bidi-language:#0400;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:200%" align="center"&gt;&lt;b&gt;Locations and Its Influence on One’s Mindset&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt; &lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in; line-height: 200%;"&gt;&lt;span style="mso-tab-count:1"&gt;            &lt;/span&gt;Location is a part of the settings in a novel. A novel can be set in a real place, a fictional one, or even a general location where not much details about the place are described in the story [1]. Location is an important part of a novel because it serves as the background of the story, and not merely as a space where characters interact with each other or have their profound moments on their own. To be exact, locations are not only plot devices, but they should be able to assist characters transformation over the course of the story. &lt;span style="mso-ansi-language:EN-AU" lang="EN-AU"&gt;Every single description must be relevant to either the character development or the plot [2]. &lt;/span&gt;Therefore, it is essential that locations in a creative work is examined in details and not be discarded lightly as they hold background information about the characters’ pasts, their present lives and their possible future undertakings. Besides that, locations, or the environments where the story takes place, can be particularly important if the writer is a naturalist. Naturalists believe that characters are not moral agents; they are in fact amoral and should not be blamed for the actions over the course of the story. Instead, how they behave and react is absolutely determined by the environment they inhabit. Therefore, a careful analysis regarding the setting of the story should not be ignored in this case.&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in; line-height: 200%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;text-indent:.5in;line-height:200%"&gt;In her novel The Awakening, Kate Chopin has chosen several locations in order to tell the life story of Edna Pontellier. The novel opens at Grand Terre, an island in the Gulf of Mexico where Edna and her family, which includes her husband Leonce and her sons Raoul and Etienne, are vacationing for the summer. Grand Isle is described to be isolated and can only be reached by “a steamer at the wharf” (14). The fact that the island is surrounded by the wide blue sea has given Edna some sense of freedom and carefreeness, because by being away from her home in New Orleans, Edna is able to literally let her hair down and just enjoy life. She has no social obligations to be fulfilled when she is vacationing, and there is also no social status to be upheld so she is able to spend most of her time doing things that she likes, instead of what she has to do. These include bathing in the sea with Robert Lebrun as described by Chopin early on in the novel: “The gulf looked far away, melting hazily into the blue of the horizon. The sunshade continued to approach slowly. Beneath its pink-lined shelter were Mrs Pontellier, and young Robert Lebrun” (7). &lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in; line-height: 200%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;text-indent:.5in;line-height:200%"&gt;It is important to note that the existence of Robert Lebrun on the island is essential in the novel because he is a part of the environment that would spark changes in Edna’s life. Robert is the son of Mrs. Lebrun, who runs the cottage where Edna stays at. He gives a lot of attention to Edna and dotes on her. For instance, “during his oblivious attention, he once quietly rested his head against Mrs. Pontellier’s arm” (20). Edna is flattered, and finds herself infatuated with Robert, especially when her own husband does not appear to give much attention to her. Edna claims that she “could not have told why, wishing to go to the beach with Robert” (25). &lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in; line-height: 200%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;text-indent:.5in;line-height:200%"&gt;At first, Edna’s close relationship with Robert might mislead readers into thinking that Edna’s awakening is purely sexual. After all, Edna does not love Leonce and the fact that she is viewed as his property and has to oblige to his every wishes while he rewards her with material goods does not help his case either. However, as much as she is fond of Robert, Edna is also fond of the beach and the sea. She thinks that “the voice of the sea speaks to the soul” and by being close to the sea she “was beginning to realize her position in the universe as a human being, and to recognize her relations as an individual to the world within and around her” (25). Besides from playing an important role in awakening Edna’s passion, the environment on the island also awakens Edna from her seemingly perfect life with Leonce. One night after his return from the Klein’s hotel after a game of billiards, Leonce went into the bedroom in “an excellent humor, in high spirits, and very talkative” (12). He wakes Edna up, and Edna upon hearing “no sound abroad except the hooting of an old owl in the top of a water-oak, and the everlasting voice of the sea that was not uplifted at that soft hour, and a mournful lullaby broke upon the night” (13), broke down and cried due to some unconscious disappointments and irritations on her side toward the way her husband has been acting. This scene is another proof of how influential the environment of Grand Isle is in evocating Edna’s passion for what her life could be and also her frustration of how her life has been.&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in; line-height: 200%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;text-indent:.5in;line-height:200%"&gt;Edna’s awakening might sound “sexual” at first because it takes a man for Edna to realize how deprive of excitement her life has been, but the awakening takes a whole different spin upon Edna’s return to New Orleans. Now that she is back in the society and the urban environment that prohibit her from being in close, direct contact with nature, Edna has to oblige to the norms that she has been used to before her awakening. One of the customs that she has never failed to do is receiving callers on Tuesday afternoon as described in details by Chopin: “Tuesday being Mrs. Pontellier’s reception day – there was a constant stream of callers” (83). Edna has been doing this for a while, “This had been the programme which Mrs.Pontellier had religiously followed since her marriage, six years before” (84). However now that she is more aware of herself as a human being, Edna begins to resent the life that she used to lead. She feels trapped in her “very charming home on Esplanade Street in New Orleans” (83). Even though “it was a large double cottage, with a broad front veranda, whose round, fluted columns supported the sloping roof,” (83), it is a prison to Edna because she is no longer able to immerse herself in her passion and desire as she is able to on Grand Isle. Therefore, Edna starts to rebel by refusing to meet her callers. This angers her husband who “had been a rather courteous husband so long as he met a certain tacit submissiveness in his wife” (95). Besides from expecting absolute obedience from his wife, Leonce also has his own ideals about women, and wives. He believes that “the utmost folly for a woman at the head of a household, and the mother of children, to spend in atelier days which would be better employed contriving for the comfort of her family” (95). However, Edna post-awakening does not share the same ideals, at least not anymore, causing frictions between them.&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; line-height: 200%;"&gt;&lt;span style="mso-tab-count:1"&gt;                   &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt;           Even though Edna finds the house in New Orleans to be a prison at first, the silence in the house after Leonce has left for work has initiated her to take arts seriously again. Chopin writes “Edna spent an hour or two looking over some of her old sketches” (90) and after some time begins to paint again. She “was working with great energy and interest” and although she does not accomplish a lot, Edna gets a sense of achievement out of it, “even in the smallest degree” (96). Now that she is painting again, it has become a mental escapade for her from the house that oppresses her thoughts and desire. She is brought back to the beach in Grand Isle where “she could hear again the ripple of the water, the flapping sail” (96). This pseudo-contact with nature has reawakened her passion and she finds living in the big house bearable. Conversely, as much as Edna enjoys the expansion of her newfound freedom, she also realizes the social limitations that could and would oppress her. Thus, even though “she was happy to be alive and breathing,” Edna was also “unhappy” (96).&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; line-height: 200%;"&gt;&lt;span style="mso-tab-count:1"&gt;            &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt;             It is actually a good thing for Edna to be able to recognize the limitations around her. This is actually a part of her awakening into a woman who is not only aware of her self worth, but also as someone who is aware of the environment she lives in. Edna’s awareness has prompted her to try to change her living conditions. At first, she tries to get away from the physical and mental prison of a home she lives in by visiting Adele Ragtinolle. The Ragtinolles “lived in commodious apartments over the store, having an entrance on the side within the &lt;i style="mso-bidi-font-style: normal"&gt;porte cochere&lt;/i&gt;” and it has a “large and pleasant salon which extended across the width of the house” (91). However, the visit instead of comforting her has made “Edna felt more depressed” (93). This is because when she was at the Ragtinolles,’ Edna has witnessed the “domestic harmony” (93) between Adele and her husband. Instead of making her jealous or envious with the couple’s marital bliss of which she herself is deprived, Edna feels pity for Adele for possessing “blind contentment” (93) with her life as a wife and mother. Adele’s contentment is exactly how Edna feels before she is awakened, and I believe it scares her to see her past self through her own eyes, even if it is no longer applied to her chosen path of life.&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; line-height: 200%;"&gt;&lt;span style="mso-tab-count:1"&gt;            &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt;         After that Edna tries to escape the routine of her life as Mrs. Pontellier by seeking for Mademoiselle Reisz’s companionship. Edna gets along well with the elderly lady, who is also an excellent pianist because they share some similar outlook on life, especially when it comes to issues concerning women liberation. Mademoiselle Reisz lives in a humble establishment in which in one “room she slept and in the third and last she harbored a gasoline stove on which she cooked her meals when disinclined to descend to the neighboring restaurant. It was there also that she ate, keeping her belonging in the rare old buffet, dingy and battered from a hundred years of use” (103). However, being a musician, she still manages to squeeze in “a magnificent piano” even though it “crowded the apartment” (103). Edna’s first visit to Mademoiselle Reisz’s apartment is significant in the novel because Mademoiselle Reisz has “had a letter” from Robert who wrote to her “from the City of Mexico” (105). The news about Robert’s letter, which contents “was nothing but Mrs. Pontellier from beginning to end” (105), rekindles Edna’s feelings towards the young man.&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; line-height: 200%;"&gt;&lt;span style="mso-tab-count:1"&gt;            &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt;            However, when she is allowed to read it by Mademoiselle Reisz, Edna is again transported to “one midnight at Grand Isle when strange, new voices awoke in her” (107). This is some sort of a reminder to Edna that her infatuation to Robert is only superficial because the man is only the door that opens Edna’s heart, mind and soul to the life and person she can potentially be and have if she is not “trapped” in her current situations. Therefore, even though she is not really in love with Robert, Edna likes to entertain the idea of being in love with him because he makes her feel special. &lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; line-height: 200%;"&gt;&lt;span style="mso-tab-count:1"&gt;            &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt;              The reawakening of her attraction towards Robert, combined with a few other things that have taken place including Leonce’s attempts to have her diagnosed for a disease so that she could be cured, Edna decides to permanently leave the house on Esplanade Street. The house has become her prison and by living there, Edna does not feel that she could express herself fully, be it through her paintings or through interactions with other men. Thus, Edna plans to buy a new house that is “tiny with little or nothing, with one servant” (132) where she would be not only physically away from Leonce’s properties, but also financially free from her husband because Edna plans to pay for it using her own money. The money would come from several sources including money from “her mother’s estate, which her father sends by driblets” (132). Edna has also “won a large sum this winter on the races” and “is beginning to sell her sketches” (132). She decides to do it this way because she “likes the feeling of freedom and independence” (133). Edna also does not inform Leonce, who is away on business, about her intention to quit the house so that he would not be able to stop her before she settles down in her new establishment. However, before she moves out, Edna has thrown a very lavish party for her friends. The party actually is Edna’s way of bidding her old life (which is symbolized by the big house) goodbye and celebrating her newly chosen path in life (the new house). Even better, she makes Leonce pays for all the expenses for the luxurious party. &lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; line-height: 200%;"&gt;&lt;span style="mso-tab-count:1"&gt;            &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt;            At the end of the novel, Chopin once again takes Edna back to Grand Isle. This time around, Edna goes there by herself. Besides that, the island also does not appeal to her in the same way as it did when she was vacationing. This is mainly due to the fact that Robert has finally left Edna for good. Thus, Grand Isle without Robert does not mean anything to Edna. Instead of awakening Edna in the same way during the past summer, “the voice of the sea is seductive, never ceasing, whispering, clamoring, murmuring, inviting the soul to wander in abysses of solitude” (189) and Edna is instantly soothed. Chopin writes “the touch of the sea is sensuous, enfolding the body in its soft, close embrace” (189). However, as Edna starts and then continues to swim in the sea, she becomes more and more exhausted. She could not, or refuses, to stop and go back to the beach because the exhaustion is in truth a metaphor to her own life. Edna has been awaken and enlightened on the island but when she goes back to the city, she comes to realize that they are so many limitations that forbid her from exercising her newfound desires. Thus, she goes back to the island not to re-awaken her dying passion but to let it go instead, even if it means letting go of her own life in the process.&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; line-height: 200%;"&gt;&lt;span style="mso-tab-count:1"&gt;            &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt;            Kate Chopin has done a good job at choosing different locations in order to showcase Edna’s states of mind and feelings. Even though the geographical locations are mainly revolved around the island of Grand Isle and the city of New Orleans, Chopin has also used the domestic spaces of her characters such as the Pontellier’s house, the Ragtinolles’, Mademoiselle Reisz’s and Edna’s small new house, to describe the progression of Edna’s liberation. The differences between the locations are articulated perfectly and it helps in order to understand Edna better, especially with the decision that she takes at the end of the novel. &lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt; &lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; line-height: 200%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt;&lt;b&gt;References&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; line-height: 200%;"&gt;[1] Landow, George P., “How to read a Novel – Some Places to Begin,” http://www.victorianweb.org/technique/howto.novel.html Accessed November 15, 2008&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal" style="text-align:justify;line-height:200%"&gt;[2] Ball, Magdalena, “The 3 Most Important Elements of Fiction Writing,” http://www.absolutewrite.com/novels/3_elements.htm Accessed November 15, 2008&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1807442914342498812?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1807442914342498812/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1807442914342498812' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1807442914342498812'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1807442914342498812'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/09/kind-of-feminist-that-i-was.html' title='The Kind of Feminist That I Was'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-707366306883963957</id><published>2011-09-15T21:45:00.001+08:00</published><updated>2011-09-15T21:46:49.773+08:00</updated><title type='text'>Penggila dan Pencandu Buku di Guernsey, Selepas Perang Dunia Kedua</title><content type='html'>&lt;a href="http://www.goodreads.com/book/show/6945680-the-guernsey-literary-and-potato-peel-pie-society" style="float: left; padding-right: 20px"&gt;&lt;img alt="The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society" src="http://ecx.images-amazon.com/images/I/51ElOvVbWfL._SX106_.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.goodreads.com/book/show/6945680-the-guernsey-literary-and-potato-peel-pie-society"&gt;The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society&lt;/a&gt; oleh &lt;a href="http://www.goodreads.com/author/show/1194527.Mary_Ann_Shaffer"&gt;Mary Ann Shaffer&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rating saya: &lt;a href="http://www.goodreads.com/review/show/205399559"&gt;5 of 5 stars&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mudah sekali membeli perhatian seorang penggila buku - apa-apa sahaja buku berkaitan buku pasti akan dilahap dengan nikmat sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sebetulnya mengangkat letak buku ini banyak kali, tetapi belum terpanggil untuk membeli dan membacanya. Apabila sahabat penggila buku, Kak Najibah dalam ulasannya meneybut buku ini mengingatkannya terhadap 84, Charing Cross Street, saya semakin tidak yakin untuk membacanya. Bukan apa, koleksi surat-menyurat antara Helene Hanff dengan para staf kedai buku di London pada tahun 1940-an itu mempunyai kedudukan tersendiri dalam korpus kecil pembacaan saya. Saya khuatir The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society ini tidak cukup mengesankan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun Nisah Haron meminjamkan saya buku ini, dengan rekomendasi yang cukup untuk saya cuba membacanya. Dan seperti Juliet, saya jatuh cinta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya gemarkan suara-suara individu yang &lt;em&gt;distinctive&lt;/em&gt; meski pun dicipta oleh dua orang pengarang sahaja. Ini menunjukkan para pengarangnya teliti, dan mempunyai kemahiran teknikal. Gaya bahasa mudah tetapi puitis juga memikat, sehingga saya mencatat beberapa frasa tentang matahari, bulan dan senja sebagai rujukan dan rakaman visual untuk membayangkan sendiri keindahan alam di Guernsey. Saya juga tergelak sendirian di dalam gerabak kereta api apabila rahsia besar Sidney didedahkan.Mulut saya melopong dan saya terpaksa berhenti membaca seketika apabila mendapat tahu tentang Elizabeth. Saya sebak tatkala Kit mengongsi isi kotak harta karunnya dengan Juliet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku ini bukan tentang penggila buku yang sering diberi imej anti sosial dan tidak mempunyai personaliti, tetapi tentang manusia-manusia biasa yang cuba hidup selepas Perang Dunia Kedua dan bagaimana buku telah menemukan mereka.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-707366306883963957?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/707366306883963957/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=707366306883963957' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/707366306883963957'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/707366306883963957'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/09/penggila-dan-pencandu-buku-di-guernsey.html' title='Penggila dan Pencandu Buku di Guernsey, Selepas Perang Dunia Kedua'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1427094238738969786</id><published>2011-09-12T22:29:00.002+08:00</published><updated>2011-09-12T22:35:48.391+08:00</updated><title type='text'>Rebecca Ilham dalam Majalah Wanita Okt 2011</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-ca7yxE7CJjM/Tm4X1O4OpkI/AAAAAAAAB98/NLfSLxd9xN8/s1600/WANITA%2BOkt%2B2011.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 226px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-ca7yxE7CJjM/Tm4X1O4OpkI/AAAAAAAAB98/NLfSLxd9xN8/s320/WANITA%2BOkt%2B2011.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5651480785690994242" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Ruangan Kenali Penulis, majalah Wanita Oktober 2011&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah, atas ruang ini. Inshaallah, ini akan menjadi motivasi untuk terus berkarya. Sesungguhnya tugas hakiki seorang penulis adalah menulis; semoga saya tidak akan lupa akan tugas berat ini.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1427094238738969786?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1427094238738969786/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1427094238738969786' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1427094238738969786'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1427094238738969786'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/09/rebecca-ilham-dalam-majalah-wanita-okt.html' title='Rebecca Ilham dalam Majalah Wanita Okt 2011'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-ca7yxE7CJjM/Tm4X1O4OpkI/AAAAAAAAB98/NLfSLxd9xN8/s72-c/WANITA%2BOkt%2B2011.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7597720983409871133</id><published>2011-09-11T17:44:00.004+08:00</published><updated>2011-09-11T17:54:38.645+08:00</updated><title type='text'>Sesuatu Yang Segar Akan Tiba!</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-xM31wu_aaLY/TmyEQYou9rI/AAAAAAAAB90/FF91dXP8pUc/s1600/292753_146065102152587_145784255514005_252066_817954350_n.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 238px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-xM31wu_aaLY/TmyEQYou9rI/AAAAAAAAB90/FF91dXP8pUc/s320/292753_146065102152587_145784255514005_252066_817954350_n.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5651037049469204146" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;S.O.S (Suara Orang Seni) Edisi 01&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;fokus Suara Baru Sastera&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;akan tiba&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;OKTOBER 2011&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Jemput mengikuti perkembangan S.O.S di&lt;a href="http://www.facebook.com/suaraorangseni"&gt; Facebook&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7597720983409871133?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7597720983409871133/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7597720983409871133' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7597720983409871133'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7597720983409871133'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/09/sesuatu-yang-baru-akan-tiba.html' title='Sesuatu Yang Segar Akan Tiba!'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-xM31wu_aaLY/TmyEQYou9rI/AAAAAAAAB90/FF91dXP8pUc/s72-c/292753_146065102152587_145784255514005_252066_817954350_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-2058693160403887436</id><published>2011-09-05T22:33:00.008+08:00</published><updated>2011-09-05T23:12:33.399+08:00</updated><title type='text'>The Kind of Essay That I Miss Writing</title><content type='html'>I wrote the following essay as a part of my American Novel class, based on one of compulsory texts we discussed - The Autobiography of An Ex-Colored Man by James Weldon Johnson.&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;During consultation, my professor mentioned that she was disappointed with the conclusion. Yes, me too. I was suffering from the lack of creativity, not to mention was pressed by the dateline (excuses). But one thing for sure, after struggling with the first assignment (an essay on Edgar Huntly, or Memoir of A Sleep-walker by Charles Brockden Brown), I immensely enjoyed the process of drafting and writing this one, probably over a weekend.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am forever indebted to my professor and classmates, for the stimulating discussions and inductions into the cultural and historical contexts of the novel. I could have not written this essay without them. Heck, I could have not fully appreciated my short American experience without the class.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I do not remember the exact grade I'd gotten, but I earned a B for the class.&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;span&gt;I had to convince myself that it was okay, and it was. The world did not end. Yet :)&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Enjoy. May it be beneficial.&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://covers.powells.com/9780809000326.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 122px; height: 182px;" src="http://covers.powells.com/9780809000326.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;The Search: One Man’s Quest for His Identity&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;When my grandmother passed away thirteen years ago, there was a huge debate among her surviving children, namely my mother and her four siblings about the family history. My grandmother was adopted, back in the days when people sell their children; primarily for money, but more importantly for the child’s better future. The core issue of the argument was about her racial identity. Even though she was brought up in a Malay family, assumed a Malay name, lived in Malay culture, spoke fluent Malay with the impossibly difficult to comprehend East Coast accent, married a Malay man (who followed her to the afterlife less than a month after her passing) and bore Malay children who repeat the cycle. But physically, she was everything but a Malay. From her white porcelain complexion, a pair of slanted almond-shaped brown eyes and petite, delicate physique; she could be easily mistaken to be Chinese, or Thai. The family argument ensued and its conclusion has now escaped me. It is of no importance as the outcome is not the issue that I want to raise. Rather, I was quite shocked when my mother eventually admitted my suspicion all along; that she is a product of mixed parentage. For the first time in my life, I actually come to term with my apparent Chinese features, which are inherited from my grandmother and have drawn taunts and teases in the countless pre-dominantly Malay schools I have attended over the years.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Reading The Autobiography of an Ex-Colored Man by James Weldon Johnson, I feel a strong sense of déjà vu for the child The Ex-Colored Man was when he was first forced to confront the reality of his parentage. This revelation is only a beginning to a deeper search for identity, especially concerning his to attempt to remediate the clash between blood and upbringing, and which one of those is the ultimate definition of one’s self. Literally, self could be loosely defined to be “the type of person one is, especially the way one behaves, looks or feel” [1, p.1376]. This definition is quite straight forward; but to my understanding, it considers both one’s blood (which is depicted by looks if taken literally to be one’s physical features) and upbringing (which is depicted as the way one behaves) in defining what is self. To discuss this further, the perfect example would be The Ex-Colored Man himself. Biologically he is of mixed parentage; African-American (black) and Caucasian (white). But socially, he is brought up in a household that is similar to that of a typical middle class white family, sans father. The Ex-Colored Man describes himself as “…a little aristocrat” [2, p.7] and his mother “…dressed me very well and I developed that pride which well dressed boys generally have” [2, p.7]. He also mentions that his mother has no financial difficulties, which is a very common problem among uneducated black people at the time because “…she must have derived a fair income from her work (sewing)” [2, p.7] and periodically would receive letters and “…they contained money” [2, p.7]. Besides that, The Ex-Colored Man receives classical music education which is unheard of among underprivileged black children as he would later find out from his landlady in Jacksonville: “…the colored people were poor, and the general price for music lesson is only twenty-five cents” [2, p.69]. His mother might have been throwing hints around the house about his black heritage. The Ex-Colored Man remembers that “…she opened the little square piano and picked out hymns. I can recall now that whenever she played hymns from the book her tempo was decidedly largo. Sometimes on the other evenings, when she was not sewing, she would play simple accompaniments to some old Southern songs which she sang. In these songs she was freer, because she played them by the ear” [2, p.7-8]. Therefore, with such a strong ‘white’ upbringing and no clear contradiction from his mother except for occasional singings of hymns and slave songs which identifies strongly with the black community, it is inevitable for The Ex-Colored Man to grow up thinking he is white.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;However, what amazes me the most is how The Ex-Colored Man embraces the blackness that he has been so ignorant of, even if the way it is revealed to him is could be hurtful, especially for such a young child. In his own words, he reminiscences the day of the revelation: “One day near the end of my second term at school the principal came into our room and, after talking to the teacher, for some reason said: ‘I wish all the white scholars to stand for a moment.’ I rose with the others. The teacher looked at me and, calling my name, said: ‘You sit down for the present, and rise with the others’” [2. p16].  For the first time in his sheltered life, The Ex-Colored Man is forced to acknowledge the other part of his identity. He says “I noticed the ivory whiteness of my skin, the beauty of my mouth, the size and liquid darkness of my eyes, and how the long, black lashes that fringed and shaded them produced an effect that was strangely fascinating even to me. I noticed the softness and glossiness of my dark hair that fell in waves over my temples, making my forehead appears whiter than it really was” [2, p.17]. The Ex-Colored Man’s lack of resistance to this newfound identity, I believe, could be attributed to his innocence and naivety. But, while he easily accepts it, his mother thinks otherwise. This is described in the dialogue between mother and son, when she is asked “‘Mother, mother, tell me, am I a nigger?’” [2, p.17], the mother replies through teary eyes “‘No, my darling, you’re not a nigger”’ [2, p.18] but when pressed again “‘Well, mother, am I white?” [2, p.18], she offers very little confirmation about his identity by answering “‘…your father is one of the greatest men in the country – the best blood of the South is in you - ’” [2, p.18]. In my opinion, it is very interesting how a child could overcome the stigma of being a part of what is perceived to be the ‘lesser’ race, embraces it and is not at the very least ashamed of it; yet an adult could not. Yes, I agree that his acceptance is due to his ignorance towards the social norms and status that young children are usually shut out from. However, the novel takes a fascinating path when The Ex-Colored Man retains this sense of belongingness even after he has passed his adolescent years.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;His decision to attend Atlanta University is an indicator of how much he identifies himself as a black man. He could have attended one of the more prestigious institutions in the North because his mother tells him “…that my father wanted me to go to Harvard or Yale…” [2, p. 47]. Even with some financial strains, I believe it is still possible, especially with the help of the community he grows up in. They have “…patronize(d) a benefit concert” [2, p.50] in order to help him go to college. However, he forgoes the initial plan because after his mother’s death, he feels that there is no more need for him to continue his attachment to the little town in Connecticut where he grows up in.  This is both weird and intriguing at the same time because even though he is a part of the community, somehow he does not feel that he truly belongs there. The Ex-Colored Man finds no difficulties at all to “…(bid) farewell to the friends and the scenes of my boyhood and boarded a train for the South” [2, p.51] in order to fulfill his mother life-long wish, which she has told him long before her passing that “…she herself had a half desire for me to go Atlanta University, and even had me write for a catalogue of that school” [2, p.47]. But that decision is not merely about a son fulfilling his dead mother’s wish; instead it would have a deeper implication. Atlanta University, which is founded in 1865…was the country’s oldest graduate institution serving a predominantly African-American student body [3]. Therefore, he would not only be able to dig deep into his Southern roots, but it would also lithify his black identity.&lt;br /&gt;Surprisingly, or perhaps not, life takes a detour. The Ex-Colored Man is left penniless after his money is stolen in a boarding house in Atlanta, preventing him from furthering his studies. He drifts to Jacksonville, where he assumes his black identity without hesitation. Upon arriving in Jacksonville, he says “I walked along listlessly until I met a colored man who had the appearance of a preacher. I asked him if he could direct me to a respectable boarding house for colored people” [2, p.66]. To support himself, The Ex-Colored Man works as a ‘stripper’ in a cigar-making factory. He describes his job as “…pull(ing) the long stems from the tobacco leaves” [2, p.71]. During this period of his life, he fits or slips into the poor living synonymous to the black community with ease.  Even if it looks unfortunate, or pathetic for him to fall down so low from his former living conditions, this is a crucial part of The Ex-Colored Man life because it has provided him with the opportunities to immerse himself into the very heart of the black community in the South. By blending in with his kinsmen, The Ex-Colored Man would gain the experience of being black and is able to understand the issues concerning his race. If he were to attend Atlanta University, this chance would be lost on him because by graduating from an academic institution, he would be labeled as the middle class black man. The middle class black community “…is composed of the independent workmen and tradesmen, and of the well-to-do and educated colored people…” [2, p.78]. They are not only removed from the white community because “…the white people somehow feel that the colored people who have education and money, who wear good clothes and live in comfortable houses, are ‘putting on airs,’ that they do these things for the sole purpose of ‘spiting the white folks,’ or are, at best, going through sort of monkey-like imitation” [2, p.80], but they are also removed from their underprivileged kinsmen as “These people live in the world of their own…” [2, p.78-79].  This twist of fate, instead of robbing him from education, has in return educated him about his racial identity through a more practical means; that is by experience. Thus, he is able to ‘feel’ what it is like to be African-American.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I would to quote the definition of self at the beginning of this essay once again. Self is the type of person one is, especially the way one behaves, looks or feels [1, p.1376]. By following The Ex-Colored Man’s life story, I believe that the three elements lay out are all inclusive in defining who a person really is.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:applybreakingrules/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;  &lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable  {mso-style-name:"Table Normal";  mso-tstyle-rowband-size:0;  mso-tstyle-colband-size:0;  mso-style-noshow:yes;  mso-style-parent:"";  mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt;  mso-para-margin:0in;  mso-para-margin-bottom:.0001pt;  mso-pagination:widow-orphan;  font-size:10.0pt;  font-family:"Times New Roman";  mso-ansi-language:#0400;  mso-fareast-language:#0400;  mso-bidi-language:#0400;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align:center;line-height:200%" align="center"&gt;&lt;b style="mso-bidi-font-weight:normal"&gt;Bibliography&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="line-height:200%"&gt;[1] &lt;i style="mso-bidi-font-style: normal"&gt;Oxford Advanced Learner’s Dictionary&lt;/i&gt;. Oxford: Oxford University Press, 2005. &lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal" style="line-height:200%"&gt;[2] Johnson, James Weldon, &lt;i style="mso-bidi-font-style:normal"&gt;The Autobiography of an Ex-Colored Man&lt;/i&gt;. New York: Hill and Wang, 1960.&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="line-height:200%"&gt;[3] “Clark Atlanta University History,” http://www.cau.edu/ Accessed April 3, 2008.&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-2058693160403887436?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/2058693160403887436/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=2058693160403887436' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2058693160403887436'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2058693160403887436'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/09/kind-of-essay-that-i-miss-writing.html' title='The Kind of Essay That I Miss Writing'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6806485572154857315</id><published>2011-08-31T21:09:00.000+08:00</published><updated>2011-08-31T21:10:37.106+08:00</updated><title type='text'>Buah Tangan Akhir Pak Arena</title><content type='html'>&lt;a href="http://www.goodreads.com/book/show/12449020-pada-sayap-burung-helang" style="float: left; padding-right: 20px"&gt;&lt;img alt="Pada Sayap Burung Helang" src="http://photo.goodreads.com/books/1314431042m/12449020.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.goodreads.com/book/show/12449020-pada-sayap-burung-helang"&gt;Pada Sayap Burung Helang&lt;/a&gt; by &lt;a href="http://www.goodreads.com/author/show/595911.Arena_Wati"&gt;Arena Wati&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My rating: &lt;a href="http://www.goodreads.com/review/show/202595760"&gt;3 of 5 stars&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam antara buah tangan terakhir yang dikerjakan dalam keuzuran ini, Pak Arena membawa kita menelusri empayar dagang berasaskan maritim sebuah keluarga besar dari Nusantara di Malaya-Maksar-Amerika. Benarlah, untuk menguasai dunia, kita harus menguasai laut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pak Arena turut menjentik hal-hal politik sekitar tahun 1950-an di KL dan Selangor, pergolakan Jakarta (Jawa) dan Makassar (Sulawesi). Trademark beliau - perkahwinan campur dan perkahwinan politik di samping peranan adat turut kental dalam novel ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Argh, saya mahu ke Pantai Losari!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.goodreads.com/review/list/2495746-rebecca"&gt;View all my reviews&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6806485572154857315?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6806485572154857315/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6806485572154857315' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6806485572154857315'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6806485572154857315'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/08/buah-tangan-akhir-pak-arena.html' title='Buah Tangan Akhir Pak Arena'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1776459728488188167</id><published>2011-08-13T21:40:00.004+08:00</published><updated>2011-09-08T19:23:46.600+08:00</updated><title type='text'>Cerpen "Gadis dari Grozny" dalam Tunas Cipta Ogos 2011</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-HKMfnFhFpm4/TmiltNoQ4QI/AAAAAAAAB9s/xM1d0XOvW38/s1600/Gadis.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 226px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-HKMfnFhFpm4/TmiltNoQ4QI/AAAAAAAAB9s/xM1d0XOvW38/s320/Gadis.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5649947928707522818" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Bayaran honorarium sudah diterima, namun majalahnya belum nampak bayang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun alhamdulillah, syukur ke hadrat Ilahi kerana bulan Ogos ini, sebuah cerpen terbit di media; Gadis dari Grozny dalam majalah Tunas Cipta. Daripada tajuknya, barangkali pembaca dapat mengagak cerpen ini berkisar tentang konflik wilayah Islam Chechnya di Rusia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai latar, idea asal cerpen ini tercetus lebih setahun yang lalu, iaitu pada bulan Mac 2010 ketika Rusia digegarkan dengan insiden letupan bom oleh pengebom berani mati di stesen keretapi dalam bandar di Moskow. Berita-berita tentang insiden itu mengingatkan saya kepada episod tebusan di sebuah panggung teater di Moskow dan di sebuah sekolah di Beslan beberapa tahun lalu. Saya terkenang, tentang konflik wilayah-wilayah Islam di Rusia yang berlanjutan sejak sekian lama, tetapi tidak terlalu saya pedulikan sebelum ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keputusan untuk menulis sesuatu tentang konflik ini sebetulnya merupakan 'alasan' bagi saya sendiri menyelami dan lebih memahami tentang akar umbi pertelagahan antara Grozny (ibu kota Chechnya) dengan pentadbiran Rusia di Kremlin. Saya ingin lebih cakna, mengapa puak pemisah Islam dari Kaukasus Utara  sanggup mencetus keganasan demi keganasan sehingga mengambing-hitamkan  imej mereka di mata dunia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya bertemu dengan fakta kekejaman Stalin menghalau penduduk Islam dari Chechnya dan sekitarnya ke Siberia pada musim sejuk yang beku, juga keengganan Moskow 'melepaskan' negeri-negeri Islam di wilayah Kaukasus Utara menjadi wilayah berautonomi kendiri. Saya juga menjumpai bahawa di Rusia, sejarah telah dipesongkan sehingga tiada tempat untuk warganegara Islam dalam tawarikhnya. Ya, sejarah itu ditulis oleh pihak yang menang...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya menulis cerpen ini tidak sampai separuh pun pada tahun 2010. Draf perenggan pengenalannya sebetulnya tercetus ketika mengikut Bengkel Asas Penulisan Cerpen bersama Nisah Haron kelolaan Astaka Villa Aksara. Namun cerpen itu kemudiannya tersangkak penulisannya. Saya hanya menyambungnya semula pada bulan Mac 2011. Ya, selepas setahun!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat membaca, dan semoga bermanfaat!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1776459728488188167?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1776459728488188167/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1776459728488188167' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1776459728488188167'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1776459728488188167'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/08/cerpen-gadis-dari-grozny-dalam-tunas.html' title='Cerpen &quot;Gadis dari Grozny&quot; dalam Tunas Cipta Ogos 2011'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-HKMfnFhFpm4/TmiltNoQ4QI/AAAAAAAAB9s/xM1d0XOvW38/s72-c/Gadis.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7731005646498249552</id><published>2011-08-11T15:30:00.000+08:00</published><updated>2011-08-11T15:31:15.602+08:00</updated><title type='text'>Kemi: Cinta Kebebasan Yang Tersesat</title><content type='html'>&lt;a href="http://www.goodreads.com/book/show/9935764-kemi" style="float: left; padding-right: 20px"&gt;&lt;img alt="Kemi: Cinta Kebebasan yang Tersesat" src="http://photo.goodreads.com/books/1292559240m/9935764.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.goodreads.com/book/show/9935764-kemi"&gt;Kemi: Cinta Kebebasan yang Tersesat&lt;/a&gt; by &lt;a href="http://www.goodreads.com/author/show/347654.Adian_Husaini"&gt;Adian Husaini&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My rating: &lt;a href="http://www.goodreads.com/review/show/195557236"&gt;5 of 5 stars&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku ini tidak cukup syarat sebagai sebuah novel sastera yang baik, tetapi adalah sebuah manual wacana balas terhadap faham liberalisme dan pluralisme agama dalam bentuk yang mudah. Ada teman mengatakan buku ini menepati "teori" Gagasan Persuratan Baru. Saya sangat menikmati wacana dalamnya, sehingga "terlupa" akan aspek-aspek sesebuah novel yang lain, maka secara peribadi, saya memberikannya 5 bintang. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku ini juga sedikit sebanyak mengingatkan saya kepada novel Tuhan Manusia (Faisal Tehrani). &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.goodreads.com/review/list/2495746-rebecca"&gt;View all my reviews&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7731005646498249552?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7731005646498249552/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7731005646498249552' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7731005646498249552'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7731005646498249552'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/08/kemi-cinta-kebebasan-yang-tersesat.html' title='Kemi: Cinta Kebebasan Yang Tersesat'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6450198502373387125</id><published>2011-07-20T23:48:00.003+08:00</published><updated>2011-07-21T00:46:26.274+08:00</updated><title type='text'>Anekdot Seorang Penyair Palsu dari Palembang V</title><content type='html'>1. Selepas sarapan, kami ke Gramedia sekali lagi. Rombongan dipimpin oleh Haji Shamsudin. Seperti biasa, kami tidak pulang dengan tangan kosong. Secara keseluruhan, saya membelanjakan jumlah yang lebih kurang sama pada setiap kunjungan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Sesudah makan tengah hari di restoran nasi padang, saya, Hani Salwah dan Shahkang berpisah haluan dengan Haji Shamsudin dan Rahimidin yang mahu ke kuliah Kiyai Zain Shukri di Masjid Agung. Kami bertiga menuju Ramayana, tetapi singgah terlebih dahulu di Palembang Indah Mall (PIM) mencari cakera padat filem dan muzik Indonesia serta toko buku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Meninggalkan Ramayana, kami singgah ke sebuah restoran empek-empek untuk melepaskan dahaga dan hajat Shahkang yang begitu menggemari makanan tradisi serta identiti Palembang itu. Selain teh botol Sosro, saya jatuh cinta dengan minuman jeruk panas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Kami menyusur laluan pejalan kaki toko-toko kecil di jalan utama kota Palembang dan menemui paling kurang lima kedai buku. Sampai kedai ketiga, saya tidak mampu masuk lagi. Dengan ajaibnya saya mengisytiharkan kepada Hani Salwah, "kak, untuk hari ini, saya muak dengan kedai buku!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. Shahkang belum ke Masjid Agung, maka kami berhenti sebentar untuk berfoto dan menatap seni bina Masjid Agung yang unik sebelum melintas jalan raya enam lorong pada pascawaktu kantor ke Monpera. Sempat duduk melepas lemguh di luar pagar Masjid Agung, memerhati dan mengamati trafik yang macet serta ragam manusia yang pelbagai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. Dari Monpera, kami mendekati tebing Sungai Musi. Entah apa aura Sungai terpanjang di Pulau Sumatera itu, pusar anginnya seakan meniupkan suatu kepugaran ke dalam jiwa kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. Kami ke Pasar 16 Ilir sekali lagi - masih ada bekal belanja yang berbaki maka saya dan Hani Salwah mendapatkan sepersalinan sari songket ketika kebanyakan toko sudah ditutup.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8. Sesi melepas haus kali akhir hari ini di Murtabak Har dalam perjalanan pulang ke hotel. Murtabak ini dimakan dengan kari kentang dan sambal kicap.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9. Malam terakhir di Palembang diisi dengan menonton filem indie Surat Kecil Untuk Tuhan di bioskop.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6450198502373387125?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6450198502373387125/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6450198502373387125' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6450198502373387125'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6450198502373387125'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/07/anekdot-seorang-penyair-palsu-dari_20.html' title='Anekdot Seorang Penyair Palsu dari Palembang V'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4561616462122564178</id><published>2011-07-19T23:05:00.003+08:00</published><updated>2011-07-19T23:48:54.263+08:00</updated><title type='text'>Anekdot Seorang Penyair Palsu dari Palembang IV</title><content type='html'>1. Delegasi PENA berpindah ke Hotel Wisata yang terletak di pusat bandar dengan dihantar oleh para LO dengan menaiki bas. Para LO juga turut menghantar, mengiringi kami ke Toko Buku Gramedia cabang utama yang hanya 5 minit berjalan kaki dari hotel.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Gagal menahan diri daripada membeli buku selepas kunjungan ke Gramedia di cabang lain kelmarin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Makan siang di kedai nasi padang, tajaan Tuan Presiden PENA.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Selepas beristirehat, pada lewat tengah hari, Haji Shamsudin memimpin rombongan kecil ke Pasar 16 Ilir. Kami berjalan kaki merentas, menyusur jalan yang macet serta laluan pejalan kaki toko-toko kecil yang biasanya terdapat di pekan-pekan kecil di negara kita. Suasana jual-beli meriah kerana anak-anak akan kembali sekolah dibawa ibu bapa membeli-belah kelengkapan persekolahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. Saya dan Hani Salwah sedang memilih warna kain batik pasang lalu ditinggalkan Haji Shamsudin, Rahimidin dan Shahkang yang duduk minum petang di tebing Sungai Musi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. Saya, Hani Salwah dan Shahkang ke International Mall, merasa murtabak gaya Palembang, dan sedikit terlewat untuk menonton filem Surat Kecil Untuk Tuhan di bioskop. Kami kemudiannya ke pasaraya Super Indo membeli sedikit keperluan, sambil sempat meneliti bahan-bahan runcit di Indonesia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. Sewaktu duduk-duduk berehat di lobi sebaik pulang, kami ditegur oleh seorang bapak orang tempatan. Beliau menyatakan bahawa di Palembang, majoriti penduduknya Muslim, dan ajaran Islam di sini paling menekankan aspek mengenal Tuhan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8. Seperti biasa, delegasi Malaysia mendominasi lobi hotel malam ini. Kami mencicip buah salak, sambil berbual seputar sastera. Suatu suasana yang akan amat dirindui sepulang ke Malaysia.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4561616462122564178?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4561616462122564178/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4561616462122564178' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4561616462122564178'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4561616462122564178'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/07/anekdot-seorang-penyair-palsu-dari.html' title='Anekdot Seorang Penyair Palsu dari Palembang IV'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4678059182443181317</id><published>2011-07-19T01:14:00.008+08:00</published><updated>2011-07-19T23:04:35.837+08:00</updated><title type='text'>Anekdot Seorang Penyair Palsu dari Palembang III</title><content type='html'>1. Hari ketiga PPN V membawa para peserta ke 13 SMP, SMR, SMA dan universitas sekitar Palembang untuk acara Apresiasi Puisi dan Dialog Sastra. Saya sekumpulan dengan Che Wan (Ridzuan Harun), diberikan lokasi Dewan Kesenian Palembang. Tetapi bas kami masih kosong ketika bas lain hampir bertolak maka kami diajak En Saleeh menaiki bas kumpulannya. Saya dan Che Wan menyertai rombongan ke Universitas Perkumpulan Guru Republik Indonesia (PGRI).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Universitas PGRI terletak bahagian hulu Sungai Musi. Hotel terletak di hilir, maka bas menyeberangi Sungai Musi melalui Jambatan Ampera (Amanah Penderitaan Rakyat). Jambatan ini dibangunkan pada tahun 1962, siap dibina pada tahun 1965. Asalnya diberi nama Jambatan Bung Karno, jaraknya 1170 meter dan pernah menjadi jambatan terpanjang di Sumatera.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Tari tepak menjadi sambutan wajib kepada tetamu di majlis-majlis rasmi di Palembang. Tetamu yang diraikan akan diminta mengambil (dan memakan) sirih bersama kapur dan gambir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Puisi seolah nadi masyarakat Indonesia. Acara apresiasi puisi mendapat sambutan hangat dan dialog sastra menyaksikan siswa-siswi universitas berebut-rebut mengajukan pertanyaan bernas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. Dari Universitas PGRI, kami dibawa ke Muzium Seni Sultan Mahmud Badarudin II untuk makan siang yang diiringi sesi baca puisi bebas. Azan Zuhur yang berkumandang mengajak kami menuju ke Masjid Agung yang terletak 5 minit berjalan kaki dari muzium. Dalam perjalanan pendek itu, kami melalui Monpera (Monumen Penderitaan Rakyat) yang merupakan arca kemerdekaan Palembang. Kami juga berpeluang merasai pengalaman melintas jalan enam lorong di Indonesia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. Seni bina Masjid Agung likat pengaruh seni bina Cina, membayangkan bauran budaya suatu masa dahulu. Barangkali kesan status kerajaan Sriwijaya selaku kerajaan maritim yang berada di laluan perdagangan antarabangsa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. Selepas makan siang, peserta PPN V dibawa melawati Perkampungan Sukan Jakabaring yang menempatkan Gelora Sriwijaya, lokasi pertarungan acara olahraga Sukan SEA ke 26 bulan November nanti. Kami juga dibawa ke Kampung Kapitan, kawasan penempatan pertama orang-orang Cina di Palembang, kira-kira 13 generasi yang lalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8. Di tokong Cina di Kampung Kapitan, saya berpeluang berbual (dalam dialek Kelantan) dengan Dr Nik Ahmad Rakib dari Prince of Songkhla University, Thailand. Apabila saya menyatakan hasrat mahu ke Patani, beliau memberi jaminan, "kalu nok gi, ghoyak ko sayo. Makan-minum, penginapan, percuma."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9. Panitia menyediakan pesta makan durian di tebing Sungai Musi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10. Sepulang ke hotel, panitia menyediakan sebuah bas ke Bukit Siguntang atas permintaan delegasi PENA. Biar pun hanya 15 minit diberikan untuk menziarahi makam raja-raja Melayu, kami berpuas hati kerana dapat menjejak kaki ke makam leluhur bangsa Melayu ini. Menurut para liaison officer yang mengiringi, sememangnya pelawat dari Malaysia yang ke Palembang tidak pernah tidak meminta dibawakan ke Bukit Siguntang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;11. Shahkang menyerahkan senaskhah Juzuk kepada SN Prof Dr MHS. Prof MHS memuji penampilan Juzuk, dan menyatakan kegembiraannya dengan kewujudan organisasi seperti GKLN. Beliau turut menyarankan agar dibaca cerpen-cerpen tulisan pengarang-pengarang Amerika Latin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;12.  Makan malam majlis penutup diadakan di sebuah restoran mewah di tebing Sungai Musi. Jambatan Ampera gemerlap ditata neon aneka warna pada malam hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;13. PPN VI akan diadakan di Jambi. PPN VII pula di Singapura.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;13. Liaison officer PPN V memang hebat!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4678059182443181317?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4678059182443181317/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4678059182443181317' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4678059182443181317'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4678059182443181317'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/07/anekdot-ketiga-dari-palembang.html' title='Anekdot Seorang Penyair Palsu dari Palembang III'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7215678670236998844</id><published>2011-07-17T23:02:00.005+08:00</published><updated>2011-07-19T23:04:11.374+08:00</updated><title type='text'>Anekdot Seorang Penyair Palsu dari Palembang II</title><content type='html'>1. Seminar menampilkan empat pemakalah utama: SN Prof Dr MHS dari Malaysia, Bapak Taufiq Ismail dari Indonesia, Dr Zeffrey Arif dari Brunei dan Bapak Djamal Tukimin dari Singapura.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Untuk pembentangan pusingan pertama, saya dan Shahkang memilih untuk ke Kamar Mahameru. Cikgu Shamsudin Othman mengganti SN Dato' Dr Kemala membentang makalah tentang Roh dan Ideologi Puisi Malaysia Mutakhir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Untuk pembentangan putaran kedua, delegasi PENA sepakat memberi sokongan kepada presiden, Dr Mohamad Saleeh Rahamad yang membentang makalah bertema Menghidupkan Semula Tradisi Kritikan Puisi. Turut membentang adalah Bapak Dr Budi Darma dan Bapak Maman S Mahayana. Peserta Indonesia lebih vokal dalam menyuarakan persoalan berbanding perwakilan negara-negara lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Seusai sesi pembentangan, delegasi PENA menyerang toko buku Gramedia di Palembang Square.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. Kami singgah ke "bucu" terlebih dahulu sebaik pulang. Kesemua daripada kami dengan tidak sabar membuka bungkusan buku dan menandatangi buku masing-masing sementara menunggu minuman tiba.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. Panitia menyediakan makan malam berupa hidangan bungkus daripada Bumbu Desa. Kami santap dengan duduk bersila dan berbumbungkan langit di laluan pejalan kaki berhampiran pinggir danau. Di situ juga acara Tarung Puisi dilangsungkan. Lokasi acara terbuka dan santai, disaksikan oleh khalayak awam yang berlibur di sekitar danau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. Sambil bertarung puisi, panitia menyediakan mee tek-tek dan bakso bikinan penjual warung dorong untuk dicuba para peserta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8. Ketika membaca kad nama saya, kata Ayahanda Dr Ahmad Razali, "eh, kamu sudah jadi ahli PENA." Bila pula saya isi borang keahlian ni? ;)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7215678670236998844?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7215678670236998844/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7215678670236998844' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7215678670236998844'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7215678670236998844'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/07/anekdot-kedua-dari-palembang.html' title='Anekdot Seorang Penyair Palsu dari Palembang II'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6498393103098991528</id><published>2011-07-17T00:41:00.006+08:00</published><updated>2011-07-19T23:05:08.150+08:00</updated><title type='text'>Anekdot Seorang Penyair Palsu dari Palembang I</title><content type='html'>1. Sewaktu hampir boarding di LCCT, SN Prof DR MHS menegur, "Ini anak Siti Zainon, ya?" Pertanyaan yang bukan pertama kali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Sewaktu beratur panjang di Bandara Sultan Mahmud Badrudin, Ayahanda Dr Ahmad Razali menegur, "Kenapa Bonda tak datang?" Oh, sekali lagi!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Gelaran untuk gadis di Palembang adalah masayu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Palembang masih hijau dan masih likat aura desa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. Di hotel, barulah mengetahui bahawa panitia menyangka saya lelaki dan meletakkan saya sekamar dengan peserta-peserta lelaki.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. Sedang cuba online sewaktu menunggu panitia menyelesaikan hal kamar penginapan, SN Prof Dr MHS yang sudah membuka netbook bertanya, "sudah dapat kata laluan?" sambil menghulurkan kertas kecil bertulis kata laluan rangkaian internet tanpa talian di Hotel Swarna Dwipa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. Akhirnya berpeluang bertemu dan berbual dengan Pak Jasni Matlani, Yang Dipertua BAHASA dan penulis mapan dari Sabah. Beliau pernah mengutus emel menggalakkan saya menulis sewaktu saya masih di Amerika.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8. SN MHS menyarankan agar koran Kompas dibaca, paling tidak secara dalam talian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9. Sumatera Selatan dikenali dengan singkatannya SumSel.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10. Majlis pelancaran PPN V diadakan di dewan mewah di Griya Agung, istana rasmi kediaman Governor SumSel, Bapak Haji Alex Noerdin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;11. Bapak Governor dalam ucapannya menyatakan beliau membuka pintu Griya Agung seluas-luasnya untuk diadakan acara-acara seumpama PPN V.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;12. Persembahan seusai makan malam (yang turut menyajikan empek-empek dan kapal selam) antara lain menyaksikan anak-anak muda bergendang melagukan puisi, seorang penyair sufi menjadi lelaki bersayap syuhada dan Sutardji memekik "Pemuda, di mana telurmu?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;13. Delegasi PENA ber"bucu" dan ngopi di Warung Soerabi. Mungkin akan menjadi lokasi ngopi yang tetap sepanjang kembara di bumi Sriwijaya ini.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6498393103098991528?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6498393103098991528/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6498393103098991528' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6498393103098991528'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6498393103098991528'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/07/1.html' title='Anekdot Seorang Penyair Palsu dari Palembang I'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6756380690834873052</id><published>2011-07-11T21:34:00.003+08:00</published><updated>2011-07-11T21:38:39.784+08:00</updated><title type='text'>Membersihkan Pangsapuri Pada Hujung Minggu 9 Julai</title><content type='html'>&lt;h6 class="uiStreamMessage" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:1}"&gt;&lt;span class="messageBody" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:3}"  style="font-size:130%;"&gt;Pemahaman  awal saya terhadap esei M Fethullah Gulen: A Comparative Approach to  Islam and Democracy, manusia sendiri yang menentukan sistem pemerintahan  yang sesuai dan disukainya, tetapi tiada sikap individualistik dalam  Islam. Demokrasi dalam Islam menjunjung kemaslahatan masyarakat.&lt;/span&gt;&lt;/h6&gt;&lt;form rel="async" class="live_556868075130_131325686911214 commentable_item autoexpand_mode" method="post" action="/ajax/ufi/modify.php" live="{&amp;quot;seq&amp;quot;:398747}"&gt;&lt;span&gt;&lt;span class="uiStreamSource" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:26}"&gt;&lt;a href="http://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=556868075130&amp;amp;id=37902804"&gt;&lt;abbr title="Monday, July 11, 2011 at 9:26pm" date="Mon, 11 Jul 2011 06:26:28 -0700" class="timestamp"&gt;7 minutes ago&lt;/abbr&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt; · &lt;span class="uiStreamPrivacyContainer"&gt;&lt;a class="uiTooltip uiStreamPrivacy" href="http://www.facebook.com/profile.php?id=37902804#"&gt;&lt;i class="lock img sp_3xd8gf sx_eed9a9"&gt;&lt;u&gt;Privacy:&lt;/u&gt;&lt;/i&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="UIActionLinks UIActionLinks_bottom" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:&amp;quot;20&amp;quot;}"&gt; · &lt;button class="like_link stat_elem as_link" title="Like this item" type="submit" name="like" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:22}"&gt;&lt;span class="default_message"&gt;Like&lt;/span&gt;&lt;/button&gt;&lt;label class="uiLinkButton comment_link" title="Leave a comment"&gt;&lt;/label&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;ul class="commentList"&gt;&lt;li class="uiUfiComment comment_398747 ufiItem ufiItem"&gt;&lt;div class="UIImageBlock clearfix uiUfiActorBlock"&gt;&lt;a class="actorPic UIImageBlock_Image UIImageBlock_SMALL_Image" href="http://www.facebook.com/profile.php?id=37902804" tabindex="-1" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:34}"&gt;&lt;img class="uiProfilePhoto uiProfilePhotoMedium img" src="http://profile.ak.fbcdn.net/hprofile-ak-snc4/187560_37902804_3829700_q.jpg" alt="" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;label class="deleteAction stat_elem UIImageBlock_Ext uiCloseButton" for="u111490_20"&gt;&lt;/label&gt;&lt;div class="commentContent UIImageBlock_Content UIImageBlock_SMALL_Content" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:33}"&gt;&lt;a class="actorName" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:35}" href="http://www.facebook.com/profile.php?id=37902804" hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=37902804"&gt;Hazwani Rebecca Ilham Rameli&lt;/a&gt; &lt;span jsid="text"&gt;Pembetulan:  Ciri demokrasi anjuran Islam menjunjung kemaslahatan masyarakat. Kerana  dalam Islam sendiri tiada demokrasi. Demokrasi adalah sistem moden yang  sentiasa berubah dan dikemaskini, sedangkan yang ada dalam Islam adalah  ciri-ciri pemerintahan yang syumul dan tidak akan pernah berubah. (Ini  sebahagian isi esei berkenaan)&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;/form&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6756380690834873052?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6756380690834873052/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6756380690834873052' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6756380690834873052'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6756380690834873052'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/07/membersihkan-pangsapuri-pada-hujung.html' title='Membersihkan Pangsapuri Pada Hujung Minggu 9 Julai'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3830286138542193333</id><published>2011-07-07T23:05:00.004+08:00</published><updated>2011-07-07T23:52:34.526+08:00</updated><title type='text'>Pandangan Jujur Tentang Makyung Raja Muda Nyiur Gading di DFP</title><content type='html'>Saya tidak suka menonton persembahan pentas (di mana-mana tempat sekali pun) pada malam hari bekerja, terutama sekali jika persembahan bermula jam 8.30 malam. Oleh itu, saya mengehadkan kehadiran ke Dewan Filharmonik PETRONAS (DFP) untuk MPO Chamber Concert, MPO Happy Hour atau acara khas seperti Kata Tulus yang menampilkan Pak Samad dan Taheera Rosheena sempena Festival Seni KLCC tahun lalu, kerana acara-acara ini bermula jam 6.30 petang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun pada 5 Julai lalu, meski sudah berpindah tempat kerja ke simpang Jalan Ampang - Jalan Tun Razak, saya menghadiri persembahan Alunan Warisan di DFP, semata-mata untuk menonton segmen pertamanya iaitu dramatari makyung bertajuk Raja Muda Nyiur Gading, skrip dan arahan oleh Zahari Hamzah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pengetahuan saya tentang makyung kosong. Saya hanya mula belajar mengenal makyung melalui perbualan dengan Rahimidin Zahari (penulis, penyusun buku Makyung: Warisan Mistik Malaysia). Jadi makyung yang saya kenal sedikit-sedikit ini adalah melalui 'kaca mata' Rahimidin. Tetapi piawaian saya terhadap satu-satu persembahan makyung tidak setinggi piawaian Rahimidin - saya buta tentang aspek teknikaliti tarian, nyanyian mahupun apa yang wajib, sunat, harus mahupun makruh lagi haram dalam sesebuah pementasan makyung. Saya menilai sesebuah persembahan hanya sebagai seorang penonton.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, saya seorang penonton serius. Apabila menonton sesebuah pementasan, saya hadir untuk dihiburkan secara intelektual, bukannya untuk bergelak tawa mengosongkan fikiran dan jiwa. Saya anti lawak slapstik, lebih-lebih lagi yang digunakan secara berlebihan untuk memaksa penonton ketawa berdekah-dekah. Saya menyampah dengan penampilan watak pondan untuk tujuan yang sama. Apatah lagi jika pernah pada satu-satu masa, ada tidak kurang lima watak pondan di atas pentas. Ia tidak kelakar, tetapi murahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lagi pula, saya terlebih dahulu memesrai DFP melalui persembahan muzik klasikal. Saya tidak dapat mengelak daripada membandingkan bagaimana citra serta kualiti produk asing yang dijual di DFP - muzik klasikal yang tidak lapuk dek hujan, tak lekang dek panas serta diakui pengkaji mempunyai kesan intelektual kepada pendengar - dengan produk tempatan; persembahan tradisional yang 'tersesat' menampilkan lawak jenaka kontemporari yang hanya sesuai dalam konteks semasa; saya naik geram apabila Peran Tua dan Peran Muda galak berjoget menyanyikan 'Jange Pande-Pande'. Ada penonton bukan tempatan, saya tertanya adakah mereka dapat menangkap lelucon yang nampaknya sangat digemari penonton tempatan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jenaka mendominasi pementasan ini, sehingga saya tidak merasai kesan saspen apabila permaisuri bertarung dengan puteri yang ingin merampas suaminya, Raja Muda Nyiur Gading. Ketika mereka bersiap-siap untuk berlawan, saya berasa bersemangat. Dalam pementasan makyung Dewa Indera Indera Dewa yang saya tonton di Istana Budaya sebelum ini, babak pertarungan adalah antara watak-watak lelaki. Maka saya berasa babak perempuan berlawan (walaupun matlamatnya berebutkan lelaki) adalah suatu kelainan yang menyegarkan. Namun sekali 'aku tampar engkau, engkau tampar aku,' babak itu berakhir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya kecewa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya juga berpendapat pementasan makyung Raja Muda Nyiur Gading di DFP ini terlalu mewah. Kostumnya memang cantik dan (nampak) mahal. Tetapi Rahimidin mengajar saya bahawa pakaian para pemain makyung sederhana sahaja. Dan katanya lagi, pakaian inang tidak boleh sama berkerlipan dengan pakaian raja. Saya turut keliru dengan peranan para penari yang duduk bersimpuh sepanjang pementasan, melainkan menari di pembukaan dan pengakhiran. Tidakkah merekalah yang sepatutnya menjadi para inang antara ramai?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah, serba-sedikit tentang makyung Raja Muda Nyiur Gading daripada perspektif peribadi orang yang tak tahu apa-apa tentang seni tradisi ini, melainkan menonton dan menikmati seni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Rahimidin juga menulis tentang makyung &lt;a href="http://rahimidinzahari.blogspot.com/"&gt;di sini&lt;/a&gt;)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3830286138542193333?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3830286138542193333/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3830286138542193333' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3830286138542193333'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3830286138542193333'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/07/pandangan-jujur-tentang-makyung-raja.html' title='Pandangan Jujur Tentang Makyung Raja Muda Nyiur Gading di DFP'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-8350458759830541403</id><published>2011-06-26T22:08:00.003+08:00</published><updated>2011-06-27T21:39:41.208+08:00</updated><title type='text'>Rintih Jiwa Manusia dalam The Particular Sadness of Lemon Cake</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-BYKraY4G1CE/TgiHJAd7N1I/AAAAAAAAB9c/kb1xvSVebBo/s1600/P7080076.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-BYKraY4G1CE/TgiHJAd7N1I/AAAAAAAAB9c/kb1xvSVebBo/s320/P7080076.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5622892723586152274" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Beberapa hari sebelum hari lahirnya yang kesembilan, Rose Edelstein pulang dari sekolah dan disambut dengan riang oleh ibunya, Lane. Lane kemudiannya membakar kek lemon yang dihias dengan kemasan coklat, sebagai latihan untuk menyediakan kek hari jadi Rose nanti. Rose menemani, memerhati ibunya menyediakan kek berkenaan dengan gembira.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun apabila dia mengigit potongan kek yang sudah siap itu, Rose tidak merasai lemak mentega, masam lemon, manis gula atau pahit coklat. Sebaliknya, tunas rasa Rose mengecam kekosongan jiwa Lane yang merasa terperangkap dalam kehidupan sebagai isteri seorang peguam dan ibu kepada dua anak yang sedang membesar di sebuah subbandar di kota Los Angeles.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kejadian ini telah menyedarkan Rose tentang 'keistimewaan' yang dimilikinya, sekaligus merenggut kenaifan seorang budak perempuan yang masih mahu dilindungi daripada kerumitan kehidupan, terutamanya kehidupan orang-orang dewasa. Premis inilah yang menggerakkan novel The Particular Sadness of Lemon Cake karya Aimee Bender yang sudah menjadi buku laris di Amerika Syarikat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sungguh pun begitu, novel ini bukan tentang Rose. Paling tidak, bukan seratus-peratus seperti sangkaan awal saya. Oh ya, ia digerakkan oleh pencerita orang pertama (Rose). Ini penting kerana dengan cara ini barulah pembaca dapat menyelami resah jiwa Rose yang dipaksa menjadi dewasa sebelum masanya. Melalui teknik penceritaan sebegini, pembaca akan turut terseksa bersama Rose, sehingga akan tersentuh dengan raungan anak gadis itu agar mulutnya dibuang sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rose juga menjadi fobia dengan makanan sehingga menjadikan makanan ringan sebagai diet ruji. Rose juga menyenangi makanan yang dibuat sepenuhnya di kilang, kerana dengan itu dia tidak perlu merasa lebih daripada sepatutnya. Ini merupakan cabaran besar buat Rose disebabkan ibunya suka memasak. Rose semakin menjeruk rasa apabila mengetahui tentang hubungan sulit ibunya melalui hidangan makan malam yang disediakan Lane juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi The Particular Sadness of Lemon Cake juga tentang orang-orang di sekeliling Rose. Ia tentang Lane, yang menyangka dia telah ditemukan jodoh oleh permainan takdir yang romantis sehinggalah pada hari perkahwinannya dia mendapat tahu bahawa takdir itu diatur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Novel ini juga tentang Joseph. Joseph abang Rose yang genius dan merupakan anak emas Lane. Namun di sebalik kasih-sayang, perhatian dan potensi untuk menjadi seseorang, Joseph masih berasa sunyi dan tidak dikehendaki.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sementara bapa Rose dan Joseph juga mempunyai isu peribadi sendiri. Isu itu bukan sahaja 'menghalangnya' menjadi bapa yang lebih cakna, tetapi juga menterjemahkannya sebagai suami yang kurang peka. Bayangkan, dia mempunyai fobia melampau pada hospital sehingga tidak sanggup berada di sisi, bahkan melawat Lane ketika kedua-dua anak mereka dilahirkan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya paling gemar bagaimana Bender merakam resah jiwa semua manusia ini dalam bentuk makanan. Ini adalah percubaan yang menarik lagi pintar, sementelah kita tahu bagaimana sukarnya pelukisan emosi atau perasaan dilakukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ini membolehkan fokus cerita kembali kepada Rose - si pencerita yang mengikat semua serabut emosi dalam novel ini. Kita akan menjadi simpati pada gadis kecil yang akhirnya besar dalam pengabaian - oleh ibu bapanya juga oleh dirinya sendiri, kerana dia terpaksa menumpukan seluruh tenaganya untuk melawan 'pengetahuan' tanpa rela yang menyusup hadir melalui deria rasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi Rose sendiri akhirnya mengaku pertarungan itu berbaloi meski pun apakala merasa masakan sendiri, dia merasai kekosongan serta rintih jiwa yang mahu kembali ke dunia semasa berusia kurang sembilan tahun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kenapa?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap nyawa kehidupan manusia itu sesungguhnya amat bernilai untuk dinikmati!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-8350458759830541403?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/8350458759830541403/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=8350458759830541403' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8350458759830541403'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8350458759830541403'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/06/rintih-jiwa-manusia-dalam-particular.html' title='Rintih Jiwa Manusia dalam The Particular Sadness of Lemon Cake'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-BYKraY4G1CE/TgiHJAd7N1I/AAAAAAAAB9c/kb1xvSVebBo/s72-c/P7080076.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7571364033770740109</id><published>2011-06-15T23:31:00.000+08:00</published><updated>2011-06-15T22:30:42.934+08:00</updated><title type='text'>The Birth of Love: Novel adalah Satu Penipuan</title><content type='html'>&lt;a href="http://www.literateur.com/wp-content/uploads/2010/06/birhtoflove.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 280px; height: 448px;" src="http://www.literateur.com/wp-content/uploads/2010/06/birhtoflove.jpg" border="0" alt="" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Sudah lama saya tidak membaca sebuah novel yang membuat saya berasa tertipu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Novel The Birth of Love tulisan Joanna Kavenna dibeli di Kinokuniya secara impulsif. Saya sudah mengelek beberapa buah buku sebagai memenuhi kuota perbelanjaan wajib setiap bulan namun sempat singgah di rak Highlights dalam perjalanan ke kaunter pembayaran. Kulit hadapan buku ini menggamit, sinopsis ringkas di kulit belakangnya pula menggoda. Maka tanpa menimbang lanjut, saya mengambil senaskhah lalu menyertai barisan sebelum bertukar fikiran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada mulanya, saya menyangka novel ini merupakan novel fiksyen sejarah yang diberi sentuhan futuristik sementelah prolog awalnya dipecah tiga; 1. seorang lelaki gila yang dimasukkan ke hospital jiwa di Vienna, Austria pada pertengahan abad ke-19 di Vienna, Austria; 2. seorang gadis tidak bernama ditendang ke dalam penjara pada tahun 2153 dan 3. seorang wanita sarat mengandung keresahan menunggu saat-saat kelahiran anak keduanya pada tahun 2009.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sangkaan awal itu menimbulkan unsur saspen yang mendesak naluri ingin tahu. Ditambah pula dengan langgam bahasa lama yang sedikit meleret, mengikut resam epistolari dalam bab pertama di Vienna, saya membaca dengan tidak sabar. Bab pertama itu telah memperkenalkan Herr S, lelaki tidak siuman mengikut kaca mata Roger von Lucius, seorang mengkaji psikologi manusia. Roger menulis surat kepada Profesor Wilson dengan penuh keterujaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Herr S, selain nama akhirnya yang enggan disebut oleh Herr Meyer, pengurus hospital jiwa yang kejam itu, juga sering tenggelam timbul tahap siumannya. Herr S enggan membuka mulut, kelihatan tenggelam dalam emosi hitam pada mulanya. Apabila bersuara, dia hanya menjeritkan bahawa dia berdosa, tangannya bergelumang darah dan dia layak dihukum berat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sementara di latar futuristik pula, watak banduan tak bernama disoalsiasat oleh ejen The Protector (Pelindung). Banduan wanita yang dikenali dengan nombor 730004 itu di sebuah pulau (kod nama: Lofoten 4a, Artic Circle, Area 111424) atas jenayah mengancam kemandirian spesies manusia. Daripada bab yang berupa transkrip interogasi itu, pembaca diperkenalkan pada dunia 2153 di mana manusia tidak lagi meneruskan kelangsungan keturunan secara semulajadi. Sebaliknya, ovum wanita dituai sehingga habis lalu dimandulkan kehilangan berjaya 18 tahun. Ovum itu Akan disenyawakan dengan sperma di dalam makmal di kilang-kilang pembiakan manusia. Bayi-bayi yang 'lahir' akan dijaga dan dibesarkan oleh pekerja-pekerja khusus yang dibayar gaji mengikut peranan masyarakat 2153 menyumbang ke arah memastikan manusia tidak pupus dalam dunia yanh serba tercemar serta berpandukan faham materialistik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaubagaimanapun, seorang pelacur (Pelindung memahami kehendak fisiologi manusia kepada seks) yang telah dinafikan haknya sebagai seorang wanita sejati tiba-tiba hamil. Keajaiban ini telah mendorong sekumpulan manusia termasuklah Banduan 7300024 melarikan diri bersama pelacur berkenaan, yang digelar Birgitta, ke sebuah pulau terpencil yang terpelihara daripada pembangunan materi yang merajai dunia tahun 2153.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sementara di era pertengahan, iaitu tahun 2009, Brigit yang sudah hamil lebih 40 minggu sedang berperang dengan kegerunan menghadapi kontraksi serta sakit bersalin untuk melahirkan anak keduanya. Dia memilih untuk bersalin di rumah dengan bantuan bidan tanpa suasana hopital yang sterile atau sebarang ubatan, tetapi masih meragui keputusan itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada petang ketika kontraksinya baru bermula, Brigid terdengar segmen bual buku di radio (BBC, barangkali) membicarakan novel sulung seorang penulis pertengahan usia bernam Michael Stone. Tajuk novel itu The Moon, dan merupakan karya Stone yang akhirnya terbit setelah bertahun-tahun menulis sehingga dia berpatah arang berkerat rotan dengan ibu sendiri yang dirasakan meleceh-lecehkan cita-citanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di sinilah kunci penipuan bermula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The Moon merpakan sebuah novel fiksyen sejarah tentang Herr S. Herr S merupakan seorang pakar perbidanan yang dihantui kematian pesakitnya, Brigit Vogel akibat puerperal sepsis. Birgitta pula merupakan cicit atau piut Birgit pada masa hadapan. Dan Michael Stone tidak dapat menikmati kejayaannya kerana asyik terkenangkan ibunya yang kini nyanyuk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Daripada tentang siapa, novel ini menjadi tentang apa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa itu adalah kisah kelahiran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Herr S menyumpah dirinya kerana ibu-ibu yang baru melahirkan mati mengejut, sekaligus meninggalkan bayi mereka yang masih merah terkontanh-kanting di rumah-rumah kebajikan. Brigid sepatuh mati sakit bersalin, sehingga tiba ke satu takah, dia memohon agak bayinya dicabut keluar sahaja. Banduan 7300024 pula masih menyimpan harapan dan angan tentang kelahiran semul kemanusiaan dengan lahirnya bayi Birgitta biar pun dia kini menjadi tahanan kembali. Sementara Michael Stone (pada saya seperti dialah Joanna Kavenna) ada hubungan dingin dengan ibu kandung yang perlu dihangatkan semula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun saya masih berpendapat anda perlu membaca sendiri novel ini untuk merasai kesan penipuan yang dilakukan oleh Joanna Kavenna!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7571364033770740109?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7571364033770740109/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7571364033770740109' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7571364033770740109'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7571364033770740109'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/06/birth-of-love-novel-adalah-satu.html' title='The Birth of Love: Novel adalah Satu Penipuan'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1042060192507885809</id><published>2011-06-11T12:36:00.009+08:00</published><updated>2011-06-11T21:03:22.052+08:00</updated><title type='text'>Rezeki Buku</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-0MFlIjkSJig/TfNlr3ko0uI/AAAAAAAAB9U/grQ9gK69jfg/s1600/Ulas%2BBuku%2BITNM.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 210px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-0MFlIjkSJig/TfNlr3ko0uI/AAAAAAAAB9U/grQ9gK69jfg/s320/Ulas%2BBuku%2BITNM.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5616944964587541218" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Bersama hadiah tempat ketiga Pertandingan Ulas Buku ITNM di Kedai Buku Wisma ITNM, Wangsa Maju.&lt;br /&gt;Gambar ihsan &lt;a href="http://www.facebook.com/klikITNM"&gt;ITNM&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Niat menyertai Pertandingan Ulas Buku ITNM tahun 2011 hanyalah untuk mencabar diri sendiri. Tahun lalu saya menyertai dengan ulasan malas lagi tak semenggah yang tersingkir di peringkat awal, maka tahun ini memaksa diri berusaha menulis dengan lebih baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya hanya menulis entri &lt;a href="http://rebeccailham.blogspot.com/2011/05/mawar-emas-ujaan-awal-tradisi-sastera.html"&gt;ini&lt;/a&gt; ketika tarikh tutup pertandingan sudah hampir. Pada suatu malam hari bekerja, saya mengarahkan diri agar melangsaikan hasrat menukilkan sesuatu tentang buku ITNM sebelum tidur. Ada dua buah buku terbitan ITNM yang dibeli semasa pesta buku (koleksi puisi Goethe dan terjemahan 1515 dalam Bahasa Inggeris), tetapi saya tidak berminat untuk tergesa membaca kedua-duanya. Maka saya mengambil keputusan untuk mengulas Mawar Emas, koleksi karya sastera Rusia terjemahan Victor Pogadaev. Buku ini dibeli secara atas talian daripada laman ITNM ketika berjinak-jinak dengan karya-karya penulis Rusia lewat cuti Tahun Baru Cina yang lalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila siap, saya pautkan entri berkenaan ke laman FB ITNM dengan sedikit makluman tentang penyertaan dalam pertandingan berkenaan. Ketika itu, saya pun tidak ingat apa hadiah yang ditawarkan. Malah, untuk menang langsung tidak menjadi keutamaan saya. Lagi pula, saya jarang menang apabila bertanding. Kali terakhir menang tempat kedua dalam Pertandingan Menulis Esei Berunsur Sejarah Peringkat Negeri Pulau Pinang ketiga berusia 15 tahun. Saya hanya mahu menguji kemampuan diri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh sebab itu, melainkan beberapa hari sebelumnya terlintas tentang keputusan pertandingan, saya terkejut apabila disenaraikan sebagai pemenang tempat ketiga Pertandingan Ulas Buku ITNM tahun 2011 pada 9 Jun lalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berita ini adalah pendorong untuk terus membaca dan menulis (&lt;span style="font-size:78%;"&gt;serta membeli buku-buku ITNM&lt;/span&gt;). Terima kasih kepada pihak penganjur yang menerbitkan bahan bacaan bermutu dan mengadakan inisiatif yang baik untuk memasarkan produk. Seperti ungkapan klise pemenang, tahun depan inshaallah mahu bertanding lagi! ;)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1042060192507885809?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1042060192507885809/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1042060192507885809' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1042060192507885809'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1042060192507885809'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/06/buku-dan-ipad.html' title='Rezeki Buku'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-0MFlIjkSJig/TfNlr3ko0uI/AAAAAAAAB9U/grQ9gK69jfg/s72-c/Ulas%2BBuku%2BITNM.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3914566946106520396</id><published>2011-05-15T18:03:00.002+08:00</published><updated>2011-05-15T20:52:48.120+08:00</updated><title type='text'>DOM Mei: Tentang PPSMI</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-Yupj4wzDsXA/TcKzTLKv4OI/AAAAAAAAB8Q/FUjc0sjrC44/s1600/Poster.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 226px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-Yupj4wzDsXA/TcKzTLKv4OI/AAAAAAAAB8Q/FUjc0sjrC44/s320/Poster.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5603238028399075554" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Poster DOM merupakan harta intelek &lt;a href="http://www.sinaganaga.blogspot.com/"&gt;Sinaganaga&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dialog Orang Muda (DOM) kembali lagi pada 15 Mei 2011 bertempat di Rumah PENA jam 10.30 pagi seperti biasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kali ini, DOM membawa isu PPSMI yang sedang didesak oleh golongan tertentu (baca: PAGE) agar dikembalikan, atau paling tidak pun, dijenamakan semula dalam bentuk sistem pendidikan dwibahasa secara pilihan. Perbuatan ini jelas sekali melanggar keputusan kerajaan memansuhkan PPSMI dan menggantikannya dengan Memartabatkan Bahasa Melayu Memperkasakan Bahasa Inggeris (MBMMBI).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Panelis DOM kali ini terdiri daripada tiga orang muda daripada jalur-jalur berbeza.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Aidil Khalid; Peguam Pelatih dan Penulis Sastera&lt;br /&gt;2. Wan Ahmad Fayhsal; Fellow Himpuan Keilmuan Muda (HAKIM)&lt;br /&gt;3. Wan Mohd Aimran; Pensyarah Fizik, UKM&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dijemput semua tanpa mengira tua atau muda untuk hadir memeriahkan, berkongsi pandangan serta luahan tentang isu ini. Makan tengah hari disediakan. Ayuh kita merdekakan diri dari 'kotak-kotak'!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Nota pascaDOM: rakaman DOM Mei Bahagian 1 ihsan Wan Ahmad Fayhsal)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;iframe src="http://www.youtube.com/embed/nDjgEIQG_uw" allowfullscreen="" frameborder="0" height="349" width="560"&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3914566946106520396?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3914566946106520396/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3914566946106520396' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3914566946106520396'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3914566946106520396'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/04/dom-mei-tentang-ppsmi.html' title='DOM Mei: Tentang PPSMI'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-Yupj4wzDsXA/TcKzTLKv4OI/AAAAAAAAB8Q/FUjc0sjrC44/s72-c/Poster.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6724445257462486644</id><published>2011-05-12T23:40:00.000+08:00</published><updated>2011-06-11T21:00:56.991+08:00</updated><title type='text'>Mawar Emas: Ujaan Awal Tradisi Sastera Agung Rusia</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a rel="nofollow" target="_blank" href="http://3.bp.blogspot.com/-Hb_HB2CF8xA/TcvV7jIXF4I/AAAAAAAAB8g/x9Bu7UEZgDg/s1600/P5230072.JPG"&gt;&lt;img src="http://3.bp.blogspot.com/-Hb_HB2CF8xA/TcvV7jIXF4I/AAAAAAAAB8g/x9Bu7UEZgDg/s320/P5230072.JPG" alt="" class="escapedImg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Mawar Emas di celah buku-buku yang tidak lagi muat disusun di rak.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Tajuk: Mawar Emas - Bunga Rampai Sastera Rusia&lt;br /&gt;Penyelenggara/Penterjemah: Victor Pogadaev (Dr.)&lt;br /&gt;Penerbit: Institut Terjemahan Negara Malaysia (ITNM)&lt;br /&gt;Tahun Terbit: 2009&lt;br /&gt;No. Invois: 00037643 (ITNM ecommerce)&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Umum  mengetahui bahawa dunia sastera Rusia bukan sahaja panjang dan  bersimpang-siur sejarahnya, tetapi juga rencam dimeriahkan oleh sekian  ramai sasterawan yang berasal daripada pelbagai latar kehidupan dan  bidang kepakaran. Oleh sebab kepelbagaian ini, saya sebenarnya keliru,  atau setepatnya sukar memilih penulis dan karya yang mana satu untuk  mula menerokai khazanah sastera Rusia yang digembar-gembur komuniti  sastera dunia. Tambah pula, karya-karya agung sastera Rusia tebal-tebal  (misalnya War and Peace oleh Leo Tolstoy) dan dikhabarkan susah-susah  (contohnya The Overcoat oleh Nikolai Gogol). Saya semakin tidak yakin  untuk memulakan langkah pertama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mujur ada kompilasi Mawar Emas:  Bunga Rampai Sastera Rusia. Seumpama namanya, antologi ini mengumpulkan  cerpen, petikan novel dan puisi 37 orang sasterawan Rusia yang merentas  tempoh penerbitan selama dua abad.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Antara sasterawan Rusia yang  ditampilkan karya mereka dalam buku ini adalah nama-nama besar seperti  Alexander Pushkin, Leo Tolstoy, Fyodor Dostoevsky, Nikolai Gogol, Anton  Chekhov, Maxim Gorky, Alexander Blok dan Ivan Turgenev. Selain itu,  terdapat juga nama-nama yang sedikit kurang mesra pada pengetahuan  terhad saya tentang sastera Rusia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sungguh pun begitu, ini  bukanlah isu besar kerana buku ini telah disusun dengan menyertakan  biodata dan informasi ringkas tentang setiap sasterawan serta idea utama  di sebalik identiti kepengarangan mereka sebelum karya  di'persembahkan'. Selain teks, tertera juga lakaran wajah serta potret  hitam-putih setiap penulis ini. Maka melalui buku ini, pembaca bukan  sahaja berpeluang berkenalan dengan karya-karya sastera Rusia tetapi  juga dengan insan di sebalik setiap kalimah dan aksara.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kebanyakan  cerpen yang dimuatkan dalam pendek-pendek sahaja, seperti cerpen-cerpen  Chekhov iaitu "Kegembiraan", "Matinya Seorang Pekerja" dan "Karya  Seni". Sedangkan, banyak juga cerpen-cerpen terkenal Chekhov yang  panjang-panjang. Petikan novel pula diambil di entah tengah bahagian  mana, tanpa tentu kepala ekornya; seperti petikan novel Doktor Zhivago  karya Boris Pasternak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Intuisi saya kuat mengatakan bahawa Dr  Pogadaev melakukan perkara ini dengan penuh kesedaran. Beliau semacam  cuba 'mengusik' pembaca, dengan berkata,  'saya sudah membuka jalan,  tetapi andai saudara kepingin lagi, maka saudara harus ghairah  menerokainya sendiri.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Usikan' Dr Pogadaev semakin ketara  apabila beliau memperkenalkan juga pembaca kepada bentuk-bentuk sastera  lisan Rusia seperti epos kewiraan (bilini), cerita rakyat (skazka),  teka-teki (zagadka), peribahasa (poslovitsa) dan chastushka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya  melihat adanya karya-karya tradisi sebegini dalam buku Mawar Emas  sebagai sesuatu yang signifikan. Pembaca  berpeluang menghayati  penggunaan bahasa, lenggok penceritaan mahu pun tema serta pemikiran  masyarakat Rusia pada zaman lampau. Namun lebih penting daripada itu,  pembaca dapat melihat peralihan paradigma yang berlaku dalam dunia  pengkaryaan di Rusia seperti yang dirakam oleh karya-karya yang  dihasilkan dalam tempoh dua abad dalam buku ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jikalau bilini,  skazka, zagadka, poslovitsa dan chastushka disampaikan dalam nada yang  lebih santai, kebanyakan karya-karya moden yang dipersembahkan oleh 37  orang penulis dalam kompilasi ini pula majoritinya lebih keras dan  syahdu. Mereka  mengolah sekaligus menyampaikan gelisah masyarakat Rusia  yang tersepit dalam sistem komunisme, yang letih berperang, yang  lantang mengkritik penguasa, yang terdera disenyapkan suara melalui  perspektif berbeza mengikut pengamatan unik masing-masing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Melalui  karya, termasuklah sebahagian besar yang dimuatkan dalam kompilasi  Mawar Emas ini, para sasterawan Rusia merakam zaman mereka. Rentetan  itu, mereka menjadi wakil suara bangsa. Proses itu juga telah memangkin  pembinaan sebuah dunia kesusasteraan Rusia yang warna-warni, bak  rampaian bunga tujuh jenis direnjis aneka haruman. Mawar Emas adalah  usaha gigih Dr Pogadaev yang tidak akan mampu memuaskan pembaca, tetapi  lengkap sebagai pembuka selera!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6724445257462486644?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6724445257462486644/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6724445257462486644' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6724445257462486644'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6724445257462486644'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/05/mawar-emas-ujaan-awal-tradisi-sastera.html' title='Mawar Emas: Ujaan Awal Tradisi Sastera Agung Rusia'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-Hb_HB2CF8xA/TcvV7jIXF4I/AAAAAAAAB8g/x9Bu7UEZgDg/s72-c/P5230072.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7615289041957115817</id><published>2011-05-10T20:28:00.001+08:00</published><updated>2011-05-10T20:30:59.077+08:00</updated><title type='text'>Pesta Buku Antarabangsa KL Tahun 2011</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://hulukelang.com/v2/images/stories/AprilC2011/Pesta%20Buku%201.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 480px; height: 319px;" src="http://hulukelang.com/v2/images/stories/AprilC2011/Pesta%20Buku%201.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Resensi buku dimoderatorkan oleh Dr Faisal Tehrani dengan penulis muda  (dari kiri) Salina Ibrahim dengan karya Memaknakan Cinta, Muhammad Teja  dengan karya Tak Payah Sombong Pun Tak Apa dan Rebecca Ilham dengan  karya Kimono Ungu Bersulam Bunga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Foto dan kapsyen dari &lt;a href="http://hulukelang.com/v2/index.php?option=com_content&amp;amp;view=article&amp;amp;id=1421:pameran-buku-pwtc&amp;amp;catid=24:keputusan-undai"&gt;laman rasmi ADUN Hulu Kelang&lt;/a&gt;, YB Saari Sungib.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7615289041957115817?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7615289041957115817/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7615289041957115817' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7615289041957115817'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7615289041957115817'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/05/pesta-buku-antarabangsa-kl-tahun-2011.html' title='Pesta Buku Antarabangsa KL Tahun 2011'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7787134429355670838</id><published>2011-05-08T12:32:00.002+08:00</published><updated>2011-05-08T13:44:26.105+08:00</updated><title type='text'>Cerpen "MADIHAH-MEDEA" di BM 8 Mei 2011</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.bharian.com.my/articles/SanggarKreatif_Madihah-Medea/pix_gal0"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 288px; height: 439px;" src="http://www.bharian.com.my/articles/SanggarKreatif_Madihah-Medea/pix_gal0" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Minyak bukan persoalan, Tariq. Kendatipun Libya menghentikan pengeluaran, Arab Saudi, peneraju kartel Organisasi Negara-Negara Pengeksport Petroleum, telah bersetuju untuk memenuhi menampung kekurangan kuota. Benua-benua pengimport bersih minyak mentah tidak terputus bekalan.”&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Aku hanya jurutera awam, tapi engkau mesti tahu manakan sama minyak mentah Libya dengan minyak mentah Arab Saudi. Produk Libya berkualiti tinggi; di seantero dunia ini hanya 25 peratus minyak mentah seumpamanya. Kekurangan kurang sejuta tong setakat ini barangkali kecil di mata jurutera petroleum yang terbiasa dengan nombor besar-besar, tapi memadai untuk menggugah sembilan peratus daripada bekalan keseluruhan minyak mentah bermutu tinggi ini.”&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;Madihah - Medea&lt;br /&gt;Oleh Rebecca Ilham&lt;br /&gt;Berita Minggu, 8 Mei 2011&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah. Syukur, cerpen Medea-Madihah mendapat tempat di ruang Sanggar Kreatif Berita Minggu hari ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cerpen ini ditulis kira-kira dua minggu setelah NATO melancarkan serangan ketenteraan ke atas Libya. Berita demi berita tentang peperangan, tentang pemberontakan rakyat Libya sebelumnya serta implikasi politik, ekonomi dan sosial peristiwa-peristiwa berangkai yang diladeni melalui akhbar serta portal-portal berita atas talian berdikit-dikit mengasak, perlahan-lahan mendesak agar saya menulis sesuatu tentangnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi saya tidak mahu lagi menulis dengan mengambil latar luar negara, meski isunya isu antarabangsa. Saya mahu membawa waak-watak Malaysia, atau paling tidak pun, membaw mereka balik ke Malaysia. Di samping itu, ada beberapa perkara yang lama terpekung di dada tentang sikap sebilangan kita yang ingin saya jentik dan ketengahkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa menulis, saya ditemani oleh lagu Sedetik Lebih (Anuar Zain). Saya cuba menyelami jiwa Madihah - perempuan keliru yang cuba menidakkan rasa dan meninggalkan idealisme kerana ilusi yang belum tentu menjanjikan bahagia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sedar saya telah memberi lebih suara kepada Tariq, yang lantang menempelak Madihah. Bahkan semasa menukang cerpen ini, saya merasakan wajah feminisme yang selama ini saya bawa dalam karya sudah berubah. Tetapi saya meneruskan juga cerpen ini sehingga hasilnya seperti apa yang terbit di akhbar hari ini. Keadilan bukan bermaksud kesamarataan. Madihah pada saya, berada di pihak yang 'salah.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Argh, itu tentang aspek kemanusiaan. Mari kita kembali kepada perkara yang lebih pokok, iaitu persoalan, atau wacana yang diketengahkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya semakin tidak faham dengan kuasa-kuasa besar Barat, terutamanya Amerika Syarikat. Saya bukanlah penyokong Muammar Gaddafi, atau mana-mana diktator sekali pun. Namun tindakan Amerika mengepalai serangan ke atas Libya pada saya memounyai implikasi terbalik. Dunia akan simpati kepada Libya, kerana tindakan itu jelas melanggar kedaulatan sebuah negara di samping menjarah prinsip kemanusiaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka, saya ingin mengajak pembaca melihat agenda tersirat di sebalik cubaan menjatuhkan Gaddafi (dan memerintah Libya secara proksi - kita sudah melihat ini berlaku di Afghanistan dan Iraq). Amerika dengan kegilaannya menguasai bekalan minyak mentah sebagai jaminan kelangsungan sumber tenaga dan menyekat kebangkitan China, serta Perancis, di mana Sarkozy terdesak untuk menaikkan imej di mata khalayak awam menjelang pilihanraya pemilihan presiden.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi saya juga terkesan dengan sikap 'kita', dengan kebisuan 'kita' dan dengan kegilaan 'kita' terhadap kuasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terus-terang, sikap Madihah adalah perkara pertama yang mengingatkan saya kepada Medea. Medea saya kenali buat pertama kali semasa berusia 15 tahun. Semenjak itu, saya berazam untuk menyelitkannya sebagai metafora dalam karya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, ingatan terakhir Tariq ' "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Jangan engkau jadi Medea, Madihah&lt;/span&gt;" tentunya lebih dalam daripada itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat membaca, semoga cerpen kecil ini bermanfaat!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7787134429355670838?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7787134429355670838/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7787134429355670838' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7787134429355670838'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7787134429355670838'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/05/cerpen-madihah-medea-di-bm-8-mei-2011.html' title='Cerpen &quot;MADIHAH-MEDEA&quot; di BM 8 Mei 2011'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5772206868221822216</id><published>2011-05-05T23:28:00.004+08:00</published><updated>2011-05-05T23:34:02.666+08:00</updated><title type='text'>Novel Pascamoden Yang Memparodikan Agama</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcT8jmEwaIxppF08dB2ETYmp88W26k4SLBhfW0nbkTQqfbNZBraA"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 181px; height: 278px;" src="http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcT8jmEwaIxppF08dB2ETYmp88W26k4SLBhfW0nbkTQqfbNZBraA" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:applybreakingrules/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;  &lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable  {mso-style-name:"Table Normal";  mso-tstyle-rowband-size:0;  mso-tstyle-colband-size:0;  mso-style-noshow:yes;  mso-style-parent:"";  mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt;  mso-para-margin:0in;  mso-para-margin-bottom:.0001pt;  mso-pagination:widow-orphan;  font-size:10.0pt;  font-family:"Times New Roman";  mso-ansi-language:#0400;  mso-fareast-language:#0400;  mso-bidi-language:#0400;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;&lt;span style=";font-family:&amp;quot;;font-size:130%;"  &gt;&lt;/span&gt;Saya tertarik dengan novel The Final Testament of The Holy Bible karya James Frey sebelum bermulanya PBAKL 2011 lagi. Malah berkira-kira untuk membelinya kerana menyukai kulit hadapan yang berupa sebilah skalpel (blade #10?) berdarah dan menghadiahkannya kepada seseorang sebagai gurauan. Namun akhirnya saya membelinya untuk bacaan sendiri sebagai meraikan berakhirnya pesta buku tahun ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak membaca novel ini dengan teliti sepenuhnya, melainkan tiga bab awal. Buku ini mempunyai 16 bab semuanya, dengan mengambil konsep Bible sendiri. Setiap bab itu diperikan oleh para '&lt;span style="font-style: italic;"&gt;apostle&lt;/span&gt;' yang berlainan - melainkan Esther (dua bab) dan Mariaangeles (tiga bab).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bab pertama (diceritakan oleh Mariaangeles) mengingatkan saya kepada novel Beat The Reaper karya Josh Bazell. Penggunaan bahasa kasar dan slanga oleh Maria yang berketurunan Hispanik dan hidup melarat sebagai ibu tunggal remaja di Amerika sehingga menjadi penari bogel dan pelacur untuk menyara hidup itu sedikit mirip perspektif hidup Dr Peter Brown yang pernah jadi pembunuh upahan sebelum ke sekolah perubatan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun bab-bab seterusnya menjauhkan tanggapan awal itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Novel terbaru James Frey yang diangkat sebagai buah tangan yang menggegarkan ini sebetulnya sebuah karyakontroversi yang menyediakan alternatif terhadap prinsip serta amalan agama Kristian dan Yahudi sedia ada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ben digambarkan sebagai manusia sejak sebelum dilahirkan lagi. Bapanya tidak mengakuinya anak, dan ibunya sendiri tidak ingat berlakunya peristiwa yang menyebabkannya mengandungkan Ben. Ben melalui zaman anak-anak dan dewasa yang buruk. Sebagai remaja, dia dihalau daripada rumah oleh abangnya, Jacob, selepas kematian bapa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ben hidup miskin dan tidak berpelajaran. Ketika usianya 30 tahun, Ben ditimpa kemalangan di tapak pembinaan tempatnya bekerja. Ben cedera parah, tetapi tidak mati. Kata Alexis, pakar bedah kecemasan yang mula-mula merawat Ben, ada 'sesuatu' yang mengembalikan nyawanya, yang tidak membenarkannya mati. Semenjak itu, Ben digelar sebagai Miracle Man.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rabai keluarga Ben - keluarga Ben asalnya Yahudi Ortodoks, tetapi Jacob kemudiannya meninggalkan Judaisme untuk menganut Kristian - Adam, sememangnya meramalkan lelaki itu sebagai penyelamat akhir zaman, atau messiah. Namun, dia akhirnya kecewa kerana Ben bukanlah messiah tipikal, yang Yahudi, yang ortodoks.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ben 'mengubati' resah jiwa dan kebobrokan masyarakat dengan 'cinta.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cinta yang ditaburkan Ben lazimnya dilampias secara fizikal, barulah kesannya akan dirasai secara 'spiritual.' Cara fizikal di sini termasuklah kemabukan alkohol, hubungan jenis homo dan hetero, berpesta bebas dan sebagainya. Ben juga &lt;span style="font-style: italic;"&gt;pro-abortion&lt;/span&gt;. Mungkin dia juga seorang penyokong Parti Demokratik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya harus mengakui kemahiran Frey dalam mengarang novel ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain menggunakan teknik interteks dalam membina rangka dan struktur karyanya, Frey bijak menyelami setiap watak sementelah beliau menulis daripada perspektif orang pertama 13 orang yang berbeza. Di samping itu, saya pernah membaca ulasan buku ini di akhbar The Guardian bahawa Mariaangeles merupakan 'jelmaan' watak Mary Magdalene. Ini semakin jelas menjelang peleraian cerita, di mana Maria mengandungkan anak Ben.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain itu, dalam situasi biasa, Ben akan menjadi seseorang yang menjengkelkan pada pandangan saya, tetapi dengan laras bahasa yang menekankan aspek empati terhadap kehidupan Ben daripada kecil sehingga dewasa, saya sukar untuk 'marah' terhadap lelaki itu. Sebaliknya, saya lebih memikirkan tentang tindakan Frey menghadirkan seorang 'penyelamat' yang sedemikian rupa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Secara umum, tanpa merujuk mana-mana agama, saya tertanya: Apakah undang-undang serta prinsip-prinsip yang dianjurkan oleh agama pincang, sehingga harus penawarnya bukan sahaja perkara-perkara yang melanggar konvensi tetapi dengan menolak naratif agung?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atau yang tempangnya adalah manusia sendiri?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5772206868221822216?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5772206868221822216/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5772206868221822216' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5772206868221822216'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5772206868221822216'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/05/novel-pascamoden-yang-memparodikan.html' title='Novel Pascamoden Yang Memparodikan Agama'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-784839691803456568</id><published>2011-05-03T18:27:00.000+08:00</published><updated>2011-05-03T23:58:08.651+08:00</updated><title type='text'>Pembaca/Penulis: Anda Naif atau Sentimental?</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcTn_TpaE135UqdA64qxk9tG_pPLDmr0ALRxH-eFoqV3AX1uezIZqg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 176px; height: 286px;" src="http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcTn_TpaE135UqdA64qxk9tG_pPLDmr0ALRxH-eFoqV3AX1uezIZqg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Saya baru menyudahkan sebuah buku esei Orhan Pamuk yang dikembangkan daripada Syarahan Norton-nya di University Harvard. Judul buku berkenaan adalah The Naive and Sentimental Novelist: Understanding What Happens When We Read and Write Novels; meminjam definisi naif dan sentimental daripada esei sarjana Jerman, Schiller, yang ditelaah Pamuk berkali-kali semenjak 30 tahun yang lalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Secara ringkasnya, Schiller menakrifkan pembaca/penulis novel yang naif adalah sebagai pembaca/penulis yang menikmati proses membaca/menulis tanpa mempedulikan teori, struktur atau apa-apa sahaja bentuk "azali" karya berkenaan. Sementara pembaca/penulis yang sentimentalis pula mengambil peduli, malah menganalisa perkara yang dikesampingkan itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pamuk tidak melihat pembaca/penulis yang naif sebagai lebih baik daripada yang sentimentalis, dan sebaliknya. Beliau menekankan bahawa pentingnya seseorang pembaca/penulis mencapai keseimbangan antara kedua-dua sifat/sikap ini dalam pembacaan dan pengkaryaan. Menurut Pamuk, selepas lebih 30 tahun membaca dan menulis novel sastera secara serius, beliau telah menemui keseimbangan yang diperlukan itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperkara yang menarik tentang buku ini ialah kemahiran Pamuk menzahirkan proses dalaman (baca: pemikiran) yang berlaku ketika seseorang membaca/menulis novel dalam bentuk kata-kata. Dengan menggunakan bahasa yang mudah tetapi masih mengekalkan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;trademark&lt;/span&gt;-nya (baca: buku ini seperti juga novel Pamuk, perlahan temponya), Pamuk membedah, melapah bagaimana sesebuah novel ditanggapi/ditulis. Perkara ini sememangnya berlaku kepada semua pembaca/penulis, namun tidak semua di antara kita yang barangkali mampu meakamkannya dalam bentuk teks seperti yang dilakukan Pamuk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain itu, Pamuk turut menerangkan faktor mengapa novel-novel sastera menjadi karya malar segar, berbanding novel-novel pop. Menurut Pamuk, novel-novel sastera dibina/dikarang secara berlapis. Apabila dibaca, pembaca sebenarnya sedang mengopek lapis-lapis itu untuk mencari teras cerita. Oleh itu, pembaca akan menjadi peka, setiap perlakuan watak, penglihatan watak, perubahan cuaca dan lain-lain diteliti dengan harapan setiap satunya akan menghantar pembaca lebih dekat dengan teras yang dicari-cari. Tetapi novel-novel pop, kata Pamuk lagi, dibina berdasarkan formula yang jelas. Pembaca tidak perlu mencari teras, kerana ia sudah jelas sedari awal. Pembaca juga tidak dapat merasai perih-jerih penulis "menyembunyikan" teras di balik lapis-lapis yang tebal dan berselirat seperti dalam novel-novel sastera.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pamuk juga dengan berani melabel novel-novel fiksyen sejarah sebagai "palsu." Menurut Pamuk, sesebuah novel digerakkan oleh watak. Watak ini pula mewakili dan merakam zamannya. Cerita, atau teras cerita sesebuah novel secara idealnya mestilah disampaikan oleh watak berkenaan. Keperibadian watak ini dan kisah yang ingin disampaikannya harus dikuasai oleh penulis. Oleh itu, Pamuk berpendapat, penulis kontemporari tidak akan berjaya "merakam" aspek-aspek peristiwa lampau dengan tepat, kerana beliau tidak melalui zaman itu sendiri. Pamuk mengaku beliau menulis My Name Is Red, sebuah novel fiksyen sejarah yang mengambil latar zaman Khalifah Uthmaniyyah dengan kesedaran itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di samping itu juga, Pamuk memperkenalkan istilah "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;verbal literature&lt;/span&gt;" dan "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;visual literature.&lt;/span&gt;" Dalam sesuatu pemerian, ada pembaca/penulis yang menggemari lenggok teks yang digunakan, sedangkan sebahagian yang lain pula senang dengan pelukisan imejnya. Perkara ini membuatkan saya terfikir seketika, tentang aktiviti melukis komik yang ditinggalkan sewaktu di sekolah rendah - kerana merasakan penglahiran cerita lebih pantas dengan hanya menulis (dan lebih menjimatkan kertas!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The Naive and The Sentimental Novelist barangkali boleh juga dianggap sebagai buku panduan penulisan (oleh pembaca/penulis yang sentimentalis) atau sebuah introspeksi menarik tentang proses pembacaan/pengarangan (oleh pembaca/penulis yang naif?). Namun, seperti karya-karya kreatif Pamuk, ia harus dinikmati dengan rentak sewajarnya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-784839691803456568?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/784839691803456568/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=784839691803456568' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/784839691803456568'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/784839691803456568'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/04/pembacapenulis-anda-naif-atau.html' title='Pembaca/Penulis: Anda Naif atau Sentimental?'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5921543041905295457</id><published>2011-04-21T04:36:00.005+08:00</published><updated>2011-04-21T05:15:53.390+08:00</updated><title type='text'>Feminisme dan Pascamodenisme</title><content type='html'>Alhamdulillah, sempat mencuri masa bercuti dari kerja hakiki dan menghadiri Seminar Wanita dan Cabaran Aliran Pascamodenisme: Penilaian dari Perspektif Islam di IKIM selama dua hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada hari pertama, enam (6) kertas kerja dibentangkan. Kertas pertama oleh pengkaji dari Institut Kajian Etnik, Prof Dato' Dr Sharifah Zaleha Syed Hassan bertajuk "Pascamodenisme, Masyarakat dan Wanita Islam: Mengungkapkan Pengalaman Malaysia" sangat mengujakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Antara lain, Prof Sharifah Zaleha menggunakan kepakarannya sebagai ahli sosiologi untuk memerhati dan menganalisa situasi masyarakat Malaysia pada masa kini. Beliau terlebih dahulu menghuraikan konsep modenisme, diikuti dengan pascamodenisme yang nihil. Kesinambungan daripada itu, Prof Sharifah Zaleha menegaskan bahawa di Malaysia, gerakan pascamodenime belum ada, tetapi pengaruhnya sudah kelihatan dalam pelbagai bidang seperti ekonomi (kerana pascamodenisme didorong oleh perkembangan ekonomi kapitalistik), politik, seni dan budaya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Prof Sharifah Zaleha dengan tegas dan berterus-terang mengajak peserta seminar menolak aliran pascamodenisme yang berasal dari Barat ini. Beliau menekankan bahawa ideologi sebegini bukan budaya tempatan. Beliau juga mengajak peserta berhati-hati dengan sensasi naratif-naratif mini yang menyamaratakan kedudukan golongan-golongan pinggiran yang jelas tergelincir daripada landasan agama (Islam) dan budaya tempatan dengan naratif agung (kebenaran Islam). Ini selari dengan ciri pascamodenisme yang menolak kebenaran mutlak, sebaliknya meraikan kepelbagaian serta keghairahan dalam mentafsir kepelbagaian itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Daripada pemerhatiannya, Prof Sharifah Zaleha menyimpulkan bahawa pengaruh pascamodenisme di Malaysia paling ketara dalam dua perkara iaitu perjuangan persamaan agama dan emansipasi wanita. Beliau menyeru para peserta untuk tidak bersikap apologetik dalam menangani golongan yang memperjuangkan dua perkara ini, kerana sikap demikian seolah-olah membayangkan kita mengiktiraf 'kekurangan' agama Islam dan budaya tempatan serta menyanjung superioriti Barat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam sesi perbincangan kemudiannya, apabila ditanya tentang sejarah gerakan emansipasi wanita di Malaysia, Prof Sharifah Zaleha telah 'mendedahkan' sejarah penubuhan sebuah pertubuhan yang menjaguhi naratif-naratif mini seputar isu-isu wanita di negara ini. Pertubuhan itu diasaskan oleh sekumpulan intelektual berpendidikan Barat dan berfikiran pascakolonial dengan tujuan untuk menolak Islam sementelah bercambahnya kesedaran beragama rentetan kebangkitan Islam pada masa itu. Pertubuhan ini menggunakan label moden dan progresif untuk menyebarkan ideologinya, sementara pertubuhan-pertubuhan Islam yang lain digambarkan sebagai konservatif dan kolot.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Satu kertas yang khusus membincangkan tentang isu feminisme adalah "Feminisme Islami: Suatu Sanggahan Terhadap Keadilan Musawah" oleh En Md Asham Ahmad, felo di Pusat Kajian Syariah, Undang-Undang dan Politik, IKIM. Dalam pembentangannya, En Md Asham telah membezakan antara keadilan dan kesamarataan. Keadilan, iaitu meletakkan sesuatu pada tempat yang sepatutnya tidak sama dengan kesamarataan. Selain itu, En Md Asham juga menghuraikan bagaimana konsep musawah itu sendiri bertentangan dengan ajaran Islam, selain pekat nafas pascamodenisme-nya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terdapat sepuluh (10) kertas semuanya dibentangkan oleh para pemakalah daripada perspektif kepakaran masing-masing termasukah bidang fiqh dan undang-undang. Semuanya menegaskan pascamodenisme bukan sahaja bersalahan dengan ajaran Islam dan kebudayaan Timur, malah menggariskan implikasi buruknya terhadap sistem pemerintahan, struktur kekeluargaan dan kesejahteraan sosial di Malaysia andai tidak segera dipatahkan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5921543041905295457?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5921543041905295457/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5921543041905295457' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5921543041905295457'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5921543041905295457'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/04/wanita-dan.html' title='Feminisme dan Pascamodenisme'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-2289815055303245310</id><published>2011-04-13T20:29:00.004+08:00</published><updated>2011-04-14T00:03:04.133+08:00</updated><title type='text'>Catatan Kecil Tentang Rebab Berbisik</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://t3.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcRUFuAa18ioQ47MaFT8kbLpshiDXe6xhu4yI1dg1uASQBqXE3Gz"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 183px; height: 275px;" src="http://t3.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcRUFuAa18ioQ47MaFT8kbLpshiDXe6xhu4yI1dg1uASQBqXE3Gz" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak tahu apa-apa tentang teater. Yang saya tahu, adalah menonton. Ketika menonton, saya bukan sahaja ingin dihiburkan, tetapi lebih penting, saya mahu dihidangkan dengan provokasi dan ideologi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya mengakrabi teater sewaktu menuntut di luar negara. Bermula dengan pementasan Cyrano de Bergerac karya Edmund Rostand di Manchester Royal Exchange Theater, saya mula memesrai Denver Center Theater Company (DCTC), Miners Alley Playhouse, Fakulti Teater University of Colorado at Denver di kota berhampiran tempat saya belajar serta Mines Little Theater di universiti saya sendiri. Hampir setiap minggu saya akan menggilir menonton pementasan yang dirasakan menarik, terutamanya di DCTC. Jarang sekali teater pilihan mengecewakan - jikalau saya tidak menyukainya sekali pun, pasti ada sesuatu yang menggugah, membekas yang saya rasai dan pelajari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di sana, saya belajar untuk terbuka menerima naskhah-naskhah baru, termasuklah yang memang 'ditempah' (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;commissioned&lt;/span&gt;) khas oleh kompeni, yang juga mempunyai konservatori (akademi) teater sendiri, di samping mengenali komedi/tragedi Greek juga drama-drama Shakespeare. Saya senang menonton pelakon-pelakon profesional, tetapi tidak lekas pula menghukum pelajar-pelajar teater yang berpotensi besar. Selepas semusim, saya mula mempunyai pelakon-pelakon kegemaran sehingga desakan untuk menonton kadang-kala didorong faktor ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi sampai sekarang, seperti yang saya katakan pada Pak Sutung  ketika kebetulan ternampak beliau duduk minum teh sendirian di kafe IB, saya tidak tahu apa-apa tentang teater. Saya hanya tahu menonton. Jawab Pak Sutung yang kelihatan semakin uzur, tak apa, tontonlah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan ingatan itu, saya menonton monodrama Rebab Berbisik, karya dan arahan Rahimidin Zahari serta lakonan oleh Rosnan Rahman bersama penulis-penulis senior SM Zakir, Lutfi Ishak dan Ridzuan Harun. Oleh kerana saya tidak tahu apa-apa tentang teater, saya tidak boleh bercakap apa-apa tentang teknikaliti. Yang saya dapat daripada pementasan yang menampilkan empat watak itu, adalah kekritisan naskhahnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;RB hadir bukan untuk berkeluh-kesah, seperti kebanyakan karya-karya senada. RB hadir untuk mengkritik dengan keras dan tegas. RB dengan berani menyuarakan banyak perkara yang selama ini bergema di dalam cepu fikir dan dada kebanyakan kita. Atas lesen puitika dan kebebasan seni, RB 'memukul' banyak pihak secara lantang, tetapi sinis dan masih santun. Bukan sahaja pihak berwajib yang sewajarnya melestarikan warisan makyung di'bantai' habis-habisan dalam monodrama ini, tetapi juga sikap masyarakat yang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;double-standard&lt;/span&gt; serta kelompok 'ustaz halal-haram'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya berasa sedih dengan hari tua Pok Su yang sunyi. Emosi saya semakin bergalau apabila seorang wanita berusia yang duduk di seberang saya mengesat air matanya. Saya, atau kami, barangkali tak tahu apa-apa tentang teater, tetapi kalau sampai emosi terkesan, itulah naskhah teater yang membekas di ingatan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tahniah untuk Rahimidin dan produksi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-2289815055303245310?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/2289815055303245310/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=2289815055303245310' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2289815055303245310'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2289815055303245310'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/04/catatan-kecil-tentang-rebab-berbisik.html' title='Catatan Kecil Tentang Rebab Berbisik'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6734180990715402793</id><published>2011-04-11T22:22:00.002+08:00</published><updated>2011-04-12T00:20:56.490+08:00</updated><title type='text'>Rebecca Ilham di PBAKL 2011</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-D9xOaTn55dg/TaMqUbDcshI/AAAAAAAAB7o/DJXPZL8Iu5g/s1600/Kimono%2BUngu.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 219px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-D9xOaTn55dg/TaMqUbDcshI/AAAAAAAAB7o/DJXPZL8Iu5g/s320/Kimono%2BUngu.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5594361692472259090" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Majlis Peluncuran Buku Ameen Books:&lt;br /&gt;1. Kumpulan Cerpen:&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tak Sombong Pun Tak Apa (Muhammad Teja)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kimono Ungu Bersulam Bunga (Rebecca Ilham) &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;Memaknakan Cinta (Salina Ibrahim)&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;2. Kumpulan Puisi&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;Tajam Fatamogana (Roslan Shariff)&lt;br /&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;br /&gt;Tarikh: 29 April 2011 (Jumaat)&lt;br /&gt;Masa: 5.00-6.00 petang&lt;br /&gt;Lokasi: Pentas Utama, PWTC&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dijemput peminat buku hadir beramai-ramai!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6734180990715402793?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6734180990715402793/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6734180990715402793' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6734180990715402793'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6734180990715402793'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/04/rebecca-ilham-di-pbakl-2011.html' title='Rebecca Ilham di PBAKL 2011'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-D9xOaTn55dg/TaMqUbDcshI/AAAAAAAAB7o/DJXPZL8Iu5g/s72-c/Kimono%2BUngu.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6614587944656439471</id><published>2011-04-03T22:04:00.002+08:00</published><updated>2011-04-03T22:57:35.840+08:00</updated><title type='text'>Paris dari Kaca Mata Ernest Hemingway</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://images.pangora.com/moneysupermarket2_uk/images/products/EN/230/000/010/369/E_000010369936_EN_230.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 200px;" src="http://images.pangora.com/moneysupermarket2_uk/images/products/EN/230/000/010/369/E_000010369936_EN_230.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;A Moveable Feast, catatan Ernest Hemingway tentang tahun-tahun awalnya menjadi seniman di Paris memang menjadi bahan bacaan idaman saya. Beberapa kali mencarinya di Kinokuniya, tidak ada edisi mampu milik (mengikut piawaian peribadi). Sehinggalah minggu lalu, beberapa hari selepas membaca artikel kembara berkenaan Paris juga di akhbar New York Times, saya bertemu A Moveable Feast edisi kulit lembut bersaiz kompak terbitan Arrow.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hemingway menulis kisah-kisahnya di Paris secara kronologi. Semua bab dalam buku kecil itu dinukilkan pada tahun-tahun akhir hayatnya. Barangkali sewaktu di Paris, Hemingway terlalu sibuk menulis cerpen (dan akhirnya novel pertamanya - The Sun Also Rises). Dia ke Paris sebagai jurnalis yang menulis kreatif pada mulanya, sebelum menjadi penulis sepenuh masa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam buku ini, Hemingway kelihatan sangat jujur. Dia menceritakan tentang tabiatnya menulis - Hemingway jarang menulis di pangsapuri sewaan yang didiami bersama isterinya, Hadley, anak kecil mereka Bumby dan kucing peliharaan, F. Puss. Sebaliknya, dia menyewa sebuah bilik hotel untuk dijadikan pejabat tetap. Hemingway akan keluar pagi, dan hanya akan berhenti menulis pada waktu petang. Sebelum pulang, dia akan berjalan-jalan di Taman Luxembourg.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kerap juga dia menulis di kafe. Kafe kegemarannya adalah La Closerie des Lilas yang terletak tidak jauh dari rumahnya di 74, Rue de Cardinal Lemoine. Sambil menulis, Hemingway akan minum wain atau whiski, makan tiram dan memerhati gadis cantik di meja seberang. Hemingway paling pantang diganggu ketika momentum menulisnya memuncak. Atas sebab ini, dia dilabel sombong kebanyakan orang. Tetapi itulah Hemingway, yang percaya dia perlu menulis sehingga sampai ketika dia bersedia untuk menangguhkan kerja dan menyambungnya semula esok hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hemingway pada tahun-tahun awalnya di Paris adalah penulis tidak berduit. Dia belum menulis novel, dan hanya bergantung kepada jualan cerpen ke majalah-majalah sastera serta artikel-artikel bernilai berita (ketika masih menjadi jurnalis). Dia sering menahan lapar, dengan mengelak melalui kedai-kedai roti dan pastri. Dia juga dibenarkan oleh Sylvia Beach untuk berhutang yuran sewa buku di Shakespeare and Company. Tetapi, Hemingway tidak pernah tidak keluar dari Paris pada musim sejuk. Dia memberi sebab bahawa Paris terlalu sejuk untuk bayi kecilnya pada penghujung tahun, namun barangkali juga perubahan panorama penting untuk menjana tenaga kreatifnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hemingway berkawan dengan ramai penulis besar sezamannya yang turut menjadikan Paris rumah kedua mereka. Antaranya ialah Gertrude Stein, Ezra Pound dan F. Scott Fitzgerald. Di sinilah 'kejujuran' Hemingway terserlah. Dia tidak menyembunyikan sisi kelabu dan gelap kawan-kawannya, sehingga menyentuh perkara-perkara yang saya rasakan elok disimpan sahaja. Sebagai seorang pembaca dan peminat sastera, saya menyenangi aura misteri yang menyelubungi seseorang penulis. Saya tidak perlu tahu semuanya tentang penulis yang saya baca karya-karyanya. Bahkan, mentafsir peribadi penulis daripada karyanya merupakan suatu aktiviti yang mengghairahkan. Tetapi ada beberapa tanggapan tentang Fitzgerald misalnya, telah memecahkan buih isolasi saya terhadap penulis novel The Great Gatsby itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain telus dalam merakam pengalamannya bersama teman-teman penulis, Hemingway juga terlalu berterus-terang tentang kehidupan peribadinya, seperti kegemarannya berjudi di trek lumba kuda. Pada akhir buku ini pula, dia telah menceritakan tentang kecurangannya terhadap Hadley. Oh, saya juga tidak mahu tahu tentang itu. Tetapi saya sangat senang apabila dia menceritakan tentang suatu awal pagi, sebelum mula menulis di rumah (yang sangat jarang-jarang dilakukan), Hemingway terlebih dahulu merebus botol susu dan menyusukan anaknya agar tidak mengganggu Hadley yang masih tidur.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6614587944656439471?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6614587944656439471/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6614587944656439471' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6614587944656439471'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6614587944656439471'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/04/paris-dari-kaca-mata-ernest-hemingway.html' title='Paris dari Kaca Mata Ernest Hemingway'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4793828799172146963</id><published>2011-04-03T21:59:00.004+08:00</published><updated>2011-04-03T22:04:24.632+08:00</updated><title type='text'>Jurutera Carigali Perasan Pandai Mengulas Teater</title><content type='html'>&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:applybreakingrules/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;  &lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable  {mso-style-name:"Table Normal";  mso-tstyle-rowband-size:0;  mso-tstyle-colband-size:0;  mso-style-noshow:yes;  mso-style-parent:"";  mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt;  mso-para-margin:0in;  mso-para-margin-bottom:.0001pt;  mso-pagination:widow-orphan;  font-size:10.0pt;  font-family:"Times New Roman";  mso-ansi-language:#0400;  mso-fareast-language:#0400;  mso-bidi-language:#0400;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in; line-height: 200%; font-style: italic;"&gt;"Watak Sesumpah merupakan permainan metafora, atau simbolisme yang paling berjaya. Makhluk reptilia ini mempunyai kebolehan untuk menyamar diri mengikut persekitaran, dan berdasarkan identitinya yang sebenar iaitu seorang putera raja yang disumpah, pemilihan Sesumpah sebagai ‘hukuman’ untuk seorang manusia angkuh amat tepat." &lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ulasan santai tentang teater muzikal Siti di Alam Fantasi berjudul "Siti di Alam Fantasi" dalam &lt;a href="http://pentasib.blogspot.com/"&gt;majalah Pentas&lt;/a&gt; (Januari - Mac 2011) terbitan Istana Budaya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4793828799172146963?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4793828799172146963/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4793828799172146963' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4793828799172146963'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4793828799172146963'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/04/jurutera-carigali-perasan-pandai.html' title='Jurutera Carigali Perasan Pandai Mengulas Teater'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6433442798877823299</id><published>2011-03-30T20:48:00.003+08:00</published><updated>2011-03-30T22:48:22.675+08:00</updated><title type='text'>Cerpen-cerpen REFORMASI ALA AMERIKA dan WILAYAH TRANSISI</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Kebangkitan Islam di Barat secara amnya diterjemahkan oleh penduduk bukan Islam sebagai kembalinya peranan agama dalam kehidupam mereka. Perkara ini sangat menggusarkan, kerana bukankah agama pernah menjurus kepada zaman kegelapan di Eropah?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;Reformasi Ala Amerika&lt;br /&gt;Oleh Rebecca Ilham&lt;br /&gt;Dewan Sastera, April 2011&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Hilda membawa diri ke balkoni kondominium. Angin pugar membelai-belai wajahnya, mengelus rambut panjangnya. Pemandangan hijau sekitar perbukitan di pinggir kota masih berbaki meski makin galak ditarah untuk menaikkan sekian banyak projek perumahan kos sederhana (sic) mewah dan mewah, selaras dengan nilai hartanah yang makin memuncak. Nilai memuncak dengan unjuran eksponential hingga menafikan kemampuan golongan kelas menengah dan ke bawah untuk memilikinya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;Wilayah Transisi&lt;br /&gt;Oleh Rebecca Ilham&lt;br /&gt;Pelita Bahasa, April 2011&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah, alhamdulillah, alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Syukur ke hadrat Ilahi, cerpen pertama dan kedua tahun ini terbit dalam majalah Dewan Sastera dan Pelita Bahasa bulan April 2011. Saya belum berputus asa, tetapi sudah pernah membayangkan andai berhenti terus menulis sementelah empat bulan 'mandul' karya di media. Menulis sendiri-sendiri dan disimpan dalam laci tidak lagi memuaskan hati; saya mahu berkongsi karya dengan khalayak, saya mahu dikutuk, dimaki. Paling tidak idea saya dibaca orang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak terlalu gemar berhujah secara lisan - reaksi otak saya tidak dapat dizahirkan secara adil melalui pengucapan. Tambah pula, idea-idea saya bersimpang-siur. Melalui tulisan, kecelaruan tindakbalas neuron-neuron otak ini dapat saya murnikan dalam persembahan yang lebih semenggah. Maka ya, saya menulis untuk membawa idea, idea yang mendefinisikan prinsip serta pemikiran saya. Semoga ia bermanfaat :)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Reformasi Ala Amerika (Reformasi) ditulis pada cuti panjang Aidilfitri yang lalu. Semenjak mempunyai pekerjaan hakiki, saya cuba menjadi ini tabiat. Alangkah rugi, pada saya, andai waktu senggang bebas daripada kongkongan rat race yang merimaskan tidak diterjemah dengan penghasilan karya kreatif!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kebetulan isu Islamofobia yang dicetuskan bantahan terhadap pembinaan masjid serta pusat kebudayaan Islam di Park51 yang amat hampir dengan bekas tapak WTC hangat ketika itu. Kebetulan juga, saya sedang meladeni What I Believe, buku kecil rakaman intipati pemikiran Dr Tariq Ramadan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terus-terang, konsentrasi saya terhadap buku kulit keras yang dibaca dalam perjalanan tren/bas pergi-balik kerja itu sering terganggu sebelum isu Park51 meletus. Namun, rezeki ilham pemberian Ilahi, selepas itu, saya menjadi berminat dengan saranan Dr Ramadan tentang peranan umat Islam di Barat. Bab yang menjadi rujukan utama cerpen Reformasi - &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Reform and the 7C's &lt;/span&gt;- seperti sudah dilepasi, tetapi saya kemudiannya mengulang baca, menggaris isi-isi penting, memahamkan, menghafal dan menulisnya semula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wacana sudah ada. Maka saya memerlukan watak dan cerita untuk menggerakkannya. Saya memilih New York atas sebab yang jelas. Lokasi khusus, saya memilih Kedai Buku Strand. Sebabnya - saya mempunyai angan-angan untuk mengenengahkan perkara-perkara yang menjadi kegilaan saya dalam karya, tidak kiralah tempat, objek, watak atau apa sahaja. Kebetulan lagi, saya jatuh cinta kepada toko yang belum saya kunjungi ini setelah menontonnya dalam filem Julie &amp;amp; Julia sekitar masa itu juga. Apa salahnya kedai buku yang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;cool&lt;/span&gt; ini diangkat sebagai latar, tempat teruna-dara berpolemik tentang isu dunia? Romantik, apa? (Walaupun hakikatnya mereka duduk bersila di kaki lima pejalan kaki) ;)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sementara itu, Wilayah Transisi (WT) pula ditulis pada bulan Januari yang lalu. Saya baru tamat kursus Sifat-Sifat Batu ketika itu. Konsep wilayah transisi (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;transition zone&lt;/span&gt;) amat penting dalam kejuruteraan takungan berikutan kehadiran dua bendalir yang berlainan di dalam liang-liang batu. Entah bagaimana, saya dikurniakan ilham, tentang penghuni asal batu (air) dan kehadiran bendalir baru (hidrokarbon) yang mampu mendominasi liang batu sehingga air dinyahkeluar hampir sepenuhnya. Apabila hidrokarbon mula dikeluarkan daripada takungan, air akan kembali memenuhi pori-pori batu mengikut hukum keseimbangan materi (pernah dihuraikan dalam cerpen Citra Venezia di akhbar MM). Tetapi, hidrokarbon tidak lagi dapat disesar pergi sepenuhnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Konsep wilayah transisi ini sesekali masih mengelirukan saya. Untuk memastikan ketepatan fakta, saya telah meminta seorang teman jurutera untuk menyemaknya. Terima kasih kepada teman yang menyokong itu :)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah, dua cerpen pertama untuk tahun 2011 ini. Selamat menikmati, dan semoga bermanfaat!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6433442798877823299?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6433442798877823299/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6433442798877823299' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6433442798877823299'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6433442798877823299'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/03/cerpen-cerpen-reformasi-ala-amerika.html' title='Cerpen-cerpen REFORMASI ALA AMERIKA dan WILAYAH TRANSISI'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7928499110912268552</id><published>2011-03-25T21:13:00.002+08:00</published><updated>2011-03-25T21:16:19.086+08:00</updated><title type='text'>Setakat Pinda-Pinda, Apa Kelas?</title><content type='html'>Di Hollywood, propoganda Yahudi-Zionis yang mengakar melalui novel Exodus karya Leon Uris cuba digugah dengan kemunculan filem &lt;a href="http://english.aljazeera.net/indepth/opinion/2011/03/2011325104357145384.html"&gt;Miral&lt;/a&gt;, filem arus perdana yang mengangkat kisah di wilayah bergolak melalui perspektif bangsa Palestin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah, karya kreatif dipatahkan dengan karya kreatif juga; setakat pinda-pinda, apa kelas!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7928499110912268552?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7928499110912268552/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7928499110912268552' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7928499110912268552'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7928499110912268552'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/03/setakat-pinda-pinda-apa-kelas.html' title='Setakat Pinda-Pinda, Apa Kelas?'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7260910563849056638</id><published>2011-03-21T22:18:00.005+08:00</published><updated>2011-03-21T22:55:35.569+08:00</updated><title type='text'>Semangat Yang Hilang</title><content type='html'>Kelahiran kumpulan cerpen sulung, Kimono Ungu Bersulam Bunga tahun lalu, selain menggembirakan kerana saya tidak perlu lagi mendengar rungutan "susah membaca cerpen eceran yang sekejap-sekejap terbit di sana-sini" (macamlah banyak sangat pun!), tetapi sebetulnya turut memberi kesan sebaliknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan terkumpulnya cerpen-cerpen yang ditukangi lantas disiarkan di media sepanjang dua tahun lebih mengarang secara serius, kesempatan meneliti karya sendiri secara 'sepadu' menyedarkan saya tentang gaya kepengarangan yang 'seacuan.' Malah, saya mula berasa &lt;span style="font-style: italic;"&gt;stagnant&lt;/span&gt;, dan mengeluh apabila cuba menukang cerpen baru. Saya jadi letih, kerana formula yang terbukti mendapat tempat di media itu sudah ada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Komentar yang diterima para pembaca juga banyak menyedarkan. Ramai yang mahu melihat saya memperhalusi tulisan, agar tidak keras tanpa seni dan jiwa. Ingatan itu sering hadir setiap kali saya memetik kekunci, sehingga saya melakukan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;self-censorship&lt;/span&gt; tanpa belas kasihan. Oh, tak apa. Belum masa apa-apa yang tergantung itu disempurnakan sebagai sebuah karya. Mungkin akan ada olahan yang lebih baik pada masa hadapan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi saringan kendiri ini kerap membuat saya menyoal kemampuan diri. Saya pernah menyoal diri sendiri - kiamatkah dunia jikalau saya melepaskan dunia penulisan? Tentunya tidak, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;it's business as usual&lt;/span&gt; kalau saya mati esok hari pun. Namun, ajal saya mungkin masih jauh, bolehkah saya hidup dengan tidak menulis?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh, tentunya tidak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sering teringat akan pesanan Isa Kamari agar tidak terlalu meletakkan sekatan dalam menulis. Ya, benar. Jika terlalu berpantang-larang, terlalu mengejar kesempurnaan, bagaimana mungkin karya akan subur? Bak kata SM Zakir lewat program Borak Buku Januari lalu, sastera yang sempurna itu adalah sastera yang tidak sempurna. Dan Nisah Haron juga bukan sekali menegaskan - belasah saja (menulis)! Serta saya suka sekali kata-kata Salina Ibrahim, seseorang penulis tidak akan mampu memuaskan hati semua orang. Maka saya terfikir, lebih baiklah saya memuaskan hati sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih kepada seorang &lt;a href="http://melihatbuku.blogspot.com/2011/03/kimono-ungu-bersulam-bunga-rebecca.html#more"&gt;pembaca &lt;/a&gt;Kimono Ungu, kerana komentar anda menaikkan semangat saya yang redup kebelakangan ini. Saya manusia biasa; kadang-kala, saya perlukan kepastian bahawa perjuangan saya di landas yang sepatutnya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;blockquote&gt;"Walaupun cerpen-cerpen di dalam buku ini kedengarannya amat sarat dengan hujah-hujah, fakta-fakta, sejarah-sejarah, namun pelbagai lambakan ilmu itulah yang bakal meninggalkan kesan mendalam terhadap pembaca. Kesan itulah sebenarnya yang wajar ditinggalkan penulis yang menulis dalam genre cerpen ini."&lt;/blockquote&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7260910563849056638?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7260910563849056638/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7260910563849056638' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7260910563849056638'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7260910563849056638'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/03/menge.html' title='Semangat Yang Hilang'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5999890779024345663</id><published>2011-03-20T19:35:00.004+08:00</published><updated>2011-03-25T21:22:13.735+08:00</updated><title type='text'>Penulis Muda dan Dialog Orang Muda</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-IWyyGnCLv5U/TYyWp0-msrI/AAAAAAAAB7Q/jRifYODw3ZU/s1600/Gambar.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-IWyyGnCLv5U/TYyWp0-msrI/AAAAAAAAB7Q/jRifYODw3ZU/s320/Gambar.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588006882999972530" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Amanat panjang Prof Abdullah Hassan kepada orang muda.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;(Gambar ihsan &lt;a href="http://www.kawat.blogspot.com"&gt;Nazmi Yaakub&lt;/a&gt;)&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Dialog Orang Muda (DOM) kelolaan Sekretariat Penulis Muda PENA rupa-rupanya telah diadakan secara konsisten selama lebih setahun. Pelbagai isu telah dibincangkan dalam tempoh tersebut, dengan keutamaan seputar hal-hal bahasa, sastera dan budaya, tanpa mengenepikan perkara-perkara lain yang berkaitan seperti politik dan pendidikan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, seperkara yang menyedihkan sepanjang berlangsungnya DOM adalah sambutan khalayak. Ada ketikanya, hadirin yang hadir tidak ramai. Ini tidak menjadi hal, kerana selalunya hadirin yang kecil saiznya ini selalunya berkualiti - dari segi menerima dan menyampaikan pendapat berkaitan tajuk perbincangan. Tetapi yang menyedihkan, sambutan khalayak penulis, iaitu penulis muda terutamanya terhadap DOM. Memang ada penulis muda yang hadir secara konsisten, tetapi setiap bulan, 'muka-muka' itu sahajalah yang kelihatan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mengapa perkara ini terjadi? Tajuk tidak cukup menarikkah, atau penulis muda yang tidak cakna? Perlukah tajuk perbincangan memperkatakan tentang sastera dan bahasa per se, barulah penulis muda akan menunjukkan muka? Ini mengajak kita merenung satu perkara lain: iaitu perlukah wujud pengkategorian apabila kita mempolemikkan sesuatu - ia tidak berkaitan dengan aku, jadi buat apa aku ambil tahu?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidakkah sebagai penulis; penulis muda terutamanya, kita sepatutnya ramah dengan apa jenis isu sekali pun? Untuk memiliki bank idea yang besar serta meneguhkan landas perjuangan, tidakkah wajar kita bermesra dengan isu yang mungkin tidak akan kita cintai tanpa terlebih dahulu mengenali?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa-apa pun, jemputlah ke DOM April 2011 pada 17 April nanti. Tajuk perbincangan "Sastera Kebangsaan: Anak Tiri di Sekolah?"&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5999890779024345663?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5999890779024345663/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5999890779024345663' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5999890779024345663'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5999890779024345663'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/03/penulis-muda-dan-dialog-orang-muda.html' title='Penulis Muda dan Dialog Orang Muda'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-IWyyGnCLv5U/TYyWp0-msrI/AAAAAAAAB7Q/jRifYODw3ZU/s72-c/Gambar.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4983119526475381526</id><published>2011-03-18T21:53:00.005+08:00</published><updated>2011-03-18T22:05:27.730+08:00</updated><title type='text'>Anekdot Pendek Tentang Interlok</title><content type='html'>Membaca The Yellow-Lighted Bookshop: A Memoir, A History tulisan mantan penjual buku yang kini menulis, Lewis Buzbee, saya menemukan petikan di bawah dalam bab berkaitan buku-buku yang menyinggung pembaca:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;h6 class="uiStreamMessage" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:&amp;quot;msg&amp;quot;}"&gt;&lt;blockquote&gt;"We  might attach a note to each copy of the book with a disclaimer, or we  might go through each book and remove the word, but these ideas felt too  much like a police action ... We could not change the past, nor, it  turned out, did we want to. To erase one part of the past, we felt, was  to threaten losing all of it."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;/h6&gt;Terjemahan kasarnya berbunyi:&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;"Kami mungkin akan menyertakan nota kecil sebagai penerangan pada setiap naskhah, atau juga membelek setiap buku dan memansuhkan perkataan yang menyinggung itu, tetapi ia sesuatu yang mirip tindakan kepolisan...Kami tidak akan dapat mengubah sejarah, atau setepatnya, kami tidak mahu pun mengubah masa lalu. Memadam sebahagian sejarah, pada pendapat kami, adalah ancaman terhadap kewujudan keseluruhan sejarah itu sendiri."&lt;/span&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;Apakah sebenarnya yang sedang kita perjudikan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;h6 class="uiStreamMessage" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:&amp;quot;msg&amp;quot;}"&gt;&lt;span class="messageBody"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h6&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4983119526475381526?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4983119526475381526/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4983119526475381526' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4983119526475381526'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4983119526475381526'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/03/anekdot-pendek-tentang-interlok.html' title='Anekdot Pendek Tentang Interlok'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6112346161332707430</id><published>2011-03-11T19:16:00.007+08:00</published><updated>2011-03-11T22:12:10.013+08:00</updated><title type='text'>Hikayat Merong Mahawangsa: Yang Tasteless dan Yang Menyelerakan</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.krustudios.com/resources/addon/header/16.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 492px; height: 119px;" src="http://www.krustudios.com/resources/addon/header/16.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Tasteless&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukan filem Merong Mahawangsa, tetapi sebahagian penonton yang berkongsi panggung ketika slot tayangan pilihan semalam. Sesuai dengan konsepnya sebagai interpretasi bebas sebiah hikayat lama, filem Merong Mahawangsa menggunakan langgam Bahasa Melayu lama (dan juga Bahasa Inggeris yang gramatis). Ini sesuai dengan konteks masa cerita, serta latar watak dan tempat. Sayangnya, aspek seni ini menjadi bahan gelak tawa sebahagian besar khalayak penonton.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi ini, seorang kenalan (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;acquaintance&lt;/span&gt;) yang telah menonton filem ini memberitahu bahawa filem itu kelakar. "Semasa dialog 'tudung saji' tu, ramai orang gelak kuat sangat," katanya sambil tertawa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;How tasteless.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kali ini, saya sudah tidak mampu, tidak mahu menahan rengsa yang dipekung lebih 12 jam. Balas saya, "Sekarang tahulah di mana taraf pemikiran khalayak kita." Tetapi kemudiannya saya terfikir lagi, barangkali Merong Mahawangsa bukanlah produksi yang sesuai dengan khalayak tipikal yang mengerapi sinema di negara ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada beberapa perkara tentang filem Merong Mahawangsa yang menyenangkan saya. Pertama sekali, filem ini merupakan percubaan mentafsir teks hikayat lama oleh golongan muda. Sudah tentunya usaha ini menyuntik kesegaran tersendiri, kerana kita dapat melihat 'sejarah' (mitos barangkali lebih tepat) daripada perspektif anak muda (dalam kes ini Yusri KRU, dan Amir Hafizi selaku penulis skrip) yang seringkali dilabel tidak cakna, atau juga benci sejarah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yusri mengembangkan hikayat raja pertama Langkasuka ini menggunakan lesen puitisnya sehingga menjadi kisah yang besar. Besar di sini bukanlah semata-mata kerana pertembungan serta kerjasamanya dengan Empayar Hadrian di Rom dan Empayar Han di China.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;*Saya harus mengaku, mentaliti minda tertawan yang melihat Barat sahajalah yang hebat masih sedikit-sebanyak melekat di kepala saya*&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di mana besarnya Merong Mahawangsa? Inilah faktor kesukaan saya yang kedua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Filem Merong Mahawangsa menjadi besar kerana mesej politik tersirat yang diangkat Yusri, yang saya kira dengan penuh kesedaran. Merong naik takhta di Langkasuka dengan menewaskan dua kepala kampung yang asalnya daripada satu daerah tetapi kemudiannya bertelagah. Namun selepas menjadi raja, Merong menyatukan dua desa ini. Malahan, Pilus dan Embi yang ditewaskannya di gelanggang tatkala purnama penuh dengan adil dan saksama, setia menyertai angkatan perang diketuai Merong melawan kumpulan lanun Garuda. Ini merupakan reaksi, harapan atau boleh jadi juga sindiran Yusri terhadap senario politik tempatan masa ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika taktik perang menggunakan pantulan cahaya mengikut rekaan sains Archimedes digagalkan oleh cuaca buruk, ucapan Merong mengajak rakyatnya berjuang ke titisan darah yang akhir sangat mengesankan. Saya tersentuh (teresak-esak sebetulnya) dengan frasa-frasa seperti:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Hamba bukan seorang raja, tetapi rakyat seperti kamu semua."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Apa guna hidup lama, kalau kita menjadi hamba (kepada manusia lain)."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Runut bunyi yang dimainkan oleh Orkestra Filharmonik Malaysia juga pendorong, sekaligus mencipta kesan emosi yang mendalam!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Filem Merong Mahawangsa juga memberatkan aspek bahasa. Selain langgam Bahasa Melayu lama dengan kias, santun dan lenggok yang bersesuaian dengan latar masa, tempat dan watak (yang tentunya menjadi modal besar khalayak penonton bergelak ketawa, kerana "mana ada orang cakap macam tu lagi sekarang?"), dialog Bahasa Inggeris juga diutarakan dengan penuh gramatis. Malah, dialog Bahasa Inggeris kerap kali dilontar dengan tajam (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;witty&lt;/span&gt;), biar pun terselit juga istilah-istilah yang lebih kontemporari daripada tahun 120 Masihi (rasanya perkataan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;hogwash&lt;/span&gt; belum ada ketika itu).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuma saya rasa agak ralat dengan pertuturan Puteri Raja China, inangnya dan Laksamana Lin Yiu yang menggunakan Bahasa Inggeris. Tetapi boleh pula Laksamana dan Merong berbual dalam Bahasa Cina, sehingga Marcus menyampah dan lari masuk hutan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya juga tertarik dengan permainan simbol yang digunakan Yusri. Daripada Hikayat Merong Mahawangsa, berlaku pertarungan antara Garuda (burung) dan Jentayu (burung) yang mewakili paksi kuasa jahat dan baik masing-masing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun Yusri tidak memberi kita burung-burung mistik ini secara harfiah. Sebaliknya, kita mendapat kumpulan lanun Garuda yang diketuai oleh Taji (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;talon&lt;/span&gt;). Orang kanan Taji bernama Kamawas, atau kata Ying Ying si inang Puteri Raja China, "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;that&lt;/span&gt; mawas &lt;span style="font-style: italic;"&gt;man&lt;/span&gt;!" Sementara itu, Jentayu pula merupakan nama kapal Merong Mahawangsa. Ibu Merong pula bernama Lang, dan berasal dari desa yang akhirnya menjadi tapak kerajaan Langkasuka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari sini, kita memahami bahawa proses pemikiran yang teliti berlaku dalam membikin filem ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menyebut tentang aspek simbol, saya paling terkesan dengan permainan metafora digunakan Yusri untuk menyudahkan, menyimpulkan naratif yang bersifat biasa sahaja plotnya ini. Merong ditinggalkan ibunya dengan serangkap pantun (diterjemah sebagai &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Pantoum"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;pantoum&lt;/span&gt;&lt;/a&gt; pada sari kata, lalu mengundang gelak tawa besar-besaran khalayak penonton ketika itu - tetapi saya maafkan mereka, kerana saya pun tidak tahu bahawa &lt;span style="font-style: italic;"&gt;pantoum&lt;/span&gt; merupakan versi pantun yang dikenali oleh khalayak sastera Barat, malah pernah menjadi genre pilihan penyair-penyair Perancis pada awal abad ke-19).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Merong hanya memahami maksud pantun peninggakan ibunya apabila dia berada dalam konteks yang sama ketika Lang mengucapkannya. Dan dengan pengertian itu, dia melakukan sesuatu yang harus dilakukan, sekaligus meleraikan kisah ini dengan mengharukan sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mengharukan, tetapi ia merupakan suatu keperluan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Merong cedera parah selepas pertarungan hebat dengan Kamawas. Dia sudah hilang kudrat ketika itu, sedangkan musuh masih ramai. Orang-orangnya yang dari awal lagi lebih sedikit daripada angkatan lanun, sudah ramai yang terkorban. Kekalahan terbayang-bayang di layar perak, tetapi ketika itu jugalah armada Rom dan China tiba. Saya diserbu jengkel, malah sudah menghukum Yusri sebagai tidak patriotik. Hei, kalau filem Hollywood sesuailah - di ceruk dunia mana sekali pun, manusia putih juga yang mesti diangkat sebagai wira! Tetapi ini filem produksi Malaysia. Kenapa tak boleh watak tempatan (watak, bukan pelakon) menjadi hero?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi saya yang gelojoh menilai, kerana sesungguhnya tindakan Merong yang mengharukan itu, mengharumkan namanya sebagai pahlawan ulung!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Filem ini mempunyai lompang. Ada perkara yang tidak jelas, ada juga yang masih perlu diperhaluskan. Namun selepas dua jam menonton, saya keluar panggung dengan penuh keterujaan, saling membanding pemerhatian dengan teman. Jiwa seni saya terisi, sama ada penuh atau puas itu perkara kedua. Yang penting, cukup sehingga saya tidak dapat membendungnya seorang diri. Pulang ke rumah, sebaik mengunci pintu lungsur kaca, sepupu saya yang gila sejarah itu menjadi mangsa mendengar apa yang telah anda baca di atas.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6112346161332707430?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6112346161332707430/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6112346161332707430' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6112346161332707430'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6112346161332707430'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/03/hikayat-merong-mahawangsa-yang.html' title='Hikayat Merong Mahawangsa: Yang Tasteless dan Yang Menyelerakan'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7635728466385695424</id><published>2011-02-26T21:17:00.006+08:00</published><updated>2011-02-27T08:11:29.015+08:00</updated><title type='text'>Doctor Zhivago: Pengalaman Pembacaan Yang Berliku</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcTFrU2qSa0nO5Rt2YY-q12P5p-w2A3qwshN3ymxhYrQpKGGNbLfzA"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 173px; height: 291px;" src="http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcTFrU2qSa0nO5Rt2YY-q12P5p-w2A3qwshN3ymxhYrQpKGGNbLfzA" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Yang lusuh&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcTAAgoEKL3hC4RN5UZEgz8tEnOdt6TvBsBntyaQJreJQiZlSjQV"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 181px; height: 278px;" src="http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcTAAgoEKL3hC4RN5UZEgz8tEnOdt6TvBsBntyaQJreJQiZlSjQV" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Yang hilang&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ini bukan ulasan tentang novel agung Boris Pasternak, Doctor Zhivago. Itu memerlukan sebuah entri khusus. Sebaliknya, entri ini merupakan rakaman pengalaman membaca Doctor Zhivago selama hampir 20 hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya pernah meminjam novel ini dari Golden Public Library semasa belajar di Colorado School of Mines, tetapi gaya penceritaan yang perlahan dan bertele-tele membantutkan keinginan saya untuk membaca karya besar yang bertanggungjawab menaikkan nama Pasternak sehingga memenangi Hadiah Nobel Kesusasteraan ini. Saya pernah menonton (tetapi tidak habis) adaptasi layar peraknya semasa anak-anak, namun ingatan terhadap Omar Sharif yang kacak itu pun tidak mampu mendorong. Buku itu akhirnya saya pulangkan tanpa berganjak melepasi Bab I sekalipun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sungguh pun begitu, jauh di sudut hati, saya berazam untuk membacanya juga suatu hari nanti. Namun faktor-faktor seperti naskhah yang dijual di Kinokuniya edisi kulit keras (dan mahal) serta lain-lain alasan, hasrat itu terbantut. Sehinggalah rakan penulis dan juga rakan di Goodreads - Leyla Shuri yang tinggal di Okinawa, Jepun - mengumumkan bahawa beliau sedang memburu naskhah Doctor Zhivago.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kebetulan, sekitar masa itu juga, artikel tentang novel Doctor Zhivago menjadi buku kegemaran Sasterawan Negara (SN) A. Samad Said sehingga mengulang baca setiap tahun terbit di akhbar Mingguan Malaysia. Saya menjadi semakin teruja, terdorong untuk menguliti kisah doktor Rusia (yang berwajah seperti Omar Sharif) itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebaik kembali ke ibu kota seusai cuti Tahun Baru Cina, saya bergegas ke Book Xcess setelah dikhabarkan seorang teman Goodreads yang lain - Haryati - bahawa novel itu dijual di sana. Naskhah terbitan tahun 2002 itu banyak yang tidak kena - saiz tulisannya terlalu kecil untuk orang rabun seperti saya, kulitnya tidak berkenan di hati dan kapsyen "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;One of the greatest love stories ever told&lt;/span&gt;" membuatkan saya berasa segan membacanya di dalam LRT. Namun saya beli juga. Mana nak cari Doctor Zhivago dengan harga runtuh RM 17.90?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kurang seminggu kemudian, saya mengunjungi kedai buku terpakai, Junk Bookstore di Jalan Tun HS Lee, yang diperkenalkan oleh teman penulis dan rakan Goodreads - Norziati - pula. Dalam perjalanan ke sana, Doctor Zhivago dari Book Xcess merupakan peneman dan telah menjadi modal untuk saya berkenalan dengan seorang wanita Cina yang duduk di sebelah di dalam LRT.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wanita itu bernama Angelica (nama Cina-nya saya lupa, tetapi bermaksud "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;a cloud in the sky&lt;/span&gt;"). Dia menegur saya, "Buku ini pernah difilemkan, bukan?" Cukup itu sebagai mukadimah. Kami kemudiannya bercakap tentang Omar Sharif, tentang Julie Christie dan berlanjutan ke Gone With The Wind (boleh tak saya ingat Rhett Butler itu pelakonnya, sedangkan watak Butler sebenarnya dibawa oleh Sharif? Haha).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Angelica lahir pada tahun 1956, dan dia mengaku tidak berpelajaran tinggi. Saya terkejut, kerana wanita ini sangat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;cultured&lt;/span&gt; perawakan dan pertuturannya. Maka dia pun bercerita tentang teman sekolahnya sekeluarga yang berhijrah ke Kanada, lalu menghadiahkan buku-buku di perpustakaan peribadi mereka kepadanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami berpisah kerana saya sudah tiba di stesen Pasar Seni ketika itu. Di Junk Bookstore kemudiannya, saya menjumpai naskhah lusuh Doctor Zhivago terbitan Fontana Books yang kulitnya menampilkan gambar Omar Sharif dan Julie Christie. Naskhah itu sudah uzur, bertampal-tampal pita pelekat dan sangat kuning kertasnya. Harganya RM 18. Teman saya sudah berpesan bahawa buku-buku di kedai ini agak mahal - sesuai dengan nilai buku. Mungkin atas dasar sentimental, biar pun pada pertengahan bulan, saya membeli buku itu. Pulang ke rumah, saya menyeranah diri kerana terlalu impulsif. Terasa bodoh kerana membeli buku buruk, yang sudah dimiliki edisi lebih baru (oleh penterjemah yang sama pula tu!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya menyelit naskhah lusuh itu ke atas rak yang hampir 'meletup' dan melupakannya. Pembacaan diteruskan menggunakan naskhah baru. Setelah sampai lebih separuh, atau setepatnya di halaman 383, dalam rusuh, naskhah itu tertinggal di stesen LRT yang saya kerapi setiap hari. Ralat kerana pembacaan semakin laju, saya 'mengorek' naskhah lusuh dari rak, menyambung pembacaan sebelum tidur dengan harapan agar buku itu masih ada apabila saya mengunjungi stesen yang sama keesokan harinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sayang, buku itu tiada lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika itu, barulah hikmah pembelian impulsif lebih seminggu sebelum itu jelas. Saya menerima dengan hati terbuka. Naskhah lusuh itu saya buka dan baca di dalam bas. Tanpa saya sangka, seorang wanita berbangsa asing yang sering menaiki bas sama saban petang tiba-tiba menukar tempat duduk ke sebelah saya. Katanya, "Terima kasih kerana membaca sastera Rusia. Saya orang Rusia, jurutera di sini."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya menyambut tegurannya dengan senang hati, namun sempat mengangankan suatu hari nanti, kalau ada rezeki, saya di negara luar dan melihat bangsa lain pula membaca karya sastera negara saya. Mungkin saya akan bertindak seperti wanita Rusia itu, dengan bangga mendekati dan mengucapkan terima kasih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Argh, Doctor Zhivago! Siapa sangka banyak perkara sampingan yang saya temui sepanjang mendampinginya? Terasa sayang pula untuk mengucapkan selamat tinggal kepada buku yang akhirnya tamat dibaca selepas hampir 20 hari ini!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7635728466385695424?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7635728466385695424/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7635728466385695424' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7635728466385695424'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7635728466385695424'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/02/doctor-zhivago-pengalaman-pembacaan.html' title='Doctor Zhivago: Pengalaman Pembacaan Yang Berliku'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5074509885319506506</id><published>2011-02-01T17:30:00.002+08:00</published><updated>2011-02-02T14:02:59.804+08:00</updated><title type='text'>Gogol Yang Pertama</title><content type='html'>Saya sebetulnya sudah membatalkan niat awal untuk menulis tentang pengalaman membaca dan menanggapai novela Nikolai Gogol yang bertajuk How The Two Ivans Quarreled. Pertama, kerana saya belum cukup kenal Gogol sebagai seorang penulis besar Rusia, dan kedua, kerana novela ini bukanlah antara karya Gogol yang terkenal. Malah semasa membacanya pun, saya sangsi akan nilai tambah yang saya akan perolehi daripada buku kecil itu. Ya, suatu persoalan yang sangat angkuh sekali, sehingga saya mengingatkan diri - jangan sesekali menyombong dengan buku, dengan ilmu. Tetapi akhirnya saya menulis juga entri ini atas saranan seorang teman penulis. Dan juga kerana kesan kata-kata teman penulis yang lain, tentang khalayak sastera tempatan yang tidak kritis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya julung kali diperkenalkan kepada Nikolai Gogol oleh Jhumpa Lahiri, lewat novel sulungnya (dan tunggal setakat ini), The Namesake. Ketika itu, adalah saya mencari-cari maklumat lanjut tentan Gogol, sehingga berjumpa dengan kisah kematiannya akibat berlapar. Maka saya menyimpulkan Gogol penulis gila, maka karya-karyanya pun mesti berkisar tentang kekacauan jiwa. Saya terlupa bahawa sejarah Rusia yang banyak dan besar, tentang hubungan kaum dan pergolakan politik tentunya lebih berbaur dalam karya-karya Gogol, seperti juga penulis sezamanna, Dostoevsky.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya berasa terpanggil untuk mengenali Gogol dengan lebih dekat lagi selepas sesi Borak Buku bersama SM Zakir pada 16 Januari 2011 yang bertempat di kedai kopi &lt;strike&gt;kapitalis&lt;/strike&gt; Starbucks, KL Sentral. SM Zakir telah memilih novel Taras Bulba tulisan Gogol untuk dikongsi dengan khalayak yang hadir sebagai buku yang memberi kesan besar terhadapnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari acara yang mirip sesi bercerita ini, salah faham saya selama ini terhadap Gogol telah dibetulkan. Gogol menulis tentang perjuangan, tentang patriotisme bangsa Cossack, tentang cinta dan juga pengorbanan. Tidak ketinggalan juga, Gogol membidas pihak-pihak tertentu seperti golongan Yahudi dimakinya habis-habisan, serta pertikaian antara negara-negara di rantau Eropah Timur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya kemudiannya terdorong untuk membaca sendiri karya-karya Gogol, bermula dengan How The Two Ivans Quarreled. Sebab utama saya pilih buku ini dan bukan buku Gogol yang lain? &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Haha&lt;/span&gt;, kerana novela kecil itu yang paling murah antara yang lain! Taras Bulba sudah saya muat turun salinan lembutnya (buku ini berusia lebih 50 tahun, maka ia sudah menjadi milik umum), sementara saya berasa belum bersedia untuk terjun terus ke dalam dunia The Overcoat yang dikatakan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;magnum opus&lt;/span&gt; Gogol.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Meski pun kurang dikenali, How The Two Ivans Quarreled sangat menghiburkan. Ia mempunyai &lt;span style="font-style: italic;"&gt;signature&lt;/span&gt; Gogol yang kuat, seperti pemerian fizikal watak yang sangat terperinci. Mengikut maklumat yang saya perolehi selepasnya, Gogol melihat watak-wataknya sebagai karikatur, dan menggambarkan mereka dengan pandangan geometrikal. Hal ini sangat jelas dalam novela yang saya baca itu. Saya melihat ini dilakukan untuk mengenengahkan perwatakan bukan fizikal watak melalui gambaran zahirnya. Ivan I misalnya digambarkan sebagai lelaki yang berpakaian kemas, dan pembersih. Sementara Ivan N pula gemuk dan gemar tidur sahaja di rumah. Melalui gambaran ini, tanggapan awal saya adalah Ivan I adalah protagonis, sementara Ivan N pula antagonis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tanggapan ini bagaimana pun terhakis apabila Ivan I dengan licik cuba memujuk Ivan N agar menukarkan pistolnya (atau senapang?) dengan seekor babi dan dua karung oat. Perbualan mereka itu berlanjutan sehingga Ivan N yang tidak dapat membendung &lt;span style="font-style: italic;"&gt;irritation&lt;/span&gt; kerana didesak, memanggil Ivan I dengan gelaran 'angsa.' Gelaran naif itu bagaimana pun telah mencetuskan perbalahan besar sehingga dua sahabat ini berpatah arang dan berkerat rotan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perbalahan ini diadukan kepada hakim di Mirgorod oleh kedua-dua pihak. Namun ia tidak pernah diambil serius oleh pihak berkuasa. Sebaliknya, selain satu usaha mendamaikan dua Ivan ini yang gagal, perbalahan ini berlanjutan selama berpuluh-puluh tahun. Ivan I dan Ivan N diberikan harapan-harapan palsu oleh pihak mahkamah sehingga akhirnya, kisah mereka diakhirinya dengan kesimpulan bahawa hidup ini bukanlah sesuatu yang dramatik pun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kesimpulan itu cukup menikam. Gogol diakui sebagai penulis realisme, telah merakam keadaan sebenar masyarakat sehingga ke realiti paling menyakitkan sekali pun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku ini bukan karya Gogol yang terkenal, tetapi cukup sebagai pengenalan yang membuat saya ingin terus mendalami dunianya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5074509885319506506?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5074509885319506506/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5074509885319506506' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5074509885319506506'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5074509885319506506'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/01/gogol-yang-pertama.html' title='Gogol Yang Pertama'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-189687278246696134</id><published>2011-01-31T23:18:00.004+08:00</published><updated>2011-02-01T00:34:13.483+08:00</updated><title type='text'>The Hours: Hidup dan Mati dalam Sehari</title><content type='html'>Saya cuba membaca novel The Hours tulisan Michael Cunningham yang dibeli di kedai buku terpakai di South Broadway, Denver sebanyak dua kali. Sekali sewaktu mula-mula membelinya, dan kedua ketika menyertai Baca@LRT pada Februari 2010 yang bertemakan Sastera. Kedua-dua cubaan untuk menghabiskan buku itu gagal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The Hours merupakan sebuah novel yang sangat perlahan perjalanan plotnya. Ia mengingatkan saya kepada My Name Is Red (Orhan Pamuk) yang juga perlahan, tetapi aspek kehalusan bahasanya menimbal balik kekurangan itu, meski My Name Is Red pun akhirnya saya tinggalkan selepas dibaca lebih separuh. Argh, barangkali The Hours lebih mirip Atonement (Ian McEwan) yang tidak juga berjaya memikat meski saya berkali-kali mengingatkan diri bahawa heronya James McAvoy yang kacak itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi saya belum mahu mengalah. Oleh itu, atas saranan rakan penulis, saya menonton filem The Hours terlebih dahulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The Hours merupakan sebuah novel yang dibina merentas era. Pertama, latar tahun 1923 di Richmond, England di mana Virginia Woolf sedang melawan kemurungan sambil menulis adikaryanya, Mrs. Dalloway. Kedua, tahun 1951 di sebuah sub-bandar di Amerika Syarikat di mana Laura Brown, seorang ibu muda sedang tertekan dalam kehidupan berkeluarga yang tidak pernah diingininya. Ketiga, tahun 2001 di New York, di mana Clarissa Vaughan selepas 20, 25 tahun, masih belum melepaskan cintanya terhadap Richard Brown yang sedang parah menderitai AIDS, biar pun lelaki itu pernah mencuranginya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketiga-tiga latar masa ini berhubung: pada tahun 1951, Laura yang sedang mengenalpasti rasa terperangkapnya dalam sebuah kehidupan berkeluarga acuan penuh visi suaminya sedang menguliti Mrs. Dalloway, buku yang ditulis Woolf pada tahun 1923. Sementara Richard pula, merupakan anak sulung Laura.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti Mrs. Dalloway, novel The Hours yang mengaitkan kehidupan yang dilalui oleh tiga wanita ini - Virginia, Laura dan Clarissa (bahkan Clarissa merupakan nama pertama Mrs. Dalloway!) - mengambil latar pada suatu hari sahaja. Ketika ketiga-tiga watak ini bangun pada pagi itu, mereka melakukan perkara-perkara trivia seperti yang dilalui sehari-hari. Namun, komplikasi berkembang dengan peredaran jam (the hours) pada hari berkenaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tema yang saya lihat mengikat wanita-wanita ini adalah konsep hidup dan mati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi Virginia, dia merasakan kehidupannya di bandar sunyi Richmond adalah hukuman mati. Dia merindui libang-libu kota London, kendati pun ditengking suaminya yang setia, Leonard, bahawa Londonlah yang mula-mula menjadikan Virginia gila. Tetapi kata Virginia, itu lebih baik daripada tidak 'hidup' langsung di desa Inggeris yang damai, yang kononnya baik untuk kesihatan mentalnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sementara Laura pula merasakan jiwanya mati dalam kehidupan sebagai seorang ibu dan isteri. Tambah pula, kehidupan itu dicorakkan sepenuhnya oleh suaminya, sedangkan dia sebagai wanita hanya mampu tersenyum dalam mekap dan baju cantik. Pada hari yang menjadi latar kisah Laura, wanita itu hampir membunuh diri, namun membatalkan niatnya apabila mengenangkan bayi yang sedang dikandung, serta anak sulungnya, Richard. Namun  sebelum tidur pada malam itu, Laura telah membuat keputusan nekad untuk melakukan sesuatu agar dia dapat 'hidup' semula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Clarissa. Argh, Richard menggelarnya Mrs. Dalloway ketika mereka masih berkasih sewaktu muda-muda dahulu. Clarissa 'mati' apabila Richard lari dengan lelaki lain, Louis Waters. Tetapi dia tidak ralat menjaga Richard yang semakin tenat diratah AIDS yang tiada penawar. Cinta yang ditunjukkan Clarissa itulah, kata Richard, yang menyebabkannya terus berjuang untuk hidup, sedangkan dia tidak ingin untuk terus bernyawa. Richard bahkan menyuruh Clarissa membenarkannya mati agar wanita itu dapat hidup untuk dirinya sendiri. Dan apabila Richard membunuh diri - di hadapan Clarissa - wanita itu akhirnya bebas, atau hidup semula, daripada beban yang dipikulnya sendiri itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Inshaallah, semoga pembacaan novel The Hours lancar selepas ini!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-189687278246696134?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/189687278246696134/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=189687278246696134' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/189687278246696134'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/189687278246696134'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/01/hours-hidup-dan-mati-dalam-sehari.html' title='The Hours: Hidup dan Mati dalam Sehari'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6421526162830946485</id><published>2011-01-25T21:22:00.004+08:00</published><updated>2011-01-25T22:09:14.462+08:00</updated><title type='text'>Teori Sastera Melayu Dalam Pembikinan</title><content type='html'>Buku &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Reading Approaches in Malay Literature: Critical Theory in the Making&lt;/span&gt; tulisan Dr Zawiah Yahya saya beli di Ujana Ilmu. Tatkala berkunjung ke sana pada hari terakhir tahun 2010 itu, sebaik Puan Nisah Haron menunjukkan buku tersebut, saya terus jatuh cinta dengan kulit hadapannya. Tanpa sempat membaca tajuk buku, saya terus meminta sebuah untuk dibeli.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ternyata, sebagaimana kualiti sesebuah buku pun, yang dipandang orang tetap kulitnya dahulu. Inilah contoh persembahan sebuah buku ilmiah yang bermaruah, yang mengujakan pembaca untuk memegang dan membeleknya. Bahkan ada yang mungkin membelinya secara impulsif. Buku ini Isnin lalu (24 Januari 2011), saya lihat sudah dipamerkan di rak Highlights/New Arrivals di Kinokuniya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menyentuh kandungannya, buku kecil ini merumuskan lima pendekatan (approaches) dalam menilai karya sastera Melayu yang dicadangkan oleh sarjana-sarjana tempatan. Pendekatan-pendekatan yang dimuatkan dalam buku ini adalah:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Puitika Sastera Melayu (Muhammad Hj Salleh)&lt;br /&gt;2. Pengkaedahan Melayu (Hashim Awang)&lt;br /&gt;3. Gagasan Persuratan Baru (Mohd Affandi Hassan)&lt;br /&gt;4. Teori Takmilah (Shafei Abu Bakar)&lt;br /&gt;5. Teksdealisme (Mana Sikana)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain itu, di Bab  Satu, Dr Zawiah menyebut juga tentang pendekatan "Kata-kunci" oleh Mohammad Mokhtar Hassan dan pendekatan estetik "Rasafenomologi" oleh Suhaimi Abdul Aziz.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaubagaimana pun, hanya lima pendekatan yang disenaraikan di atas dihurai secara mudah, ringkas tetapi padat oleh Dr Zawiah. Sebelum membedah (secara ringkas tetapi padat) setiap pendekatan, Bab Satu menghuraikan sejarah pembinaan teori sastera Melayu di negara ini, termasuklah sebab mengapa perlunya kita membina kayu ukur sendiri dalam menilai karya-karya tempatan. Ini disebabkan oleh pendekatan teori sastera dari luar yang tidak bersesuaian, malah menentang rangka agama dan budaya setempat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bab ini sangat menarik pada saya, seorang pembaca yang tidak mempunyai latar dalam bidang sastera selain menulis 'ikut suka hati' tanpa bersandarkan sebarang teori atau teknik khusus, kerana ia memaparkan sisi lain bidang sastera yang sangat asing bagi saya, iaitu tugas kesarjanaan. Saya terkesan melihat pembinaan teori sastera Melayu yang kuat sebenarnya adalah jalan membina identiti dan jatidiri juga, yang seterusnya akan menuju ke arah pembinaan tamadun. Suatu tanggungjawab yang besar, dan belum selesai!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya, belum selesai kerana menurut Dr Zawiah, pendekatan-pendekatan yang sedia ada pada masa ini kebanyakannya belum mencapai tahap teori dan aplikasi. Gagasan Persuratan Baru barangkali merupakan pendekatan yang paling 'lengkap' sebagai sebuah teori kerana ia mempunyai skop, modul pengajaran, karya sedia ada yang boleh dinilai menggunakan teori ini serta genre baru yang akan memperjuangkan gagasan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, banyak juga suara yang kurang menyenangi Gagasan Persuratan Baru, di samping  pendekatan-pendekatan lain yang dilihat kurang lengkap dan menyeluruh perinciannya untuk dipanggil teori. Oleh sebab itu, tajuk buku ini menekankan bahawa teori-teori sastera Melayu masih dalam pembikinan!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6421526162830946485?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6421526162830946485/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6421526162830946485' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6421526162830946485'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6421526162830946485'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/01/teori-sastera-melayu-dalam-pembikinan.html' title='Teori Sastera Melayu Dalam Pembikinan'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-879991092073519641</id><published>2011-01-19T23:29:00.000+08:00</published><updated>2011-01-18T23:39:40.566+08:00</updated><title type='text'>Kata SM Zakir</title><content type='html'>"Kekuatan cerpen Rebecca Ilham pula dilihat daripada jalur penggunaan bahasa yang kemas dan saintifik, di samping memuatkan fakta dan hujah pemikiran yang mencapah luas. Ketara juga nuansa pemikiran yang mengangkat nilai-nilai Islam. Cerpen  Rebecca Ilham "Protokol Cinta" (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Dewan Sastera, Disember 2009&lt;/span&gt;) contohnya memberikan gambaran yang jelas terhadap segala yang disebutkan di atas."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;-Petikan artikel "Cerpen Mutakhir Sastera Malaysia" oleh SM Zakir (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Dewan Sastera, Disember 2010&lt;/span&gt;)&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-879991092073519641?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/879991092073519641/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=879991092073519641' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/879991092073519641'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/879991092073519641'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/01/kata-sm-zakir.html' title='Kata SM Zakir'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5234238252525206070</id><published>2011-01-18T22:31:00.002+08:00</published><updated>2011-01-18T23:13:42.768+08:00</updated><title type='text'>Naratif Ogonshoto: Pembacaan Yang Terlambat</title><content type='html'>Naskhah Naratif Ogonshoto (Anwar Ridhwan) berusia lebih tiga tahun, dibeli sewaktu pulang bercuti musim panas seusai tahun sophomore di universiti, dibawa merentas lautan dan benua ke Amerika dalam beg pakaian yang tepu buku ketika itu, dibawa pulang semula ke tanah air dalam kotak melalui kontena kapal laut tetapi tidak juga usai dibaca.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya percaya membaca merupakan suatu aktiviti interaktif - bukan saya sahaja yang memilih buku, tetapi buku juga memilih saya. Selain itu, pelbagai faktor persekitaran lain turut mempengaruhi aruhan emosi dan fikiran yang menjadikan sesuatu buku itu 'buku masa ini.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitu jugalah halnya dengan Naratif Ogonshoto. Bahkan setelah Dato' Dr. Anwar Ridhwan diangkat sebagai Sasterawan Negara (SN), saya belum begitu tergerak hati untuk membacanya; sekadar satu lagi nota mental bahawa saya 'mesti baca.' Akhirnya, karya pertama SN Anwar Ridhwan yang baca ladeni adalah Hari-Hari Terakhir Seorang Seniman (versi terjemahan).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, perkembangan serta pelbagai pergolakan di sekitar saya dalam beberapa minggu, bulan dan hampir dua tahun semenjak pulang untuk selama-lamanya ke tanah air, mendorong saya meratah Naratif Ogonshoto dengan rakus dan nikmat sekali. Naratif Ogonshoto merupakan sebuah novel yang boleh juga dianggap sebagai kumpulan cerpen mendedahkan kerencaman citra kebobrokan manusia di Ogonshoto, negara di hujung benua Amerika Selatan yang terdiri daripada tiga gugus pulau (Rai-Rapa, Futu-Ata dan Gora-Gora).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SN Anwar Ridhwan mencipta Ogonshoto sebagai sebuah negara bekas jajahan Jepun, yang kini merdeka secara lahiriah, tetapi masih ditawan pemikiran, sahsiah dan siasah oleh anasir-anasir asing. Beliau mengangkat wacana tentang siasah dan kritik sosial dengan bersahaja, melalui permainan simbol serta perlambangan di samping menyelitkan unsur-unsur saintifik (penyulingan air laut dalam Aisberg, kamera yang mampu merakam masa lalu pada masa kini dalam Kamera sebagai contoh) serta elemen realisme magis yang kuat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Naratif Ogonshoto boleh dibaca selapis, tetapi lebih indah andai diteliti yang tersirat. Terus-terang, saya pun hanya mampu menghadam naskhah ini di permukaan sahaja. Saya paling terkesan dengan bab (atau cerpen?) yang menegaskan kewajipan untuk mendedahkan kebenaran. Sebaris frasa yang sangat saya iingati serta menjawab rasa yang ketika itu berbelah bagi adalah: "Kebenaran yang membisu samalah buruknya dengan kekotoran dan kejahatan yang merajalela" (Bab Mainan, hal. 123). Bab Mainan ini juga merupakan bab yang paling menggamamkan saya, terutamanya apabila menyedari elemen saspen yang secara &lt;span style="font-style: italic;"&gt;subtle&lt;/span&gt; dibina oleh SN Anwar Ridhwan sedari awal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Membaca Naratif Ogonshoto dari bab ke bab (atau cerpen ke cerpen?), tidak sukar rasanya menghubungkan pertalian antara Ogonshoto, sebuah negara nun di Lautan Pasifik yang dibelenggu neokolonialisme dengan iklim di sekitar kita juga. Ogonshoto, seperti sekian banyak objek lain dalam magnum opus SN Anwar Ridhwan ini adalah simbol yang membawa kita keluar dari kotak, lalu meneliti peribadi serta persekitaran kita dari luar tubuh dan persekitaran hakiki. Tetapi pada Epilog-nya, naskhah ini mengajak kita pulang; pulang ke Kali Besar di Tanah Malaya. Pulang dengan kesedaran, tentunya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih, SN Anwar Ridhwan kerana menulis buku ini, juga kerana sudi menurunkan tanda tangan di atas naskhah milik peribadi di Rumah GAPENA tempoh hari.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5234238252525206070?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5234238252525206070/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5234238252525206070' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5234238252525206070'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5234238252525206070'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/01/naratif-ogonshoto-pembacaan-yang.html' title='Naratif Ogonshoto: Pembacaan Yang Terlambat'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1338699906573501547</id><published>2011-01-17T21:47:00.006+08:00</published><updated>2011-01-17T22:35:45.918+08:00</updated><title type='text'>Sisi Lain</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TTRPsUjZ8tI/AAAAAAAAB7E/QD-Lru4Uw7U/s1600/Demo%2BInterlok%2BRumah%2BGapena.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TTRPsUjZ8tI/AAAAAAAAB7E/QD-Lru4Uw7U/s320/Demo%2BInterlok%2BRumah%2BGapena.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5563159062559453906" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Demonstrasi Aman NGO terhadap Pembakaran Buku Interlok di Rumah GAPENA&lt;br /&gt;15 Januari 2011&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Kredit foto: Sinaganaga&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti yang saya katakan kepada beberapa orang, kejadian yang menyedihkan ini menggamamkan, menjadikan saya terlalu kelu untuk berkata lisan dan kaku untuk menulis pernyataan. Maka saya hadir sebagai pemerhati dan pendengar, dalam bahasa bisunya menyatakan pendirian.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TTRKgM9Y6QI/AAAAAAAAB60/O524EkGyxak/s1600/Borak%2BBuku%2BI%2Bdengan%2BSM%2BZakir.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TTRKgM9Y6QI/AAAAAAAAB60/O524EkGyxak/s320/Borak%2BBuku%2BI%2Bdengan%2BSM%2BZakir.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5563153356804385026" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Borak Buku (Episod Pilot) bersama SM Zakir&lt;br /&gt;Starbucks, KL Sentral&lt;br /&gt;16 Januari 2011&lt;br /&gt;Kredit foto: Arif Atan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seusai sesi 'bercerita' tentang Taras Boulba (karya Nikolai Gogol) oleh Sasterawan Muda MASTERA, SM Zakir, kami melanjutkan bicara tentang hal-hal lain - termasuklah perancangan acara baca puisi di pulau selatan, inshaallah. &lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;Oh, saya bukan mantan MPR, ya!&lt;/span&gt; ;P&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berjuang melalui pena sahaja tidak memadai. Tindakan juga perlu.&lt;br /&gt;Ada teman yang bertanya, "kau tak penat?"&lt;br /&gt;Jawab saya (dalam hati), "Dunia tempat berjuang, di akhirat boleh bersenang-senang, inshaallah."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menulis itu tentunya aktiviti bersendiri-sendiri dan bersunyi-sunyi. Tetapi dalam dunia ini, kita bukan hidup seorang diri, dalam dunia yang utopia serba-serbi!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuma yang mengecewakan, saya mencari wajah-wajah penulis lain segenerasi di acara-acara sebegini. Argh, kita ramai bukan? Tetapi entah mengapa selain kelibat penulis-penulis mapan serta rakan-rakan yang sama, tampang rakan-rakan lain yang ingin saya kenali dan gauli dengan lebih dekat tidak kelihatan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Sedang tunggu siapa-siapa muat naik gambar di Dialog Orang Muda yang mempolemikkan Dasar Kebudayaan Kebangsaan - ada konsep yang saya tak begitu faham yang akhirnya difahami atas penjelasan ilmiah para panel. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;RUGI sapa tak pi!&lt;/span&gt; Terima kasih!)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1338699906573501547?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1338699906573501547/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1338699906573501547' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1338699906573501547'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1338699906573501547'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/01/sisi-lain-seorang-penulis.html' title='Sisi Lain'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TTRPsUjZ8tI/AAAAAAAAB7E/QD-Lru4Uw7U/s72-c/Demo%2BInterlok%2BRumah%2BGapena.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5773138863706732206</id><published>2011-01-03T09:57:00.006+08:00</published><updated>2011-01-03T17:59:59.297+08:00</updated><title type='text'>Kimono Ungu Bakal Didiskusikan</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TSEtuwJi4iI/AAAAAAAAB6k/DvLBatLMozM/s1600/Kimono%2BUngu.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 219px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TSEtuwJi4iI/AAAAAAAAB6k/DvLBatLMozM/s320/Kimono%2BUngu.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5557773696374071842" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tarikh: 6 Januari 2011.&lt;br /&gt;Hari: Hari Khamis.&lt;br /&gt;Waktu: 10.00 pagi&lt;br /&gt;Tempat : Bilik Kiambang di Akademi Pengajian Melayu, Universiti Malaya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terdapat dua pembentangan iaitu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Che' Abdullah Che' Yahya pensyarah dari UKM dengan judul makalahnya Analisis Pemikiran Novel Daun (Malim Ghozali PK).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Encik Mohd Ali Atan (APM, UM) dengan makalah berjudul Resepsi &lt;b&gt;Kump. Cerpen Kimono Ungu Bersulam Bunga&lt;/b&gt;: Jati diri Gadis Perantau (Rebecca Ilham).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jemput datang!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5773138863706732206?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5773138863706732206/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5773138863706732206' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5773138863706732206'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5773138863706732206'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/01/kimono-ungu-bakal-didiskusikan.html' title='Kimono Ungu Bakal Didiskusikan'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TSEtuwJi4iI/AAAAAAAAB6k/DvLBatLMozM/s72-c/Kimono%2BUngu.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5921911344959350854</id><published>2011-01-02T11:13:00.003+08:00</published><updated>2011-01-02T11:35:34.532+08:00</updated><title type='text'>Why Be In The Dark When You Have The Choice to Be In The Light?</title><content type='html'>Saya tidak boleh menulis tentang emosi hitam - saya bukan orang yang suka berlarut-larut meladeni, melayani tekanan; balik ke rumah sunyi, masuk ke bilik yang gelap macam gua, tutup lampu, tarik selimut sampai tutup kepala lalu tidur 14 jam. Saya pernah membaca buku-buku fiksyen YA tentang remaja depresi seperti ini (masih membacanya kadang-kala), malah pernah juga mengikutkan hati melakukan perkara seperti yang digambarkan atas sebab-sebab bodoh, tetapi apabila terbangun dari tidur 14 jam itu, saya akan berasa sangat lemah kerana tidak bertegas dengan diri sendiri. Maka saya akan berjanji untuk tidak mengulanginya lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka, adakah saya seorang yang palsu dan berpura-pura kalau saya menolak untuk menulis tentang emosi hitam?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya bukan ustazah, tetapi sudah banyak kali saya gagal menemukan ketenangan dengan cara selain mendekatkan diri dengan Tuhan, dengan fitrah. Jikalau saya menolak untuk menulis tentang kebenaran yang saya temui ini, bukankah itu lebih palsu dan berpura-pura?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya, tentunya saya punya sisi gelap sendiri. Tetapi apakala saya tidak membiarkannya mendominasi personaliti tetapi hanya menjadikannya sebagai satu kaedah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;check and balance&lt;/span&gt; kelemahan serta kekuatan diri - tentu ia tidak mendefinisikan siapa saya sebagai manusia, atau juga penulis. Maka perlukah saya menulis tentang sesuatu yang tidak saya mesrai?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak memiliki, atau setepatnya, telah merdeka daripada kekacauan jiwa seperti yang digambarkan Ryu Murakami dalam Piercing, atau Sylvia Plath dalam The Bell Jar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan kamu, bila lagi?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5921911344959350854?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5921911344959350854/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5921911344959350854' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5921911344959350854'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5921911344959350854'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2011/01/why-be-in-dark-when-you-have-choice-to.html' title='Why Be In The Dark When You Have The Choice to Be In The Light?'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1729988450402632947</id><published>2010-12-28T21:53:00.006+08:00</published><updated>2010-12-28T23:28:24.195+08:00</updated><title type='text'>Numbers + Emotions = Beauty</title><content type='html'>Alhamdulillah, I was rewarded with the time and opportunities to read and finish "The Housekeeper and The Professor" by Yoko Ogawa, a book that caught my attention since I was still in the US. Saw it in Kansai Airport while waiting for my flight home as well, but I finally purchased it at a fraction of its retail price in - where else - Book Xcess.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is a thin novel, as Ogawa's other works such as The Diving Pool and Hotel Iris. Even though Ogawa comes into fame through The Diving Pool, which is available at Book Xcess way before THaTP becomes available over the weekend (I think), I was not intrigued to  get know her through the former novel. Hotel Iris was published sometimes recently, and from the gist I gathered through Kinokuniya's newsletter, the book is Ryu Murakami-like, who after &lt;strike&gt;wasting my time&lt;/strike&gt; reading Piercing, is in my list of one of the most memorable authors. Hence, The Diving Pool, with its dark cover, must be along the same line.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway. I was first attracted to THaTP because when I first flipped through it, I saw equations and mathematical notations.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;How geeky.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Reading the book was an experience like no other. I was taken back to my college days through Euler's formula - it was introduced in my DiffEq class (or was it Calc 3? I'm pretty sure it was DiffEq...), which now that I think about it, was taught by a Math teacher so good looking that it was worth getting up early and attending his 8 o'clock class, three times a week. I have also forgotten all about the imaginary numbers, but Ogawa reminded me of it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I sometimes thought how mathematicians are "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;syok-sendiri&lt;/span&gt;" with their imaginary numbers, negative numbers, 4-D planes, etc; Ogawa didn't argue with that notion, she agreed even, but went further and claimed that that is the beauty of mathematics - it makes sense, but it doesn't; all at the same time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Just like life, and its complications. Which I think, are the main points Ogawa wanted to convey to readers.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was amazed at how Ogawa linked everything together. Whatever happened throughout the book, they would all be traced back to numbers - be it The Professor's 80-minutes memory, The Housekeeper's hardship as a single, unmarried young mother, Root's maturity despite his young age and The Silently Suffering Widowed Sister-in-Law. If you wanted to be technical, then yes, numbers is the main theme, while the sub-plots are the side journeys to explore the characters and bring them all home to ... the numbers.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I finished the book during lunch hour, in the noisy food court in the shopping mall near my workplace, fighting back tears as the characters - or maybe only The Professor - returned "home."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1729988450402632947?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1729988450402632947/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1729988450402632947' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1729988450402632947'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1729988450402632947'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/12/numbers-emotions-beauty.html' title='Numbers + Emotions = Beauty'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-2889154619563137037</id><published>2010-12-28T20:15:00.009+08:00</published><updated>2010-12-28T21:25:13.155+08:00</updated><title type='text'>Aesthetic in Lolita</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href=""&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 134px; height: 207px;" src="" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;This is the exact image of my Lo-lee-ta, borrowd from &lt;a href="http://www.google.com.my/imgres?q=lolita+nabokov&amp;amp;hl=en&amp;amp;biw=1280&amp;amp;bih=557&amp;amp;gbv=2&amp;amp;tbs=isch:1&amp;amp;tbnid=WPBnnQ9biKi5nM:&amp;amp;imgrefurl=http://abbyf.wordpress.com/page/2/&amp;amp;imgurl=http://abbyf.files.wordpress.com/2009/04/lolita2.jpg&amp;amp;zoom=1&amp;amp;w=324&amp;amp;h=500"&gt;here&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Finally I finished reading my copy of Lolita, purchased 3 years ago from Tattered Cover Bookstore upon finishing Azar Nafisi's celebrated memoir - Reading Lolita in Tehran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In between the purchase and the actual act of reading it front to back, I'd met Dr Nafisi during a book signing session - in Tattered Cover, no less - and read her second memoir (Things I've Been Silent About). Not to mention that I'd attempted to read Lolita a couple of times, to no avail.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The reason for such tardiness is actually an echo, of so many before me. Why on earth did Nabokov write Lolita? Why would people want to read a psychotic account of a pedophilia, justifying his taboo-ed, incestuous relationship with his 12-year old stepdaughter? And why, oh why, does Lolita receive critical acclaims, and has been read widely for decades (my personal copy is a 50th Anniversary Edition)?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lolita was beautifully written, no doubt about that. The words were carefully chosen and constructed while the punctuations were accurately placed. The proses flowed gracefully. I have this quirks of muttering aloud of what I read, and the sentences felt like they melted at the tip of my tongue.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Even though structurally the novel appeared effortlessly written, Nabokov shared that he spent days, even weeks and months on a scene. No wonder they are wonderful, to the extent that I had to remind myself sometimes, that English is not Nabokov's first language. Lolita was after all, claimed Nabokov himself, "was the record of my love affair with the English language."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The intentional twists and turns also kept me glued to it, once I was assured by Rahimidin Zahari's words that Lolita is not porn. Believe it or not, four initial publishers rejected Lolita because the p-part never took off. Bravo, Nabokov!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But is there anything else that I learned from Lolita?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Now that I think about it, while consciously I sort of scorn upon it, but unconsciously, who knows? Maybe whatever lesson I learned will surface out, maybe never!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-2889154619563137037?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/2889154619563137037/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=2889154619563137037' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2889154619563137037'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2889154619563137037'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/12/aesthetic-in-lolita.html' title='Aesthetic in Lolita'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6816672154954482163</id><published>2010-12-12T07:24:00.005+08:00</published><updated>2010-12-12T14:55:40.293+08:00</updated><title type='text'>Cerpen CITRA VENEZIA di MM, 12 Disember 2010</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs1199.snc4/155120_1360319786878_1798062443_695410_7738853_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 432px; height: 592px;" src="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs1199.snc4/155120_1360319786878_1798062443_695410_7738853_n.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;p style="font-style: italic;"&gt;"Aku masih tak percaya Tuhan, Zah."&lt;br /&gt;Zahra tersenyum.&lt;br /&gt;Sedikit pun ujaran jujur tidak membekas di hatinya. Alistair barangkali melontar provokasi. &lt;/p&gt; &lt;p style="font-style: italic;"&gt;Tambahan pula, lelaki itu baru sahaja menghadiri pembentangan kertas kerjanya. Zahra bahkan lebih terkejut dengan kehadiran Alistair ke persidangan sains dan agama yang berlangsung di Universita Ca' Forsica. Alistair Henry tidakkah paling anti sebarang cubaan, perkaitan malahan bukti-bukti yang menghubungkan sains dengan agama?&lt;/p&gt; &lt;p style="font-style: italic;"&gt;"Tahan juga telinga engkau menadah pembentangan aku, ya?"&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-style: italic; text-align: right;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;&lt;a href="http://utusan.com.my/utusan/info.asp?y=2010&amp;amp;dt=1212&amp;amp;pub=Utusan_Malaysia&amp;amp;sec=Sastera&amp;amp;pg=sa_01.htm"&gt;Citra Venezia&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;Oleh Rebecca Ilham&lt;br /&gt;Mingguan Malaysia, 12 Disember 2010&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;p style="font-style: italic; text-align: right;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah.&lt;br /&gt;Cerpen "Citra Venezia" disiarkan akhbar Mingguan Malaysia hari ini, 12 Disember 2010.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sebetulnya berharapan agar sempat melihat sebuah cerpen terbit sebelum tirai 2010 dilabuhkan dan cerpen ini memenuhi harapan itu meski pun pada mulanya tindakan  untuk menghantarnya ke MM adalah keputusan berisiko tinggi berikutan sukarnya menembusi akhbar arus perdana itu. Tambahan pula, cerpen "Dialog Subuh" sudah pun disiarkan MM lewat bulan Mei yang lalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, ada faktor lain yang mendorong tindakan saya itu. Faktor 'cemburu.' Cemburu untuk menandingi tentunya, bukan cemburu untuk mengkhianati!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sedikit tentang proses kreatif - cetusan untuk cerpen ini berlaku tiba-tiba. Saya sedang mengulangkaji untuk penilaian teknikal di tempat kerja dan sangat stres tentangnya. Maka, saya berhasrat untuk merakamkan 'seksa' yang pertama kali saya lalui ini, dan akan berulang lagi pada tahun-tahun akan datang. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;strike&gt;I might as well get something I love out of something I hate, right?&lt;/strike&gt;&lt;/span&gt;&lt;strike&gt; ;)&lt;/strike&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka saya pun memilih teori keseimbangan material (material balance equation-MBE) yang merupakan salah satu metodologi manual menghitung jumlah minyak mentah dan gas asli yang mampu dikeluarkan oleh sesebuah takungan. Kebetulan menonton satu episod CSI beberapa minggu sebelumnya, terlintas juga untuk menggabungkan MBE dengan Hukum Newton Ketiga. Dengan itu, lahirlah watak Zahra, seorang jurutera petroleum dan Alistair, seorang ahli fizik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka bercakap tentang Tuhan, tentang bagaimana sains 'memberitahu' tentang kewujudan Tuhan, di suatu petang di pinggir terusan utama - Canalasso - di Venice diiringi alunan Le Quattro Stagioni, empat konserto gubahan Giacomo Vivaldi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Argh, saya bercakap terlalu panjang!&lt;br /&gt;Selamat membaca pada anda!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6816672154954482163?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6816672154954482163/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6816672154954482163' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6816672154954482163'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6816672154954482163'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/12/cerpen-citra-venezia-di-mm-12-disember.html' title='Cerpen CITRA VENEZIA di MM, 12 Disember 2010'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-8454437422660026455</id><published>2010-11-14T19:42:00.006+08:00</published><updated>2010-11-14T20:44:00.009+08:00</updated><title type='text'>Peran Gender Yang Terjungkir Balik</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/d/dc/Ooku.JPG/230px-Ooku.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 230px; height: 288px;" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/d/dc/Ooku.JPG/230px-Ooku.JPG" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Imej dipinjam dari laman &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/%C5%8Coku:_The_Inner_Chambers"&gt;Wikipedia&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Bulan ini ialah "Bulan Membeli Buku Secara Impulsif". Akhir minggu lalu, saya gatal mulut bertanyakan manga Ooku Volume 1 yang saya tempah seminggu sebelumnya di Kinokuniya sementelah tidak menerima sebarang panggilan telefon tentangnya. Dan 'padan muka' saya, manga yang dipesan khas kerana kehabisan stok itu telah tiba di kedai buku berkenaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ooku pertama kali menggamit minat saya ketika ia dipamerkan di rak khas New Arrivals barangkali setengah tahun lalu. Ketika itu ia baru menang &lt;a href="http://www.tiptree.org/"&gt;James Tiptree Jr Award&lt;/a&gt;, anugerah yang diberikan kepada karya sains fantasi yang menyelongkar isu serta persoalan gender untuk tahun 2009. Tetapi pada masa itu, saya tidak tahu tentang tujuan Tiptree Award. Yang saya tahu, label "M" untuk pembaca matang dan amaran "Parental Advisory Explicit Content" di kulit hadapan dan belakang manga itu menangguhkan niat untuk membeli dan membacanya meski Ooku seharusnya punya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;selling point&lt;/span&gt; yang kuat kepada seorang feminis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ooku merupakan sebuah karya yang dibina di dunia alternatif pada zaman feudal, atau setepatnya pada zaman pemerintahan Tokugawa yang bertempat negara Jepun. Bayangkan, kata Fumi Yoshinaga, populasi lelaki di Jepun hanya seperempat daripada wanita akibat serangan sejenis penyakit cacar. Lelaki jadi komoditi yang sangat berharga - mereka dilindungi, dilarang bekerja keras dan benih mereka menjadi rebutan untuk memastikan kemandirian manusia di negara itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh sebab lelaki kini menjadi gender minoriti, segala peranan pemerintahan dan pentadbiran diambil alih sepenuhnya oleh wanita. Hatta, syogun dan para penasihatnya juga wanita. Seperti para pemerintah lelaki yang mempunyai harem besar dipenuhi para gundik, syogun di &lt;span style="font-style: italic;"&gt;alternate Japan&lt;/span&gt; ini juga mempunyai &lt;span style="font-style: italic;"&gt;inner chamber&lt;/span&gt; (ooku) sendiri, yang didiami 3000 orang lelaki, dan sebahagiannya merupakan lelaki-lelaki paling kacak di seluruh Jepun. Peranan mereka tidak berbeza dengan peranan tipikal dan konvensional gundik-gundik perempuan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bahkan, perangai mereka juga sama!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mula-mula, terasa kelakar meladeni kerenah lelaki-lelaki 'simpanan' ini menikam belakang sesama sendiri. Memang tak ubah seperti perangai cemburu perempuan juga. Kehadiran Mizuno yang memberontak juga mengingatkan saya akan perwatakan tipikal gundik perempuan yang bakal jadi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;favorite&lt;/span&gt; raja. Telahan itu terbukti apabila Mizuno dipilih sebagai &lt;span style="font-style: italic;"&gt;secret swain&lt;/span&gt; syogun Yoshimune.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun kemudiannya plot tidak lagi dapat ditebak. Mizuno yang menjadi fokus pada awal buku pertama ini rupa-rupanya bukanlah watak utama. Sebaliknya, Ooku membawa gagasan yang lebih besar daripada hal-hal 'dalam kelambu.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yoshimune, seorang syogun yang sangat tegas dalam hal ehwal perbendaharaan negara, mempersoalkan tentang gelar nama yang digunakan oleh wanita di Jepun. Dia hairan kerana meski wanita memegang tampuk pemerintahan tertinggi, tetapi nama keluarga yang digunakan masih nama lelaki. Malah, Yoshimune pernah tanpa sengaja menyangka Reverend Kasuga, orang yang mula-mula menubuhkan sistem Ooku untuk syogun wanita sebagai seorang lelaki juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di samping itu, ketika menerima wakil dari rombongan dagang dari luar negara menghadap, Yoshimune diwajibkan mengenakan persalinan lelaki sehingga disangka budak muda oleh kapitan Belanda tersebut. Bak kata Yoshimune kepada Murase-san, jurucatat istana yang berusia hampr 100 tahun, "kalau dilihat kepada rekod dan dokumentasi, orang luar akan menyangka negara ini diterajui lelaki."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk mencari jawapan terhadap persoalan yang mengganggunya itu, tentang adakah wanita memerintah Jepun sejak azali, Murase-san yang dilahirkan dan remaja sebelum populasi lelaki surut mendadak itu telah menyerahkan Chronicles of Dying Days kepada Yoshimune. Buku kedua dan seterusnya (setakat ini ada empat kalau tak salah), merupakan kisah dalam dokumentasi yang dicatat oleh Murase-san itu. Saya sudah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;bibliobankrupsi&lt;/span&gt; bulan ini, maka terpaksalah tunggu gaji seterusnya untuk mengetahui kisah lanjut dalam &lt;span style="font-style: italic;"&gt;inner chamber&lt;/span&gt; istana Edo (kini Tokyo).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sungguh pun begitu, terdapat beberapa persoalan gender yang dicetuskan Fumi Yoshinaga yang menarik sekali pada pandangan saya:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Adakah bilangan (dalam kes ini populasi) penting dalam menentukan pegangan kuasa?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Benarkah perangai lelaki dan wanita itu tiada beza, apabila diletakkan dalam situasi yang sama (perbandingan antara peranan tipikal masa kini dengan alternatif ciptaan Yoshinaga)?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Berapa lamakah perubahan (wanita mengambil alih peranan lelaki) diterima menjadi kebiasaan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Siapa kata manga tidak berfaedah? Cuma perlu pandai pilih (seperti yang lain-lain juga)!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-8454437422660026455?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/8454437422660026455/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=8454437422660026455' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8454437422660026455'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8454437422660026455'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/11/peran-gender-yang-terjungkir-balik.html' title='Peran Gender Yang Terjungkir Balik'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7142707209614318237</id><published>2010-11-06T11:18:00.004+08:00</published><updated>2010-11-06T12:09:02.238+08:00</updated><title type='text'>Belajar Tinggi-Tinggi Akhirnya Ke Dapur Juga</title><content type='html'>I wanted to get The Haunted Bookshop from Kino, to read over the (slightly) long(er) weekend, but it is listed to be over RM100. Thus I decided to consult a friend who's rated it 4 stars on Goodreads. She recommended it, and also the prequel - Parnassus on Wheels. Kino has Parnassus on standard paperback price, hence I was less reluctant to purchase it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I read Parnassus expecting it to be a book about books, but I discovered it was so much more than that. It was a classic ode to feminism! Haha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Helen McGill has been keeping the farm household for her brother, farmer-turned-author Andrew McGill for 15 years. During that duration, she has compiled an 'anthology' of 6000 loaves of bread and collected 1300 dozens of eggs while he vanished some time or other on his vagabond trips to find materials for his books, shirking the responsibilities on Sabine Farm solely to his sister. Helen was tired of it, she had been hiding, intercepting a lot of messages from publishers and fans alike to prevent Andrew from leading, continuing such 'irresponsible' life but to no avail.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Therefore, when one day, Roger 'Professor' Mifflin in his Parnassus, driven by a horse named Pegasus stopped by with an offer to sell his wagon of a traveling bookshop to Andrew for $400, Helen seized the opportunity to buy it for herself and went on her first vacation in 15 years!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was amazed by Helen's impulsiveness. She decided in less than 15 minutes, and took another quarter of an hour to write a check, leave Andrew a note, packed and instructed her slow-witted Swede helper about the matter of the household. Then she was off!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alongside Mifflin who taught her the gospel of good books, Helen learned to embrace her newly found freedom. At one point, she even felt like shouting to a housewife who was busy with chores, "Oh, silly woman! Leave you stoves, your pots and pans and chores, even if only for one day! Come out and see the sun in the sky and the rive in the distance!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This liberation went further as the plot progressed, Helen learned to take charge of her life, and to acknowledge her desire as a woman - even as a near 40 years old - to love and be loved.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Of course there are other angles on which this book can be discussed, but as someone who loves books and passionate about feminism, I can be a lot biased when books become a device that liberate women from their typical roles.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;However, I was less than satisfied with the ending. I was disappointed when Helen referred to Mifflin (who was now the love of her life) as "my master." And when she got back to Sabine Farm, she quickly assumed her role of the woman of the household while the men 'gossiped' (about her) in the sitting room. Like, after all those adventures then you go back to that? It's no different that the famous Malay notion, "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;belajar tinggi-tinggi pun akhirnya ke dapur juga&lt;/span&gt;."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Blrrrgh.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7142707209614318237?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7142707209614318237/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7142707209614318237' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7142707209614318237'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7142707209614318237'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/11/belajar-tinggi-tinggi-akhirnya-ke-dapur.html' title='Belajar Tinggi-Tinggi Akhirnya Ke Dapur Juga'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1767134633263235314</id><published>2010-11-03T20:24:00.007+08:00</published><updated>2010-11-03T20:59:56.209+08:00</updated><title type='text'>Library Task Force Protecting The Sanctity and Existence of (Banned) Books</title><content type='html'>So I finished The Bell Jar during lunch hour. That posed a problematic situation; I didn't have anything decent to read during the journey back home. The thing about working in the vicinity of the most well-stocked bookstore in the country was, yes, book-shopping convenience.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I have a book by James Wood, Madam Bovary and even The Golden Notebook to be attacked at home, so I needed/wanted something light. Hence, I decided to get a manga. I had set eyes on Library Wars a few weeks back and what can I say, it was kismet, I was destined to purchase and savor it anyway.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So why Library Wars?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Easy. It was a manga about library and books. It was set in near dystopian future where in Japan the Media Betterment Act was passed as a way for the government to confiscate 'indecent' books at their pleasure. In retaliation, state libraries set up their own Library Task Force, where selected librarians were army-trained to protect reading materials.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It was kinda cheesy, because the main characters were 'jual-mahal' to each other but we all know that they will be together-together in the end (I only read Vol. 1). But hey, it's about books. That's a huge selling points for me. I got teary-eyed even, when the Library Task Force Agent went all macho and helped Iku Kasahara when she refused to give up the copy of a fairy tale book she waited for 10 years to the Media Betterment Committee raiding her neighborhood bookstore.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What is WRONG with fairy tales?? I devoured fairy tales as a kid, and I'm still a feminist! I first read Madam Bovary when I was 12, but I didn't turn out like Emma - I hated her even. My parents actually trusted me that much to not filter my preferred reading materials. Why can't others do that as well?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh well, that's beside the point. I'm just venting out - a lot of reading materials I savored these past weeks revolved around injustice. It's time to set things right, maybe a la the Library Task Force!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1767134633263235314?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1767134633263235314/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1767134633263235314' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1767134633263235314'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1767134633263235314'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/11/library-task-force-protecting-sanctity.html' title='Library Task Force Protecting The Sanctity and Existence of (Banned) Books'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3888637175781925003</id><published>2010-11-02T21:12:00.005+08:00</published><updated>2010-11-02T22:04:00.866+08:00</updated><title type='text'>The Bell Jar: This Is What It Might Be Like If You Decided To Let Go of Life</title><content type='html'>During the first half of the book, Esther Greenwood's stint in New York reminded me so much of The Catcher in The Rye. It was full of angst (albeit an estrogen-charged one) and pointless, apart from being a novel, and a very convincing one at that.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then came the second half. Esther was now back in suburban Boston, spending (or wasting) the rest of summer under her mother's roof because her application to enroll in a writing course given by a prominent writer/professor was rejected. Esther expected herself to breeze through the application process, and went on to fulfill her ambition to be a published writer whose short stories would be bought by the likes of the magazine she worked for in New York. But that was not to be.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At this hiccup in life, Esther, who was a straight-A student for 15 years, asked herself: what if I decided to let everything go? Myself, my mind and people's expectations of what I would, could be?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As someone who's all about discourse, and 'educational' novels, I surprised even myself when I found I actually enjoyed the whole book. What was it with me? Or rather with Sylvia Plath herself? Was it this online quiz I took some time ago entitled 'Which Poet Are You?' and my answers spat out that I inclined to be like the darkly emotional Plath?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But I was disappointed when near the end it was implied that Esther's problems seemed to spark off from people's expectations of her marrying medical student, childhood friend Buddy Willard. So you don't love him, or any men for that matter. Can't you just tell him off? Oh well. She did turned down his proposal, but her mother hinted what a nice boy he was. Oh well.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esther's issues with sexuality were also pretty lame. I can't believe myself that in the end she was 'cured' after being fitted with an IUD because "now I can have sex without getting pregnant, just like men."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I wish being a woman is that easy. But again, this novel was written more than 40 years ago, when things like birth control and non-marital intimacy defined female emancipation.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The ending was alright. I couldn't help feeling please that the IUD turned out to be a disaster. But I was glad that she made Irwin paid for the hospital bills. We never learned what exactly happened, but beware, it involved a hemorrhage. I also like it when Esther said "I don't care" when Buddy Willard upon visiting her during he last few days in Caplan asked, "who would marry you now, Esther (now that you've been institutionalized)?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That, ladies and gentlemen, is what I call a liberation.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This book reminded me to the movie Girl, Interrupted, which starred Wynona Ryder, who also loved writing and had a disturbed mind. Yikes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What is it about writing that makes people spiral down under?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3888637175781925003?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3888637175781925003/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3888637175781925003' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3888637175781925003'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3888637175781925003'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/11/bell-jar-this-is-what-it-might-be-like.html' title='The Bell Jar: This Is What It Might Be Like If You Decided To Let Go of Life'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-2151713693592227667</id><published>2010-11-01T20:07:00.002+08:00</published><updated>2010-11-01T20:19:33.701+08:00</updated><title type='text'>Antara Feminisme dan Hak Wanita Mengikut Agama: Kimono Ungu Bersulam Bunga dari Perspektif Seorang Pembaca Lelaki</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_9h99ZhOKkdQ/TLu9YD1SjFI/AAAAAAAAAmA/5qvR7Ybw6uY/s400/Antara+Feminisme+dan+Hak+Wanita+Mengikut+Agama.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 328px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_9h99ZhOKkdQ/TLu9YD1SjFI/AAAAAAAAAmA/5qvR7Ybw6uY/s400/Antara+Feminisme+dan+Hak+Wanita+Mengikut+Agama.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Gambar ihsan &lt;a href="http://alghazalisulaiman.blogspot.com/2010/10/antara-feminisme-dan-hak-wanita.html"&gt;Al Ghazali Sulaiman&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ulasan kumpulan cerpen kecil Kimono Ungu Bersulam Bunga oleh Al Ghazali Sulaiman dalam akhbar KABAR edisi 11-25 Oktober 2010.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-2151713693592227667?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/2151713693592227667/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=2151713693592227667' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2151713693592227667'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2151713693592227667'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/11/antara-feminisme-dan-hak-wanita-dalam.html' title='Antara Feminisme dan Hak Wanita Mengikut Agama: Kimono Ungu Bersulam Bunga dari Perspektif Seorang Pembaca Lelaki'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_9h99ZhOKkdQ/TLu9YD1SjFI/AAAAAAAAAmA/5qvR7Ybw6uY/s72-c/Antara+Feminisme+dan+Hak+Wanita+Mengikut+Agama.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1486372377383903287</id><published>2010-10-23T17:24:00.003+08:00</published><updated>2010-10-23T20:20:54.467+08:00</updated><title type='text'>Never Let Me Go: Buku Berhantu</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Haunting&lt;/span&gt;, atau terjemahan langsung ke bahasa ibunda - berhantu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itulah kesimpulan tuntas yang terlintas di kepala saya yang dikocak bas panjang yang dipandu gopoh mendaki perbukitan Ulu Kelang sebaik menyudahkan Never Let Me Go, sebuah novel karya Kazuo Ishiguro. Buku terakhir yang menerbitkan reaksi yang sama adalah &lt;a href="http://rebeccailham.blogspot.com/2009/04/unaccustomed-earth-is-not-fairy-tale.html"&gt;Unaccustomed Earth tulisan Jhumpa Lahiri.&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Buku ini bukan buku saya. Afni yang meminjamkan minggu lalu. Atas dasar apa, saya kurang pasti. Timbal balik agaknya, kerana saya mengenalkan Ishiguro kepadanya lewat kumpulan cerpen Nocturnes. Saya sengaja meninggalkan buku itu di rumahnya, dan dia mengaku menghabiskan buku itu dalam masa semalaman sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya, Nocturnes bukanlah buku yang benar-benar meninggalkan kesan pada saya. Saya membaca buku itu untuk belajar tentang bentuk dan teknik, sementelah &lt;a href="http://ummuhurayrah.blogspot.com/2009/11/jangan-lepaskan-tanganku.html"&gt;kata Adibah Abdullah&lt;/a&gt;, Ishiguro hebat bermain dengan pameran emosi. Pembaca-pembaca karya saya tentu tahu dan perasan kelemahan saya yang ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh sebab saya mencari bentuk semata-mata, maka itulah yang saya jumpai. Pembacaan Nocturnes berbentuk analisa dan saya tidak habis-habis menyoal praktikaliti cerita-cerita yang disampaikan Ishiguro lewat cerpen-cerpennya seperti kisah pasangan selebriti yang bercerai supaya sang suami, seorang penyanyi veteran yang hendak membuat&lt;span style="font-style: italic;"&gt; comeback&lt;/span&gt; boleh berkahwin lain, misalnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mujur Nocturnes adalah sebuah kumpulan cerpen, variasi watak dan latar (walaupun ada cameo dalam beberapa cerpen), maka berjaya jugalah saya menghabiskannya. Selepas itu, saya menyerahkannya kepada Afni, dan tidak teruja langsung untuk membaca karya-karya Ishiguro yang lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian Afni jatuh cinta &lt;span style="font-style: italic;"&gt;head over heels&lt;/span&gt; dengan Ishiguro dan membeli kerja-kerja lain penulis berketurunan Jepun yang besar Britain itu.  Dan saya pula membaca ulasan tentang filem Never Let Me Go, adaptasi novel Ishiguro ke layar perak, di akhbar New York Times. Barulah saya tahu buku itu berlatarkan distopia. Kebetulan lagi, saya berada dalam 'fasa distopia' juga selepas membaca Animal Farm dan Fahrenheit 451 (dan masih sangkut dalam usaha menghabiskan 1985). Maka apabila saya ke rumah Afni minggu lalu, saya dengan tanpa segan-silu menebalkan muka meminta pinjam Never Let Me Go. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang saya akhirnya sudahkan dalam masa seminggu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Never Let Me Go digerakkan oleh kehilangan. Ia jadi lebih mengesankan kerana buku ini ditulis menggunakan teknik imbas kembali dari perspektif Kathy, yang sudah pun kehilangan teman-teman baiknya dari Hailsham - Tommy dan Ruth. Mereka bertiga merupakan klon manusia, yang dicipta dan dibesarkan untuk menderma semua organ-organ utama apabila dewasa.  Never Let Me Go bukan sebuah karya fiksyen sains, sebaliknya ia menyelongkor sisi psikologi-emosi dalam sebuah dunia distopia di mana pengklonan dilakukan dan diterima sebagai norma untuk memastikan kesinambungan kehidupan manusia yang dilahirkan melalui proses normal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ishiguro menghadapkan persoalan kepada kita - bagaimana jika klon-klon ini juga berperasaan? Adakah mereka akan diberikan hak untuk hidup bebas seperti manusia biasa dan dibenarkan menangguhkan 'tugas'?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Banyak perkara yang boleh dibincangkan selepas membaca novel ini. Saya masih dihantui rasa berhantu yang saya rasai dalam bas tadi, dan menjangka ia akan berlarutan setahun dua. Malah, setiap kali melihat kuras buku Unaccustomed Earth di rak Asian Literatue di Kinokuniya, masih berdenyar sisa kesan emosinya terhadap saya. Tetapi cuma satu persoalan yang kuat bergema dalam kepala saya:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mengapa proses pendermaan dilakukan secara berperingkat, dan penuaian sepenuhnya organ hanya berlaku apabila penderma akhirnya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;completed&lt;/span&gt; (mati) berikutan komplikasi semasa pendermaan? Mengapa tidak dimatikan sahaja penderma itu sejak pendermaan fasa pertama? Lagipun, pihak yang bertanggungjawab berpendapat para penderma ini bukanlah manusia dalam erti kata sebenar.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1486372377383903287?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1486372377383903287/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1486372377383903287' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1486372377383903287'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1486372377383903287'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/10/never-let-me-go-buku-berhantu.html' title='Never Let Me Go: Buku Berhantu'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1950154330389225894</id><published>2010-09-30T20:09:00.005+08:00</published><updated>2010-09-30T20:38:03.942+08:00</updated><title type='text'>Konsep Tauhid dalam Cerpen "Seribu Burung Jenjang"</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Perkara utama yang ingin saya cetuskan ialah mesej Rebecca Ilham tentang konsep tauhid. Di sebalik kisah Sophia dan ikhtiar Mak Cik Masako, Rebecca sebenarnya ingin menyampaikan mesej bagaimana seorang gadis yang jauh dari tanah airnya, dan dikelilingi pula dengan ahli keluarga bukan Islam, dicabar pula dengan gaya hidup yang bertentangan dengan agama, disogok pula dengan keinginan dan harapan keluarga terdekat, namun ketauhidan Sophia tetap utuh dan teguh.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sebenarnya isu yang cuba dipaparkan Rebecca wajar dibaca dan dihayati oleh golongan remaja bukan sahaja remaja yang sedang menuntut ilmu di luar negara tetapi golongan remaja di tanah air sendiri.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- Petikan ulasan Dr Siti Hajar Che Man untuk cerpen Seribu Burung Jenjang melalui artikel "Keanekaragaman Pengalaman Mencetuskan Kreativiti Bercerita" dalam Tunas Cipta edisi September 2010&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1950154330389225894?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1950154330389225894/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1950154330389225894' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1950154330389225894'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1950154330389225894'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/09/konsep-tauhid-dalam-cerpen-seribu.html' title='Konsep Tauhid dalam Cerpen &quot;Seribu Burung Jenjang&quot;'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-868544148940609740</id><published>2010-09-23T22:26:00.005+08:00</published><updated>2010-09-23T23:30:27.688+08:00</updated><title type='text'>Antara Dapatan Dari Seminar Pencinta Buku</title><content type='html'>Antara banyak-banyak sesi di Seminar Pencinta Buku 2010 anjuran bersama BukuOnline dan Institut Terjemahan Negara Malaysia (ITNM) Selasa lalu, slot yang menjadi pilihan saya untuk dikongsi dengan penuh keterujaan dengan teman baik adalah Bicara Tokoh yang menampilkan Ustaz Abdullah Al-Qari dari Kubang Kerian, Kelantan. Pilihan itu berlaku di bawah sedar sebetulnya. Dan kata Afni, kerana beliau yang saya sebut dahulu, itu bererti pengisian slot berkenaan mempunyai impak tersendiri ke atas diri saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Barangkali benar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sejarah panjang penglibatan Ustaz Abdullah dalam dunia perbukuan selaku penulis, penterjemah, penerbit yang memasarkan buku-bukunya mengagumkan saya. Beliau telah menulis dan menterjemah sejumlah 350 buah buku sejak berusia 15 tahun sehingga mencecah umur 73 tahun kini. Menurutnya, beliau mula menulis setelah didatangi Rasulullah SAW dalam mimpi dan baginda telah menyuruh beliau agar mempelajari tentang agama Islam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tema buku-buku terjemahan dan tulisan beliau tidak terhad kepada hal-hal agama semata-mata, tetapi Ustaz Abdullah juga pernah membukukan koleksi perkataan loghat Kelantan yang dikumpul selama beberapa puluh tahun sebagai Kamus Pertuturan Loghat Kelantan. Kamus ini pernah digunakan sebagai rujukan di sebuah universiti di Jerman, dan juga Indonesia. Ketika beliau mengongsi kisah ini, saya berasa sangat rendah diri kerana sebagai seorang anak Kelantan, saya sendiri sudah tidak berapa fasih bertutur dalam loghat daerah kelahiran setelah merantau, namun tidak pula berusaha mengambil balik kehilangan itu. Sedangkan bangsa asing tekun menelaah tentangnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atas kapasiti seorang penulis pula, saya tersentuh hati apabila Ustaz Abdullah menitipkan bahawa setiap tulisan kita yang baik-baik merupakan 'jalan pintas' untuk mendapatkan pahala. Beliau juga menyatakan bahawa takdir seseorang menjadi penulis itu merupakan ketentuan Allah. Bahkan setiap karya kita yang telah dan akan ditulis, telah pun disuratkan oleh perancangan Tuhan di Luh Mahfuz sejak azali lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya kemudiannya sebak tatkala Ustaz Abdullah menceritakan jawapannya apabila ditanya seseorang tentang waktu rehatnya. "Dalam kubur," balas agamawan yang kuat membaca ini. Beliau memberitahu bahawa budaya membaca dipupuk di kalangan anak-anaknya kerana selain isterinya (yang pernah menang anugerah ibu mithali di Kelantan) juga pembaca tegar, anak-anak sejak kecil sering mengasosiasikan abah mereka dengan buku, atas kedudukan tetapnya di meja sama ada untuk membaca atau menulis. Ustaz Abdullah turut menubuhkan Perpustakaan Al-Qari di Kelantan yang mengumpulkan banyak bahan-bahan rujukan penting sehingga pernah dikunjungi sarjana-sarjana dari luar negara untuk tujuan kajian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya, begitulah dapatan saya daripada sesi pendek bersama Ustaz Abdullah Al-Qari yang sederhana sekali orangnya. Syed Munawwar yang bertindak sebagai moderator pernah berkunjung ke rumah dan perpustakaan Ustaz Abdullah semasa menuntut di UIA memberi testimoni untuk perkara ini. Semoga Tuhan melimpahkan kekuatan untuk agamawan ini terus menyumbang kepada agama, bangsa dan negara. Amin.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-868544148940609740?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/868544148940609740/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=868544148940609740' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/868544148940609740'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/868544148940609740'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/09/antara-dapatan-dari-seminar-pencinta.html' title='Antara Dapatan Dari Seminar Pencinta Buku'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3167913729931168681</id><published>2010-09-21T21:28:00.003+08:00</published><updated>2010-09-21T22:54:06.995+08:00</updated><title type='text'>Tanggapan Pendek Tentang Impuls/Roh</title><content type='html'>Lama saya menangguhkan, pernah pula berkeputusan untuk tidak menulis apa-apa tentangnya. Tetapi balik-balik saya terkenang, maka terbitlah entri ini yang akan memperkatakan tentang tanggapan saya terhadap buah tangan terbaru Sri Rahayu Mohd Yusop, Impuls/Roh yang telah memenangi tempat pertama dalam HSKU tahun 2009.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Premis novel kecil dan agak tipis ini bertitik-tolak daripada cubaan manusia mencari kehidupan maya yang 'abadi' sebagai alternatif kepada kehidupan dunia yang sementara. Ibu Ahmad Fahim, Datin Siti Afraa, koma selepas suatu kecelakaan di rumah, sehingga mendorong bapanya, Datuk Dr Faruqi, seorang saintis neuro bertindak mencari ikhtiar untuk 'membangkitkan' isterinya di alam virtual. Usaha Dr Faruqi ini telah didanai oleh seorang jutawan Amerika, Cassius Frost.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cassius mempunyai seorang anak remaja yang menghidap penyakit maut. Sebagai seorang berkuasa, Cassius enggan mengakui kekalahannya terhadap ketentuan takdir bahawa beliau akan kehilangan anak tunggalnya itu sungguhpun Parcival reda dengan kondisinya. Oleh itu, Cassius melihat kehidupan di dunia maya merupakan  penyelesaian terhadap halangan berkenaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aplikasi 'kehidupan' di dunia virtual ini ditunjangi hipotesis sains bahawa tindakbalas otak manusia didokong oleh cas-cas elektrik semata-mata. Ahmad Fahim menolak tanggapan ini, kerana bagi beliau, ada unsur lain yang menggerakkan jiwa dan pemikiran manusia, iaitu roh. Roh ini pula sifatnya datang dari Maha Pencipta, maka ia tidak boleh diduplikasi oleh sebarang proses sains. Inilah titik pertelingkahan antara Dr Faruqi dan Ahmad Fahim sehingga tiba pada saat ciptaannya hampir menemui 'kesempurnaan', Dr Faruqi bertindak melarikan Datin Siti Afraa dari hospital tempatnya dirawat ke kubu Cassius di Amerika Syarikat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tiada masalah menerima tema yang diketengahkan Sri Rahayu. Isu ini pernah saya baca dalam buku karangan Harun Yahya, cuma disebabkan berhalangan memahami konsep ini pada waktu itu, saya amat berterima kasih kerana guru Bahasa Inggeris di sebuah sekolah menengah yang menulis pada waktu peribadi ini, kerana menyediakan kesempatan lain untuk memahaminya dengan lebih mudah. Walau bagaimana pun, saya merasakan naskhah ini secara relatif mempunyai kekurangan dari aspek penulisan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Secara keseluruhan, saya menanggapi kebanyakan dialog semacam diterjemah hampir secara literal daripada Bahasa Inggeris. Oleh itu, di beberapa tempat, ada kejanggalan ketara. Perbualan antara Seamus Conway, pengawal upahan Cassius Frost, dan Parcival di bawah adalah salah satu adalah contoh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Ia bukan fasa tubuh badan kau. Tapi minda kau. Ada sesuatu yang berlaku dalam minda kau dan kau tak sukakannya. Kau mahu ia berhenti."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Diam, budak."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;(hal. 28)&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Minta maaf, tetapi yang terngiang-ngiang di cupingan saya adalah dialog alihbahasa dengan nada tanpa emosi yang sering didengar di televisyen Malaysia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain itu, saya kecewa kerana Sri Rahayu kurang menyediakan ruang untuk setiap watak berkembang dengan seimbang. Parcival misalnya hanya muncul di beberapa bab, sehingga saya tidak sempat pun menanggapi perancangannya bersama Freya dan Tobias sedangkan dia antara faktor penggerak dalam cerita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain itu, saya merasakan novel Impuls/Roh ini didominasi teknik memberitahu, bukan menunjukkan, selain huraian fakta sains yang kadang-kala terlalu panjang (beberapa halaman) dan kaku penstrukturan ayat-ayatnya. Barangkali faktor penterjemahan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Meski pun begitu, beberapa 'gangguan' dalam pembacaan yang saya nyatakan di atas tidak menjejaskan penyampaian tema besar yang dibawa oleh Sri Rahayu. Penulis ini malahan melihat ini sebagai tanggungjawabnya selaku seorang pengarang Muslim untuk menepis dakyah para materialis Barat. Oh, saya teruja menunggu karya beliau yang seterusnya!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3167913729931168681?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3167913729931168681/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3167913729931168681' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3167913729931168681'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3167913729931168681'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/09/tanggapan-pendek-tentang-impulsroh.html' title='Tanggapan Pendek Tentang Impuls/Roh'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-9009686607057349069</id><published>2010-09-19T11:38:00.003+08:00</published><updated>2010-09-19T11:44:24.267+08:00</updated><title type='text'>Pengarang Muda Lupa Tradisi (Tanpa Tanda Soal)</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs663.snc4/60322_532364485520_37902804_31232520_5433587_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 528px; height: 564px;" src="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs663.snc4/60322_532364485520_37902804_31232520_5433587_n.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Foto ihsan &lt;a href="http://www.itnm.com.my/images/sized/uploads/news/Pengarang_muda-240x140.jpg"&gt;ITNM&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Artikel dari segmen Sastera Berita Harian, 21 Jun 2010&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagaimanapun, Rebecca Ilham melihat usaha pengarang muda mengangkat isu global melalui watak tempatan yang kental jati diri dalam latar antarabangsa, sebenarnya tetap mengangkat wajah ketimuran yang tegas dalam lembut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span&gt;Baca lanjut &lt;a href="http://www.itnm.com.my/news/detail/pengarang_muda_lupa_tradisi/"&gt;di sini&lt;/a&gt;.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-9009686607057349069?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/9009686607057349069/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=9009686607057349069' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/9009686607057349069'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/9009686607057349069'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/09/pengarang-muda-lupa-tradisi-tanpa-tanda.html' title='Pengarang Muda Lupa Tradisi (Tanpa Tanda Soal)'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5343062719017958183</id><published>2010-09-16T14:39:00.003+08:00</published><updated>2010-09-16T15:29:34.463+08:00</updated><title type='text'>Rutin Menulis Paling Sempurna</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp0.blogger.com/_7gr6Sm9Y83k/SHgXMeS5FlI/AAAAAAAAA-4/r7bNwkoTJJk/s320/P7110307.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://bp0.blogger.com/_7gr6Sm9Y83k/SHgXMeS5FlI/AAAAAAAAA-4/r7bNwkoTJJk/s320/P7110307.JPG" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kenangan menulis sepenuh masa, musim panas tahun 2008&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu mula menulis secara serius pada permulaan musim panas tahun 2007, saya tidak pernah memikirkan situasi paling kondusif untuk produktif menulis. Ketika itu, selaku pelajar tahun dua kemudian tahun tiga yang disibukkan kelas, makmal dan kerja kursus, menulis merupakan aktiviti 'selit-selit' antara desakan keripuhan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun pada musim panas tahun 2008, saya mengambil keputusan untuk tidak pulang ke tanah air. Pada mulanya, saya merancang untuk mengambil satu kelas pada semester pendek tiga bulan berkenaan tetapi mengenangkan rencana kembara, dan jadual kelas yang padat (ujian pada setiap minggu - apakah??) maka saya menggugurkan kelas subjek Ekonomi berkenaan dan bertekad untuk menulis sepenuh masa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada dua bulan bebas kuliah dan komitmen akademik inilah baru saya menyedari habit semulajadi sendiri sebagai seorang penulis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti AL Kennnedy yang mengongsi hari menulis ideal melalui artikelnya &lt;a href="http://www.guardian.co.uk/books/2010/jun/09/al-kennedy-ideal-writing-day"&gt;If my ideal writing day existed, this would be it&lt;/a&gt;, saya juga bukanlah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;morning person&lt;/span&gt;. Meski pun saya bangun awal pagi, otak saya belum berfungsi sepenuhnya untuk menangani kerja-kerja kreatif. Ya, selepas secawan kopi saya boleh mengulangkaji atau masuk kerja, tetapi untuk menukang cerpen - jauh sama sekali. Paling kuat pun, saya akan buka dokumen yang ditinggalkan malam sebelumnya dan cuba-cuba membaca tetapi pasti akan ditinggalkan tanpa sambungan atau suntingan yang signifikan. Pernah sekali pada bulan Ramadhan yang lalu, saya lebih rela mengemas kamar dan rumah daripada menulis sebelum jam 12 tengah hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sepanjang siang menuju ke malam, andai boleh diplot di atas graf bar, kadar produktiviti kreatif saya akan menaik. Ini tidak kiralah sama ada saya menyelidik bahan penulisan, atau menulis penuh. Ia akan tiba ke kemuncak selepas Maghrib. Oh ya, saya suka menulis berhenti-henti juga; sama ada untuk solat, makan, menonton tivi, membaca atau beriadah. Kadang-kala, apabila saya merasakan saya menulis dengan terlalu laju, saya akan sengaja berlengah. Menulis juga seperti membaca buku yang hebat - prosesnya adalah pengalaman yang perlu dinikmati. Saya selalunya akan tidur lewat, melepasi garis waktu hari seterusnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sementelah itu, rutin yang sama akan berulang. Namun selepas bekerja (hanya sempat menganggur selama dua bulan yang dimanfaatkan untuk merakam pelbagai nostalgia mengembara di Jepun ke dalam karya kreatif sebelum basi), kesempatan seperti ini tidak lagi mampu saya kecapi. Rutin menulis hanya akan bermula pada jam 8 malam, dan lazimnya ditangguhkan paling lewat pada jam 12.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Barangkali oleh sebab itu jugalah saya kurang produktif tahun ini. Menulis juga menjadi suatu proses tergesa yang perlu dipaksa sehingga saya banyak kali menyoal diri: aku ini sudah tulikah, sehingga tidak ada satu pun isu yang menyentuh rasa?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Meski kurang ideal, saya bertekad untuk tidak pasif mengharapkan ilham 'turun dari langit.' Sebaliknya, mesti proaktif memilih isu, menyelidik, membaca, mencipta cerita lalu menulis tentangnya tanpa perlu menunggu kesempatan sempurna.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rutin menulis anda bagaimana? ;)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5343062719017958183?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5343062719017958183/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5343062719017958183' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5343062719017958183'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5343062719017958183'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/09/rutin-menulis-paling-sempurna.html' title='Rutin Menulis Paling Sempurna'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://bp0.blogger.com/_7gr6Sm9Y83k/SHgXMeS5FlI/AAAAAAAAA-4/r7bNwkoTJJk/s72-c/P7110307.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-2272412036835452222</id><published>2010-09-11T11:57:00.002+08:00</published><updated>2010-09-11T12:01:03.267+08:00</updated><title type='text'>Berita Awal September</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs430.snc4/47305_532075868910_37902804_31223826_426935_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 359px; height: 459px;" src="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs430.snc4/47305_532075868910_37902804_31223826_426935_n.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Terselit dalam grafik yang mengiringi esei tulisan Faisal Tehrani, "Cabaran Pengarang Muda" dalam majalah Tunas Cipta edisi September 2010. Foto dan pemberitahuan ihsan &lt;a href="http://darmaseni.blogspot.com"&gt;Hazwan Arif Hakimi&lt;/a&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-2272412036835452222?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/2272412036835452222/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=2272412036835452222' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2272412036835452222'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2272412036835452222'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/09/berita-awal-september.html' title='Berita Awal September'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7107660500160117483</id><published>2010-09-09T15:43:00.007+08:00</published><updated>2010-09-09T16:04:56.750+08:00</updated><title type='text'>Today marks the 36th day of fasting...</title><content type='html'>...from Facebook.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It wasn't that hard. I found more time to read; discovering new and not-so-new great books, and have been getting calls and texts from people who need to get hold of me instead of us engaging in some virtual communication. Yeah, as someone at work remarked, I am old-fashioned.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It started from an unofficial 'commitment' which, ironically, was declared on Facebook itself. Back in the 1st quarter of the year, a few friends gave up FB for Lent. I cheered them for such a vocation and sort of toyed with the idea of pursuing it myself during the holy month of Ramadhan. Unfortunately, I totally forgot about it until I attended a talk a week prior to the fasting month, in which the presenter's light joke about it brought back memories of such a 'vow.' Hence, the abstinence period started that very night.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Now that Eid is looming over, I still have no desire to log into FB. I might just give it up altogether. After all, this celibacy period has taught me that my life is absolutely no less exciting without it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Eid Mubarak to all. My humble apologies for all intentional and unintentional  mistakes and shortcomings.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7107660500160117483?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7107660500160117483/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7107660500160117483' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7107660500160117483'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7107660500160117483'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/09/today-marks-33th-day-of-fasting.html' title='Today marks the 36th day of fasting...'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3764224342316929959</id><published>2010-09-05T19:11:00.003+08:00</published><updated>2010-09-05T22:29:10.448+08:00</updated><title type='text'>Understanding Tariq Ramadan</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://bookweb.kinokuniya.co.jp/bimgdata/FC0195387856.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 150px; height: 210px;" src="https://bookweb.kinokuniya.co.jp/bimgdata/FC0195387856.JPG" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;What I Believe from &lt;a href="https://bookweb.kinokuniya.co.jp/guest/cgi-bin/bookseaohb.cgi?ISBN=0195387856&amp;amp;AREA=05&amp;amp;LANG=E"&gt;Kinokuniya&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It wasn't easy.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I picked up the book after a week of hiatus from work. I wanted to understand this man, his thoughts and principles really badly. After all, as I said over on Facebook when he was in the country for a couple of days, Tariq Ramadan is my kind of a rock star.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But his books so far have been very thick and frightening. I must have ADD as a kid, my attention wavers every two seconds or so, and hence I was scared that I would forget their contents every time I put them down for the day and have to start over, over and over again.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Thus, when fellow book lovers and avid readers on Goodreads -Malaysia recommended this latest little book 'if you don't have the time but want to understand this man', it was the first book I grabbed from Kinokuniya on my first day back at work.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The buying part was easy, but the reading part was not. As I am writing this, I have not yet finished the whole book. Okay, not exactly. I am on the Appendix II, which I think can be safely concluded that I HAVE finished the book. I actually started to 'get' Ramadan after I decided to educate myself on the latest Islamophobic-hype in the US. Only after that I understood his visions and missions.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I must say that Tariq Ramadan is a thinker, an intellectual as he is rightly called. He does not only recognized, acknowledged and highlighted the source of Islamophobia (he didn't excatly call it that, but that was how I understood it) in the West, but he proposed a manifesto (entitled A New "We") and the 7C's on how to overcome it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ramadan claimed that it is not Islam per se that threatened the Westerners, but it's actually their fear of the return of religion. After all, Europeans have had a bad bout with religion; it was the cause of the Dark Ages across the continent hundreds of years ago. Thus I think it was contradictory of the Pope Benedict XVI to claim that Europe (and the West) has always been Greco-Roman and Judeo-Christian because if it were not for the  heavy borrowings from Muslims scholars and intellectuals, the Renaissance might have never surfaced. That is also, Ramadan further affirmed, is the proof that Islam and Muslims have always been a part of Europe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;He also dissected the hidden hands in advocating Islamophobia - the lazy politicians who failed to offer solutions to immigration issues, the feminists who cannot fathom the fact that women can be religious AND liberated, the homosexuals who claim Muslims are uncool for condemning their sexual orientation and of course, the Zionists who are fanning the anti-Semitic accusations towards Muslims.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What a great little black book. Yes of course there are things I didn't agree with him, but those required more readings on his works. Thus, now I am dreading Radical Reform, Ramadan's other book, on my bookshelf which is borrowed from my best friend, &lt;a href="http://afnizarmohd.wordpress.com/"&gt;Afni&lt;/a&gt;. Maybe some things would happen to make it relevant, aye?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3764224342316929959?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3764224342316929959/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3764224342316929959' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3764224342316929959'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3764224342316929959'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/09/understanding-tariq-ramadan.html' title='Understanding Tariq Ramadan'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7456077005974723288</id><published>2010-08-24T20:11:00.000+08:00</published><updated>2010-08-24T20:14:40.942+08:00</updated><title type='text'>If This Was My Last Ramadhan...</title><content type='html'>...then I am grateful for the blessings to rediscover the serene joy and calmness of congregational prayers and mind-humbling prostration to God.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7456077005974723288?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7456077005974723288/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7456077005974723288' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7456077005974723288'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7456077005974723288'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/08/if-this-was-my-last-ramadhan.html' title='If This Was My Last Ramadhan...'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3500728183708276177</id><published>2010-08-17T20:55:00.004+08:00</published><updated>2010-08-17T21:50:50.120+08:00</updated><title type='text'>Tidak Perlu Menulis Kerana Duit</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;img src="file:///C:/Users/beckyilham/Pictures/My%20Overflown%20Shelf/P1260032.JPG" alt="" /&gt;&lt;img src="file:///C:/Users/beckyilham/Pictures/My%20Overflown%20Shelf/P1260032.JPG" alt="" /&gt;&lt;br /&gt;*Entri ini dicetuskan entri di blog &lt;a href="http://annyss.blogspot.com/2010/08/menulis-sebagai-sumber-rezeki.html"&gt;Nisah Haron&lt;/a&gt;*&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya kurang gemar ditanya, "Menulis ni dapat duit ke?" Apabila saya mengiyakan, si tukang tanya akan terbuntang dan menyambung dengan pertanyaan lagi, "Berapa?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya barangkali kolot dan tidak berfikiran komersil. Saya tekad aktif menulis tanpa memikirkan pulangan kewangan. Barangkali, saya sejak kecil sudah ditanamkan doktrin agar bekerja makan gaji dan menulis di masa luar pejabat sahaja. Sewaktu bersekolah, saya tegar mengenepikan minat terhadap dunia penulisan dan taksub menghadap/melahap buku-buku pelajaran. Maka, saya tidak risau sekiranya menulis tidak mampu memberi saya makan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi saya harus akui, duit honorarium yang diterima apabila karya mendapat tempat di media mempunyai kegunaannya yang tersendiri. Saya tidak pernah merasai duit honorarium sepanjang dua tahun pertama menulis secara serius. Sewaktu cek honorarium sulung diterima di rumah keluarga, saya berada di Amerika Syarikat dan hanya pulang dua tahun kemudian. Maka cek-cek yang diterima didepositkan terus bapa ke dalam akaun saya. Pernah terdetik di hati untuk membelikan emak sesuatu di tanah air sempena Hari Ibu, atau hari lahirnya, tetapi kerana cek tidak boleh ditunaikan melainkan oleh tuan empunya nama, maka wang honorarium itu dipendam sahaja dalam akaun bank.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas dua tahun, alhamdulillah, jumlah yang terkumpul dapat menampung serba-sedikit kecanduan saya terhadap buku sementara mula bekerja tetap, serta sebahagiannya digunakan untuk menyediakan keperluan seorang pekerja di pejabat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah bekerja, selain disimpan dan dibelanjakan di toko-toko buku, aset persendirian pertama saya - sebuah rak buku - dibeli menggunakan duit honorarium. Pernah, tatkala keadaan kewangan sedikit sesak dan saya memerlukan beg tangan untuk menggantikan yang sudah koyak, cek honorarium diterima, lalu dibelanjakan untuk membeli beg baru (dan bakinya sebuah buku :D).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah. Saya tidak menulis untuk pulangan dalam bentuk mata wang tetapi Tuhan telah banyak kali memudahkan lorong rezeki dalam definisi yang pelbagai, termasuklah makna yang sangat literal ini. Allah Maha Besar.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3500728183708276177?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3500728183708276177/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3500728183708276177' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3500728183708276177'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3500728183708276177'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/08/tidak-perlu-menulis-kerana-duit.html' title='Tidak Perlu Menulis Kerana Duit'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1451941218425383453</id><published>2010-08-15T16:30:00.003+08:00</published><updated>2010-08-15T17:01:59.048+08:00</updated><title type='text'>My Kind of Sci Fi Read</title><content type='html'>I am not a big fan of the sci-fi genre. Or maybe it's because I usually confused it with fantasy, but either way, I rarely would pick up a sci-fi book. But there are times when I venture out of my comfort zone and find gems from this particular genre. Among my previous finds are The Handmaid's Tale (Margaret Atwood) and Flowers for Algernon (Daniel Keyes). And last week, I picked up Fahrenheit 451 by Ray Bradbury.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I see a pattern in my preference for sci-fi reading material. They are usually classics, which have stand the test of time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The Handmaid's Tale for instance, speaks very coherently to me about feminism as I know it today (and I was born in the same decade they made it into a movie, starring the late Natasha Richardson). This either means Atwood is a writer who is beyond her time, or the cause of feminism has been static since she wrote the book.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Flowers for Algernon is about neuroscience and tackles the question of a person's "existence" despite his low IQ. I enjoyed it so much because I did not find the theme or the scientific methodologies described as obsolete. Most probably because no major breakthrough in that particular field of study has been made since Keyes penned it down.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I picked up Fahrenheit 451 without really understanding what it was about. I read the blurb and figured it was about a fireman who burns books after hours. Little did I know that it was set in near dystopian future when firemen burn books (and houses and people) for a living!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Not only that, reading a book was a crime, forcing scholars from the old days to be fugitives on the run. They reminisced about not too long ago when colleges were shut down because no youngsters wanted to learn anymore. You see, book-burning in the novel was an irony, because it was unnecessary. Nobody was reading anymore, anyway. Everybody was too absorbed with the larger than life televisions on their walls, the Seashells plugs in their ears and their high-speed beetles. The very act of burning the books was an authoritative gesture to exert fear and obedience by the power that be. It's creepy, and creates a shivering sense of dejavu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But that's probably why I like it, because it's a foreshadow (Fahrenheit 451 was written more than 50 years ago and the first draft was completed in 9 days!) and gives me a wake up call.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1451941218425383453?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1451941218425383453/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1451941218425383453' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1451941218425383453'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1451941218425383453'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/08/my-kind-of-sci-fi-read.html' title='My Kind of Sci Fi Read'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3018851954241448233</id><published>2010-08-09T20:05:00.004+08:00</published><updated>2010-08-09T20:14:54.223+08:00</updated><title type='text'>Akan Datang: Produk Mutakhir GKLN "Juzuk"</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_D293epvFLlk/TFrmhAIrBSI/AAAAAAAAAe0/BncEXN8z248/s640/coverdepan.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 357px; height: 507px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_D293epvFLlk/TFrmhAIrBSI/AAAAAAAAAe0/BncEXN8z248/s640/coverdepan.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;/i&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;i&gt;hari ini&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;juzuknya sudah lengkap untuk aku membenih&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;khusyuk cinta Nabi dan Ar-Rasul&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;tatkala risalah yang tersebar luas&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;pada bendera yang terpalitnya darah syuhada&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;tidak dikaburi dengan nafas alpa m&lt;/i&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;anusia&lt;/span&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lanjut di &lt;a href="http://antologigkln2010.blogspot.com/"&gt;Antologi 2010&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3018851954241448233?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3018851954241448233/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3018851954241448233' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3018851954241448233'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3018851954241448233'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/08/akan-datang-produk-mutakhir-gkln-juzuk.html' title='Akan Datang: Produk Mutakhir GKLN &quot;Juzuk&quot;'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_D293epvFLlk/TFrmhAIrBSI/AAAAAAAAAe0/BncEXN8z248/s72-c/coverdepan.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-8434564083071308646</id><published>2010-08-09T18:52:00.004+08:00</published><updated>2010-08-09T19:42:52.341+08:00</updated><title type='text'>GKLN di Rumah PENA</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs275.snc4/40073_451131177175_609527175_6241931_1190871_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 467px; height: 313px;" src="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs275.snc4/40073_451131177175_609527175_6241931_1190871_n.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Kredit foto: &lt;a href="http://www.facebook.com/photo.php?pid=6241931&amp;amp;id=609527175&amp;amp;l=9237409eb1&amp;amp;ref=fbx_album"&gt;Firdaus Ariff&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Dari kanan: &lt;a href="http://www.norshah.com/"&gt;Shah Kang&lt;/a&gt;, Rebecca Ilham dan &lt;a href="http://www.darmaseni.blogspot.com/"&gt;Hazwan Ariff Hakimi&lt;/a&gt;)&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.karyawanluarnegara.com/"&gt;Grup Karyawan Luar Negara&lt;/a&gt; (GKLN) di Rumah PENA, Kuala Lumpur sempena Dialog Orang Muda Edisi Ogos 2010 yang mendiskusikan "Hadiah Sastera Perdana Malaysia: Perdana atau Tidak?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-8434564083071308646?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/8434564083071308646/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=8434564083071308646' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8434564083071308646'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8434564083071308646'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/08/gkln-di-rumah-pena.html' title='GKLN di Rumah PENA'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3699858695805392979</id><published>2010-08-05T22:28:00.007+08:00</published><updated>2010-08-09T20:27:51.393+08:00</updated><title type='text'>Kimono Ungu Bersulam Bunga Naskhah Ganding Baca Julai 2010</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/S_Ua1d1AxUI/AAAAAAAAB4E/LAU45pbEBow/s1600/Kimono+Ungu.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 456px; height: 312px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/S_Ua1d1AxUI/AAAAAAAAB4E/LAU45pbEBow/s1600/Kimono+Ungu.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Pustakawan - penulis - pembaca tegar - pencinta buku (tanpa mengikut sebarang turutan) Najibah A Bakar telah mengelolakan program "Ganding Baca" di laman peribadinya, &lt;a href="http://www.bukuria-malaysia.com/"&gt;Buku Ria&lt;/a&gt; yang turut dijayakan oleh pembaca tegar dan pencinta buku yang bergiat melalui laman Goodreads. Untuk bulan Julai 2010, naskhah Kimono Ungu Bersulam Bunga telah dipilih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sangat berterima kasih kepada Najibah yang saya mesrai dengan panggilan Kak Ji, kerana selain memberi promosi percuma, turut giat menghidupkan perbincangan tentang kumpulan cerpen ini dengan menggunakan konsep kelab buku yang sangat popular di Barat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perbincangan oleh para peserta ini memberi peluang untuk saya menanggapi perspektif pembaca terhadap karya sendiri. Ada di antara persoalan yang dikemukakan bisa saya perjelaskan, namun berpegang kepada kata-kata Roland Barthes bahawa pengarang sudah mati dengan lengkapnya sesebuah karya, saya memilih untuk mengunci mulut. Bahkan sastera itu subjektif - berpolemiklah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pautan ke laman sebahagian peserta-peserta Ganding Baca bulan Julai 2010:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. &lt;a href="http://bukuria-malaysia.com/2010/08/diskusi-kimono-ungu-bersulam-bunga-julai-2010/"&gt;Najibah A Bakar&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;2. &lt;a href="http://aebooker.blogspot.com/2010/07/ganding-baca-julai-2010.html"&gt;Isma&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;3. Al Ghazali (&lt;a href="http://alghazalisulaiman.blogspot.com/2010/07/ganding-baca-julai-kimono-ungu-bersulam_29.html"&gt;Bahagian I&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://alghazalisulaiman.blogspot.com/2010/08/ganding-baca-julai-kimono-ungu-bersulam.html"&gt;Bahagian II&lt;/a&gt;)&lt;br /&gt;4. &lt;a href="http://rollietheodd.blogspot.com/2010/08/diskusi-ganding-baca-julai-2010-kimono.html"&gt;Rollie The Odd&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3699858695805392979?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3699858695805392979/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3699858695805392979' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3699858695805392979'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3699858695805392979'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/08/kimono-ungu-bersulam-bunga-naskhah.html' title='Kimono Ungu Bersulam Bunga Naskhah Ganding Baca Julai 2010'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/S_Ua1d1AxUI/AAAAAAAAB4E/LAU45pbEBow/s72-c/Kimono+Ungu.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-344127944385090327</id><published>2010-08-04T21:15:00.005+08:00</published><updated>2010-08-04T22:46:06.111+08:00</updated><title type='text'>An Evening with Imam Suhaib Webb</title><content type='html'>The invitation came from Brother Yuzaidi, who I got acquainted with via Viva Palestina Malaysia (VPM). He also happens to belong to the Muslim Professionals Forum (MPF), an NGO that organized this one-night-only engagement with Imam Suhaib Webb, an Azhari from Oklahoma, USA. The title of the talk was simple enough. In fact, I heard it every year but had never dwelled to much on it. It was: "What If This Was Your Last Ramadhan?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What if, indeed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My best girlfriend, Afni, was going to I decided to hitch a ride. And we roped up Hanee in the process. This is life, of single girls in KL, and this is how we fill up our "free" time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, the 300-seat hall at Kelab Golf Perkhidmatan Awam (KGPA) in Damansara was packed when we arrived and Ms Azra could be heard informing the newly-arrived, eager participants that "it's standing room only now."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Who cares? We surely didn't and so many others, including Wardina Safiyyah of TV3 and husband who arrived later than us; she later sat cross-legged on the carpeted floor - how humane is that! And who cares about the monetary contribution to MPF either? On a funny note, when Hanee paid up RM60 for the three of us, the girl at the reception desk went, "it's only RM10 for students."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;More on public-figure watch, Afni spotted her CEO walking into the hall after we did. I was soaking it all in, at how a busy corporate figure making time for a more subdued, religious event that started almost with no breathing time after work. And I believe he wasn't the only one. It was indeed an affair attended by mostly the upper middle and the upper caste of our (materialistically-defined) society. Quite a number of them were still clad in work attire, including two colleagues from the office that I recognized in the crowd.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In his laid-back, typically informal American-styled one and a half hour talk, Imam Webb stressed that Allah orders us to do things that bring benefits and protect us from harm. He did not rigidly focus on fasting per se, but he also brought up the &lt;span style="font-style: italic;"&gt;fardhu ain &lt;/span&gt;(he likened it to the red blood cells of our society) and the &lt;span style="font-style: italic;"&gt;fardhu kifayah&lt;/span&gt;. For instance, very very early into his speech, Imam Webb said, "if everyone wants to be an imam, then who are going to take care of the environment?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Imam Webb also shared his observations (and research?) on de-humanization of Islam. He claimed that this is bad marketing because it creates gaps between the Islamic community of today with the teachings of Islam that originate from the days of the Prophets and His Companions. Islam is easy, he said, don't make it hard.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apart from that, Imam Webb cautioned us about &lt;span style="font-style: italic;"&gt;ilm&lt;/span&gt; (knowledge). He said, it is not that we do not have knowledge, it is the &lt;span style="font-style: italic;"&gt;adb&lt;/span&gt; (manners) that we are lacking of. Knowledge these days comes from many sources, and only when equipped with manners that we would be able to distinguish the &lt;span style="font-style: italic;"&gt;haq&lt;/span&gt; (truth) from the &lt;span style="font-style: italic;"&gt;bathil&lt;/span&gt;, because &lt;span style="font-style: italic;"&gt;adb&lt;/span&gt; provides sense of purpose and identity.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Imam Webb urged that we should always go back to the Qur'an. Not only It is the source of guidance and knowledge, but he reminded that the Qur'an is also the rain that can bring life to dead hearts.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Summing it all up, Imam Webb called for us to be good this Ramadhan - to Allah, to our family members, to everybody and everything around us. He also asked that we give up arguments about religion - about what is sunnat, what is bidaah, etc. Imam Webb said, as long as that particular something (e.g the tarawih prayer) brings benefits and prevents us from harm, the if we feel like doing eight raakat then do eight, if we feel like praying the whole night (as long as we are not worst off from it), then by all means do. To continue some never-ending arguments about religious matters, according to Imam Webb, is the sign that Allah is mad at us. To get His grace, we should be doers (me adding: NOT whiners!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh, I also like his point about "there's no such thing as practicing and non-practicing Muslims. Nobody's perfect!"&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-344127944385090327?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/344127944385090327/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=344127944385090327' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/344127944385090327'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/344127944385090327'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/08/evening-with-imam-suhaib-webb.html' title='An Evening with Imam Suhaib Webb'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3451440675863224259</id><published>2010-08-04T20:29:00.008+08:00</published><updated>2010-09-19T00:04:37.262+08:00</updated><title type='text'>OGOS 2010: "Seribu Burung Jenjang" di Tunas Cipta dan "Antara Dua Kaligrafi" di Dewan Budaya</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.dawama.com/images/magazine/pics/M2790.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 290px; height: 360px;" src="http://www.dawama.com/images/magazine/pics/M2790.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Imej dari laman &lt;a href="http://www.dawama.com/index.php?ch=8&amp;amp;pg=379&amp;amp;ac=853&amp;amp;tpt_id=11#"&gt;Dawama&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash2/hs342.ash2/62259_532342100380_37902804_31231471_5448253_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 282px; height: 351px;" src="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash2/hs342.ash2/62259_532342100380_37902804_31231471_5448253_n.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"&gt;&lt;meta name="ProgId" content="Word.Document"&gt;&lt;meta name="Generator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;meta name="Originator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;link rel="File-List" href="file:///C:%5CUsers%5CBECKYI%7E1%5CAppData%5CLocal%5CTemp%5Cmsohtml1%5C01%5Cclip_filelist.xml"&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:applybreakingrules/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;  &lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;style&gt; &lt;!--  /* Font Definitions */  @font-face 	{font-family:Garamond; 	panose-1:2 2 4 4 3 3 1 1 8 3; 	mso-font-charset:0; 	mso-generic-font-family:roman; 	mso-font-pitch:variable; 	mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}  /* Style Definitions */  p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal 	{mso-style-parent:""; 	margin:0in; 	margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:12.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; 	mso-bidi-language:AR-SA;} @page Section1 	{size:8.5in 11.0in; 	margin:1.0in 1.25in 1.0in 1.25in; 	mso-header-margin:.5in; 	mso-footer-margin:.5in; 	mso-paper-source:0;} div.Section1 	{page:Section1;} --&gt; &lt;/style&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable 	{mso-style-name:"Table Normal"; 	mso-tstyle-rowband-size:0; 	mso-tstyle-colband-size:0; 	mso-style-noshow:yes; 	mso-style-parent:""; 	mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt; 	mso-para-margin:0in; 	mso-para-margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:10.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-ansi-language:#0400; 	mso-fareast-language:#0400; 	mso-bidi-language:#0400;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; line-height: 200%;"&gt;&lt;span style="line-height: 200%;font-family:Garamond;font-size:13pt;"  &gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Dada saya bergetar hebat tatkala Mak Cik Masako mengeluarkan serangkai &lt;/span&gt;senbazuru &lt;span style="font-style: italic;"&gt;daripada tas yang dikeleknya dari tanah besar. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Seribu burung jenjang?” Saya bertanya, memastikan sekaligus. Kamera besar di tangan yang teracu pada imejan lentera lama bergantungan di tiang-tiang bumbungan &lt;/span&gt;kairo&lt;span style="font-style: italic;"&gt; saya matikan kuasanya. Dahi saya berkerut, seribu garis juga. Mak Cik Masako saya lihat menggigit bibir, melarikan &lt;/span&gt;senzaburu&lt;span style="font-style: italic;"&gt;, seribu lipatan origami burung jenjang daripada &lt;/span&gt;washi&lt;span style="font-style: italic;"&gt; pelbagai corak dan warna ke belakang tubuh. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Kamu percayakan ikhtiar bukan, Sophia? Inilah usaha mak cik, untuk kamu.” &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;&lt;br /&gt;Seribu Burung Jenjang&lt;br /&gt;oleh Rebecca Ilham&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;Tunas Cipta, Ogos 2010&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.dawama.com/images/magazine/pics/M2782.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 288px; height: 360px;" src="http://www.dawama.com/images/magazine/pics/M2782.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Imej dari laman &lt;a href="http://www.dawama.com/index.php?ch=8&amp;amp;pg=379&amp;amp;ac=845&amp;amp;tpt_id=11#"&gt;Dawama&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"&gt;&lt;meta name="ProgId" content="Word.Document"&gt;&lt;meta name="Generator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;meta name="Originator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:applybreakingrules/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;  &lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;style&gt; &lt;!--  /* Font Definitions */  @font-face 	{font-family:Garamond; 	panose-1:2 2 4 4 3 3 1 1 8 3; 	mso-font-charset:0; 	mso-generic-font-family:roman; 	mso-font-pitch:variable; 	mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}  /* Style Definitions */  p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal 	{mso-style-parent:""; 	margin:0in; 	margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:12.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; 	mso-bidi-language:AR-SA;} @page Section1 	{size:8.5in 11.0in; 	margin:1.0in 1.25in 1.0in 1.25in; 	mso-header-margin:.5in; 	mso-footer-margin:.5in; 	mso-paper-source:0;} div.Section1 	{page:Section1;} --&gt; &lt;/style&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable 	{mso-style-name:"Table Normal"; 	mso-tstyle-rowband-size:0; 	mso-tstyle-colband-size:0; 	mso-style-noshow:yes; 	mso-style-parent:""; 	mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt; 	mso-para-margin:0in; 	mso-para-margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:10.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-ansi-language:#0400; 	mso-fareast-language:#0400; 	mso-bidi-language:#0400;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;&lt;a href="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs644.snc4/60434_532342120340_37902804_31231472_4562082_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 292px; height: 365px;" src="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs644.snc4/60434_532342120340_37902804_31231472_4562082_n.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Gerabak digegarkan lagaan roda besi kereta api dan perubahan rel landasan. Koike mencuit, menuding ke luar tingkap lutcahaya yang dikelamkan balam langit sesudah senja. Nostril Kirana segera diterpa hanyir payau air laut. Kereta api telah meninggalkan Lapangan Terbang Antarabangsa Kansai yang dibina di atas tambakan pulau sepenuhnya dan kini meluncur menuju ke daratan.  &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left; font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;“Sungguh pun begitu kak, tulisan rumi kini diterima sebagai media persembahan utama bahasa Melayu sehingga ia nazak di Malaysia dan telah lama terkubur di Indonesia. Tetapi di Jepun, tulisan romaji hanya digunapakai untuk memudahkan para pelancong asing sahaja. Sedang di Malaysia, tulisan jawi tidak pernah serius dinobatkan kedudukannya sebagai warisan bangsa dan budaya. Sebaliknya, ia diperkotak-katikkan pula statusnya oleh pihak penguasa.”&lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: left;"&gt;&lt;span style="line-height: 200%;font-family:Garamond;font-size:13pt;"  &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="line-height: 200%;"&gt;&lt;span style="line-height: 200%;font-family:Garamond;font-size:13pt;"  &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;&lt;br /&gt;Antara Dua Kaligrafi&lt;br /&gt;Oleh Rebecca Ilham&lt;br /&gt;Dewan Budaya, Ogos 2010&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah. Menjelang Ramadhan, pintu rezeki juga dibentangkan Tuhan. Ogos 2010, dua cerpen saya telah terbit di dua majalah terbitan Dewan Bahasa dan Pustaka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cerpen pertama adalah "Seribu Burung Jenjang" dalam majalah Tunas Cipta. Terima kasih kepada Puan Zaiton Abu Samah dari Bahagian Majalah, DBP yang menguar-uarkan berita baik ini di laman sosial Facebook pada minggu kedua akhir bulan Julai. Seminggu kemudian, kiriman majalah daripada bahagian editorial selamat saya terima. Terima kasih!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai latar, cerpen ini diinspirasikan kembara ke Hiroshima, Jepun tahun lalu. Saya ke Pulau Miyajima setelah disarankan oleh penumpang sebelah dalam kapal terbang (Los Angeles - Narita) yang berbangsa British tetapi telah lama menetap di negara matahari terbit. Katanya, pulau itu sangat cantik. Ketika itu, saya belum tahu bahawa Miyajima merupakan Nihon Sankei, iaitu satu daripada tiga panorama paling indah di Jepun. Namun itu bukanlah penghalang untuk jatuh cinta terhadap pulau 'suci' ini (lanjut tentang ke'suci'an Miyajima saya sentuh dalam cerpen Momiji Musim Rontok yang terbit dalam Berita Harian) lalu berasa di'tuntut' untuk mengabadikannya dalam karya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Senbazuru&lt;/span&gt; sengaja saya pilih kerana perkaitannya dengan mangsa-mangsa tragedi pengeboman nuklear di Hiroshima. Ia juga tempias dunia sastera Jepun; salah satu mahakarya Yasunari Kawabata, penulis Jepun pertama yang memenangi Hadiah Nobel Kesusasteraan pada tahun 1968 menggunakan judul yang sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Manakala cerpen kedua, "Antara Dua Kaligrafi" pula terbit di Dewan Budaya. Tidak seperti cerpen pertama yang awal diketahui khabar gembiranya, saya baru mendapat tahu tentang penerbitan cerpen kedua sepulang dari pejabat sebentar tadi setelah majalah hadiah sidang editorial tiba hari ini. Alhamdulillah, cerpen ini mendapat tempat juga di Dewan Budaya - antara majalah terbitan DBP yang belum ditembusi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Proses kreatif cerpen ini sedikit istimewa. Ia dimulakan di Osaka, Jepun pada hari ketiga akhir kembara ketika saya berteleku makan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;okonomiyaki&lt;/span&gt; - sejenis hidangan tradisi Osaka - seperti saranan Nori, petugas di hostel pengembara yang saya tumpangi. Mukadimah cerpen ini sebetulnya dicetuskan teguran teman yang belajar di sana, apabila saya salah menyebut mengikut ejaan romaji. Maka saya membayangkan,  sepasang adik-beradik yang tersepit antara dua identiti budaya dan merasakan tidak mampu untuk menguasai kedua-duanya. Itulah Kirana Akira dan Muzammil Koike!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah, serba-sedikit tentang kedua-dua cerpen yang mendapat tempat di media pada bulan Ogos 2010 ini. Alhamdulillah, rezeki pra-Ramadhan barangkali. Juga menoktahkan cerpen-cerpen Jepun yang belum terbit (ada satu dalam simpanan tapi saya sendiri merasakan cerpen itu &lt;span style="font-style: italic;"&gt;hampeh&lt;/span&gt;). Saya akan membawa latar dan tema baru, inshaallah. Doakan saya, dan semoga kedua-dua cerpen kali ini bermanfaat untuk kita. Amin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Tidak sabar menunggu ulasan Dr Siti Hajar Che Man untuk "Seribu Burung Jenjang" dalam Tunas Cipta bulan September!)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3451440675863224259?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3451440675863224259/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3451440675863224259' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3451440675863224259'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3451440675863224259'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/08/ogos-2010-seribu-burung-jenjang-di.html' title='OGOS 2010: &quot;Seribu Burung Jenjang&quot; di Tunas Cipta dan &quot;Antara Dua Kaligrafi&quot; di Dewan Budaya'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6167946817239760363</id><published>2010-07-28T21:37:00.007+08:00</published><updated>2010-07-28T23:10:29.685+08:00</updated><title type='text'>From The Library Of ...</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://bookweb.kinokuniya.co.jp/bimgdata/FC0374527229.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 150px; height: 224px;" src="https://bookweb.kinokuniya.co.jp/bimgdata/FC0374527229.JPG" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;This picture is from &lt;a href="https://bookweb.kinokuniya.co.jp/guest/cgi-bin/bookseaohb.cgi?KEYWORD=ex+libris&amp;amp;AREA=05"&gt;Kino's&lt;/a&gt; page&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As a self-proclaimed book lover, I am very slow at discovering "Ex-Libris: Confessions of a Common Reader." Yeah sure I've heard about it, but I've never made an effort to find out about it. Even a first time encounter on the special display table in Kinokuniya Suria KLCC didn't spark my curiosity. I merely fondled it and put it back where it was.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then during the second last week of July, I finished "Sarah's Key" by Tatiana de Rosnay and was desperate for a new book to read. I was a little stingy this month but Friday was pay-day and I still have about RM 65 in my bank account. Thus I decided to splurge, probably on a Malay book or two; DBP published a few new interesting titles but thanks to Dawama's reputation, they're not yet available at Kino, my favorite bookstore just because it's very convenient to pop in and out during lunch break.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Didn't find any of interest thus I walked into the English Literature section. I saw a tall middle-aged Caucasian man grabbing a copy of Ex-Libris and was quickly reminded about it. Hence I reached for one as well. The man was halfway away from the table but he turned back and upon seeing me trying to decipher the synopsis on the back cover, he quickly said, "That is one amazing book. I've given away probably a dozen copies to my friends."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Not only that, he also pointed out the continuation of the book, "At Large and At Small" also by Anne Fadiman. "If you like books and reading, you would like this. But I definitely started with that (Ex Libris)."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was immediately sold. I have found a book to read for the week. Or so I thought.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ex Libris is very thin, I could have finished it in a course of an afternoon but I decided to stop whenever I felt like I was rush-reading.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A few days back I read an article in The Guardian about slow-reading. Apparently the cyber era has changed the general reading style - we skim and scan instead of reading the whole text. That reduces our attention span and some would say, makes us stupider.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am guilty of all accusations. It took me a whole day to read about half of the article and I had to finish it at home after work because I forced myself to read every single word a few times whenever I felt like my focus was wavering.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, Ex Libris was a joy to read. It encompassed Fadiman's fascination and addiction with books, and how they are integrated in her life as a child growing up in a family of bibliophiles, being a writer, a wife to a writer then a mother to two young children.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I experienced a pang of envy as Fadiman and her husband married off their libraries and only then considered themselves truly "married." I wished for a husband such as hers as he took her on a secret trip to a used-bookstore and bought 19 pounds of dusty used books on her 42nd birthday. And I hope I would be as patient and interested in my future children early education as Fadiman and her husband read to theirs every night.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fadiman also talked about how reading and books defined her relationships with her parents and younger brother. Her dad turned blind and she read to him as he read to her when she was little. She mentioned about plagiarism, and how it had hurt her mother (who was plagiarized by her editor at Time magazine). Fadiman also kept mentioning how her kid brother was smarter than she was.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My personal favorite is her essay on a missed pronunciation of "Ms." during a job interview. It was hilarious at first but then Fadiman went deep at dissecting gender issues. It was a revelation to learn at how women were considered as the lesser gender during those days (it doesn't stop yet, does it?).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What an experience to savor such a delicious book. It reminds me of the joy of (slow) reading again. To continue, I'm determined to concentrate on classics for a while; just got a copy of Alice's Adventures in Wonderland (Penguin) and The Complete Novels and Stories of Sherlock Holmes (Bantam) - I just realized I bought the second volume, dang now I have slow down on Alice and go get the Volume I first! Oh well.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Trivia: Ex Libris is Latin for "From the library of" - back in the days when people used to have bookplates.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6167946817239760363?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6167946817239760363/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6167946817239760363' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6167946817239760363'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6167946817239760363'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/07/from-library-of.html' title='From The Library Of ...'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4500307313458793362</id><published>2010-07-21T20:09:00.002+08:00</published><updated>2010-07-21T20:11:49.600+08:00</updated><title type='text'>Kimono Ungu dari Kaca Mata Pembaca II</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TEbj_RGrV5I/AAAAAAAAB5E/4Is5z6Mhc4c/s1600/Kimono+Ungu.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 219px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TEbj_RGrV5I/AAAAAAAAB5E/4Is5z6Mhc4c/s320/Kimono+Ungu.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5496331071314941842" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Rebecca Ilham's&lt;/span&gt;&lt;b style="font-style: italic;"&gt; Kimono Ungu Bersulam Bunga: 15 Cerita Gadis Perantau&lt;/b&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; definitely delivers the needed dose of female perspective. The 15 short stories in this collection explores many themes: feminism, interfaith relations, gender issues and international affairs. Rebecca's female characters are mostly steel willed, savvy and can hold their own against the odds. You won't find them lounging by the pool in some tropical island resort or in a retail therapy session at Harrod's."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baca ulasan lanjut R.O.L the Introspector &lt;a href="http://rollietheodd.blogspot.com/2010/07/kinomo-ungu-bersulam-bunga.html"&gt;di sini&lt;/a&gt;.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4500307313458793362?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4500307313458793362/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4500307313458793362' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4500307313458793362'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4500307313458793362'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/07/kimono-ungu-dari-kaca-mata-pembaca-ii.html' title='Kimono Ungu dari Kaca Mata Pembaca II'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TEbj_RGrV5I/AAAAAAAAB5E/4Is5z6Mhc4c/s72-c/Kimono+Ungu.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-674305442048205084</id><published>2010-07-17T22:11:00.012+08:00</published><updated>2010-07-17T23:07:29.583+08:00</updated><title type='text'>That Spicy Artsy Thing In Town</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.galeripetronas.com.my/galeri/gp-programmes.nsf/deecbb27a4882cb948256e270027ed4d/5d384aac3a4793d2c825775b00224480/ex_poster/0.90?OpenElement&amp;amp;FieldElemFormat=jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 340px; height: 413px;" src="http://www.galeripetronas.com.my/galeri/gp-programmes.nsf/deecbb27a4882cb948256e270027ed4d/5d384aac3a4793d2c825775b00224480/ex_poster/0.90?OpenElement&amp;amp;FieldElemFormat=jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;This spicy image is from &lt;a href="http://www.galeripetronas.com.my/galeri/gpcontent.nsf/frmset_programmes_lists?OpenFrameset"&gt;here&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The thing about arts is - it changes according to the eyes of the beholder.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I went to the latest exhibitions at Galeri PETRONAS on its auguration day - July 13th (no, it wasn't a Friday). I was on my way down the escalator from Level 4 after an after-work book therapy in Kinokuniya, determined to head straight to the train station since I had only 20 mins left to make the journey to Wangsa Maju station if I want to catch the next bus home. But my eyes caught the re-opening of the gallery and knowing that I might miss it if I postponed a visit, I steered from the planned course.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The new exhibitions are Seniman Muda Malaysia: Ba(nta)han Baru [Young Malaysian Artists: New Object(ions)] and Perkataan + Gambar = Buku [Words + Pictures = Book].&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The former includes displays of works by 40 young Malaysian artists using different media and form, representing themes of their individual choice while the latter is a process exhibition featuring contemporary picture book illustrations by renown artists that include Pak Yusof Gajah, &lt;a href="http://emilayusof.com/"&gt;Emila Yusof&lt;/a&gt; and Azalan Hussain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I didn't take notes because time was on my conscience; it was nearly dusk and I wanted to rush home for before Maghrib prayer time ended. I picked up the spice-ciously designed "brochure" for the first exhibit, tacked it up on my locker at work and didn't think much about it. I've paid my due (PETRONAS makes the gallery free for the public as a part of their CSR so I feel guilty for not utilizing such an opportunity), fulfilled my "art" quota for the month thus I'm done. Or so I thought.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This morning I went to the gallery again to kill time before heading to an art talk at another gallery. And before I knew it, I was scrambling for something to write on as I walked through the gallery once again. I realized that I wanted to record, to remember - if not the paintings and artworks on display, at least I refused to forget my thoughts.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am not trained as an art critic but I do enjoy arts - any kind of it thus even if my "interpretations" have zero values to others, they are invaluable to me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So here goes, my take on what I like and do not really like at Seniman Muda Malaysia: Ba(nta)han Baru.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My favorite is Metallic Bath by Hamidi Hadi. It is an abstract piece of painting of dull, dark color of grey and black, finished by a random but extensive splash of metallic paint. With the latest 'developments' in the country in the past several days, I look at the painting as a self-check portrait.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This is what's happening - the country is rotten but it could all be hidden with a coat of metal that is supposed to represent an image of industrialization, which incorrectly means, progress. To be honest, I didn't even look at it this way a few days ago.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Festival, a huge three panel acrylic painting on canvas byAli Nurazmal is cynically titled. You'll understand when you see it - the image is of a man whose lips are sewn shut and hands moved my an invisible puppeteer. Yes, he is a puppet. A local one at that, since he is clad in a white pagoda t-shirt and a kopiah-like headgear.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anther artwork conveying a similar (never the same) message is Playing with Inte"geli"ty by Muhd Sarip Abd Rahman. The painting is of a trooper from Star Wars, with x-es on his unseen eyes and lips.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And talking about irony - I have to mention the only floor display on exhibit. I didn't catch the title or the name of the artist but it is a slab of stone sculpture of a "King" poker card with a phrase engraved on it: &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Mencari Yang Halal Itu Fardhu Bagi Umat Islam."&lt;/span&gt; Oh, I should translate, I know but the humor might be lost in translation!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The Wounded Healer (I forgot to scribbled down the artist, shame on me!) and The Man, The Environment and Himself (shame on me twice!) are more self-introspective, or that is what I understand from them. They pose questions on how have I been upholding the responsibilies bestowed upon me as a khalifah in this world, especially when my heart is not pure and my thoughts not clear.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Iqra' by Azharudin Mappon is an interesting piece of work. I like the Rukun Islam, Rukun Iman, Adab Dalam Keluarga (didn't remember it exactly) and Adab Hidup Berjiran written in Jawi. I was such a geek that I read them all, painfully slow I must add since I was never very fluent in Jawi. And the recording of Quran recitation by children while instructed by a &lt;span style="font-style: italic;"&gt;tok guru&lt;/span&gt; reminded me of the Quranic lessons after school in the &lt;span style="font-style: italic;"&gt;musolla&lt;/span&gt; by a graveyard during my childhood years in Kelantan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Take Heed by Rini Fauzan Mohd Zuhair blends technology (video displays) and graffiti arts of disturbing things people scratched on walls in public places. Hence the caution "Take Heed", do you where your daughter is right now?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I didn't really buy (read: like, this is a slang) Deyanna Derahman's two paintings entitled The Tree House and A Trail Is Laid, Which Leaves The Tell-Tale Guide Behind. They are too fairy-tale like, almost foreign in my untrained eyes and has no Malaysian flavors. The women in the paintings look Caucasian as well.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I have a few more from my notes but I don't think I want to share them all. Go see the exhibits for yourself. Don't be afraid if what you see is different from mine - that's what arts is; it changes according to the eyes of the beholder.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-674305442048205084?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/674305442048205084/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=674305442048205084' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/674305442048205084'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/674305442048205084'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/07/that-spicy-artsy-thing-in-town.html' title='That Spicy Artsy Thing In Town'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5171945955521427324</id><published>2010-07-08T21:24:00.005+08:00</published><updated>2010-07-08T21:48:58.489+08:00</updated><title type='text'>Kimono Ungu dari Kaca Mata Pembaca</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TDXXNDauIEI/AAAAAAAAB48/bC5iZ68MAxY/s1600/Kimono+Ungu.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 219px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TDXXNDauIEI/AAAAAAAAB48/bC5iZ68MAxY/s320/Kimono+Ungu.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5491531939903840322" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 255, 0);"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0); font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Terdapat 15 cerpen semuanya. Dan, daripada 15 cerpen-cerpen itu, yang jelas pada saya mengangkat 4 disiplin ilmu: Sains Politik dan Sejarah - dua bidang yang sangat mesra pada saya - dan dua yang tidak – Kejuruteraan dan Seni bina. Namun, yang mengujakan saya, jalinan keempat-empat bidang ini membuatkan saya yang tidak terdidik dengan ilmu kejuruteraan dan seni bina sedikit sebanyak boleh faham apa yang dimaksudkan penulis – terutamanya pada cerpen Mencari Tuhan di Celahan Cambrian dan Protokol Cinta serta Perca-Perca Cinta untuk Palestina. Malah, cerpen Mencari Tuhan di Celahan Cambrian memberi saya tambahan kefahaman kepada teori Darwin mengenai &lt;/span&gt;the origin of species&lt;span style="font-style: italic;"&gt; itu. Dan, sekali lagi saya menyimpul rasa geram dan cemburu kerana Rebecca mampu memaham banyak fenomena sejarah dan politik dan menulisnya secara &lt;/span&gt;effortless! (hehehe, whatever does it means!)."&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 255, 0);"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0);"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;Baca ulasan penuh Sdr Fisha &lt;a href="http://apayangfishabaca.blogspot.com/2010/06/kimono-ungu-bersulam-bunga-by-rebecca.html"&gt;di sini&lt;/a&gt;.&lt;span style="color: rgb(255, 255, 0);"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 0);"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Naskhah 15 Cerita Gadis Perantau: Kimono Ungu Bersulam Bunga boleh didapati di MPH Bookstore.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5171945955521427324?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5171945955521427324/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5171945955521427324' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5171945955521427324'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5171945955521427324'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/07/kimono-ungu-dari-kaca-mata-pembaca.html' title='Kimono Ungu dari Kaca Mata Pembaca'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/TDXXNDauIEI/AAAAAAAAB48/bC5iZ68MAxY/s72-c/Kimono+Ungu.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-8423623072691332375</id><published>2010-07-03T00:45:00.004+08:00</published><updated>2010-07-03T01:41:06.929+08:00</updated><title type='text'>Kopitiam Ghadir: Unconvinced but Hungry for More</title><content type='html'>I left Muzium Telekom with a burning dissatisfaction. Thus some heated discussions ensued on the way back to Afni's place, much to Aliya's chagrin - poor girl, she had to yell over our loud voices in order to get directions!&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Our party of six went to Muzium Telekom to see Kopitiam Ghadir, a play written and directed by Haji Faisal Tehrani. This was actually its second staging but I missed it last year. The main premise of KG was a discourse over ridges in Islamic sects in a coffee shop called, what else, Kopitiam Ghadir in Taman Ahlul Bait Jaya. The namesake of the coffee shop was a place called Ghadir Khum, which was mentioned in a hadith as a place where Prophet Muhammad (pbuh) declared Ali ibn Abi Talib as his successor. &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;I won't go in depth into the so called Sunni-Shiite disagreement as I have no expertise in the matter. I went expecting a good discussion (and entertainment) but was deeply disappointed. The play was written almost as a propaganda - the arguments were heavily one-sided, and the 'villain' was portrayed as incompetent. It tried so hard to convince the audience to pick a side, and at one time directly contradicted its own message of Islamic unity. &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;With one and a quarter hour time limit with several songs performed, I understood the lack of depth in the substance brought forward. However, I still couldn't 'forgive' the approach; it's tasteless, almost.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;But I have to applaud the efforts of the production. We need more such a brainertainment!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-8423623072691332375?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/8423623072691332375/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=8423623072691332375' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8423623072691332375'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8423623072691332375'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/07/kopitiam-ghadir-unconvinced-but-hungry.html' title='Kopitiam Ghadir: Unconvinced but Hungry for More'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-2507626213341920726</id><published>2010-06-18T19:19:00.003+08:00</published><updated>2010-06-18T19:28:27.957+08:00</updated><title type='text'>So This Is How It Feels To Be Intellectually Robbed</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs128.snc4/36786_529381308830_37902804_31130212_6622107_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 553px; height: 334px;" src="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs128.snc4/36786_529381308830_37902804_31130212_6622107_n.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dari entri &lt;a href="http://rebeccailham.blogspot.com/2010/05/meneroka-media-baru.html"&gt;Meneroka Dunia Baru, May 29 2010&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs148.snc4/36786_529381328790_37902804_31130213_7218975_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 525px; height: 297px;" src="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs148.snc4/36786_529381328790_37902804_31130213_7218975_n.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dari artikel &lt;a href="http://www.bharian.com.my/bharian/articles/MenerokaMediaBaru/Article"&gt;Meneroka Dunia Baru, Berita Harian June 18 2010&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-2507626213341920726?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/2507626213341920726/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=2507626213341920726' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2507626213341920726'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/2507626213341920726'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/06/so-this-is-how-it-feels-to-be.html' title='So This Is How It Feels To Be Intellectually Robbed'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7545745882213972811</id><published>2010-06-13T00:56:00.002+08:00</published><updated>2010-06-13T01:19:53.809+08:00</updated><title type='text'>Geraldine Brooks dan Helen Thomas</title><content type='html'>Sudah beberapa minggu saya "tanpa" buku - membaca, tetapi tidak khusyuk kerana yang dibaca bukan "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;soulmate&lt;/span&gt;." Beberapa perkara yang berlaku dalam beberapa minggu ini kemudiannya melorongkan saya kembali kepada novel yang dibaca ketika Gaza ditabrak bom fosforus dan artileri Israel pada akhir tahun 2008 / awal tahun 2009 yang lalu - People of the Book karya Geraldine Brooks.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai latar, Brooks merupakan seorang jurnalis yang juga penulis kreatif. Beliau berasal dari Australia tetapi pernah bertugas sebagai koresponden untuk The Wall Street Journal di Timur Tengah, benua Afrika dan rantau Balkan. Sebuah bukunya yang berkonsep &lt;span style="font-style: italic;"&gt;new jurnalism&lt;/span&gt; - Nine Parts of Desire: The Hidden World of Islamic Women - merupakan kupasan provokatif tentang wanita Islam serta wanita dalam Islam yang baik. Brooks juga merupakan seorang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Jewish-convert&lt;/span&gt;, apabila mengahwini pengarang Tony Horwitz pada tahun 1984. Dengan latar yang rencam, maka tidak hairanlah jika Brooks menulis People of the Book, sebuah naskhah fiksyen kreatif yang menekankan toleransi agama dan hubungan multi-etnik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya belum habis mengulang baca, namun ada beberapa perenggan di bab kedua yang menarik perhatian. Ia merupakan sebahagian daripada inti perdebatan antara dua pemuda Yahudi yang berbeda ideologi pada tahun 1940 dari kaca mata seorang gadis bernama Lola.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Isak pushed his wire-rimmed glasses up the bridge of his nose.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Maybe what you say is true for Jews in Germany. We all hear troubling news from there. But not here. Anti-Semitism has never been part of our lives in Sarajevo. Look at where the synagogue is: between the mosque and the Orthodox church. I'm sorry, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;but Palestine is the Arabs' home&lt;/span&gt;, not yours. Certainly not mine. We are Europeans. Why turn our backs on a countrythat has offered us prosperity and education, in order to become a peasant among people who don't want us?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"So you're happy to be a pigeon?" Mordechai said this with a smile, but his intention to belittle Isak was clear, even to Lola. Isak pinched the bridge of his nose and scratched his head.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Maybe so. But at least the pigeon does not harm. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;The hawk lives at the expense of other creatures that dwell in the desert&lt;/span&gt;."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;[hlm. 50]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;Perenggan-perenggan ini saya kira molek sekali diladeni bersama rakaman &lt;span style="font-style: italic;"&gt;mouth lashing &lt;/span&gt;oleh Helen Thomas, bekas wartawan White House minggu lalu.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7545745882213972811?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7545745882213972811/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7545745882213972811' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7545745882213972811'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7545745882213972811'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/06/geraldine-brooks-dan-helen-thomas.html' title='Geraldine Brooks dan Helen Thomas'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-6586575665307053365</id><published>2010-06-10T18:39:00.005+08:00</published><updated>2010-06-10T18:51:07.306+08:00</updated><title type='text'>Feminisme Radikal dalam KUBB</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc3/hs281.snc3/27691_528602419730_37902804_31102140_6593983_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 490px; height: 336px;" src="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc3/hs281.snc3/27691_528602419730_37902804_31102140_6593983_n.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kata Zulfazlan Jumrah, guru dan penulis yang dalam diam prolifik berkarya ini:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Beliau cukup sensitif dengan isu sejagat terutamanya perkara-perkara besar yang menggemparkan dunia seperti isu penjajahan bumi Palestin oleh rejim Zionis, pengeboman Hiroshima dan Nagasaki oleh Amerika, kupasan paradoks tentang teori agung Darwin malah lebih mempesonakan semua itu dibungkus oleh Becky dengan 'kimono' kemanusiaan."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian beliau memperincikan lagi kritikan:&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;"...seringkali kita menemui kecenderungan Becky untuk mentransformasi segala limpahan rasa dan rintih sukmanya berkiblatkan feminisme radikal."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa itu feminisme radikal?&lt;br /&gt;Baca ulasan penuh di &lt;a href="http://zulfazlan-jumrah.blogspot.com/2010/06/perantauan-sang-feminis-radikal.html"&gt;laman&lt;/a&gt; pendidik bangsa yang berjiwa besar ini.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-6586575665307053365?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/6586575665307053365/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=6586575665307053365' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6586575665307053365'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/6586575665307053365'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/06/ulasan-kumpulan-cerpen-kubb-oleh.html' title='Feminisme Radikal dalam KUBB'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3928537376344261026</id><published>2010-06-02T20:53:00.000+08:00</published><updated>2010-06-02T20:54:40.720+08:00</updated><title type='text'>Jangan Sekadar Retorik II</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc3/hs638.snc3/31991_528933690860_37902804_31112939_3453193_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 472px; height: 487px;" src="http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc3/hs638.snc3/31991_528933690860_37902804_31112939_3453193_n.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3928537376344261026?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3928537376344261026/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3928537376344261026' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3928537376344261026'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3928537376344261026'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2010/06/jangan-sekadar-retorik-ii.html' title='Jangan Sekadar Retorik II'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-Ji_rer0JwEM/TdFXPtQQR9I/AAAAAAAAB8o/O70l210prtU/s220/Profail_kredit_Firdaus%2BAriff.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
